Tomten bor i Hälsingland

När jag besökte Island för tio år sedan gjorde det mig förvånad att höra att gemene man på den stora ön trodde på älvor. Kunde det vara sant? På Snorres tid kanske men nu, på 2000-talet?  Men så var det. När man byggde en ny väg, var det viktigt att inte dra den över platser där det bodde älvor.

På stadsbiblioteket i Uppsala finns en korg där besökarna kan lämna/plocka upp böcker. Senast  tog jag ett nummer av Folklore (nummer 2, 2019) som utges av Folklore Society i London. Där läste jag en artikel av Mathias Epfraim Nygaard: Tomte Stories in Swedish Hälsingland, Place and Vernacular Religion.  

Hör och häpna, i Hälsingland tror man på tomten. Han är liten, han har grå kläder och han stökar kring huset. Om bonden är hårdhänt mot sina djur, griper tomten in och straffar honom. Artikelförfattaren träffade många unga och gamla hälsingar som kunde lämna vittnesmål om tomten. Det hade jag aldrig kunnat gissa. Vad vet man, om Nygaard  intervjuar människor i andra svenska landskap kanske han finner samma sak: tron på tomten är levande och stark. 

Häromdagen läste jag en sex sidor lång artikel i London Reviews of Books (10 september 2026) av Nick Richardson som handlade om den utbredda tron på älvor och andra övernaturliga väsen i Great Britain. Vill du läsa rapporter från när och fjärran om möten med fairies and goblins, gå in på Fairy Census.