Varför kostar boken så mycket?

Man har sagt mig att min nya bok Virginia Woolf, en biografi är dyr att köpa i nätbokhandeln. Det är sant. Den kostar lite mer än andra nyss utgivna biografier. Förklaringen är jag har gett ut den på eget förlag. Precis som Virginia Woolf gjorde; alltsedan 1922 gav hon ut sina böcker på det egna förlaget Hogarth Press. 

Författare som ger ut sina böcker själv kan ge boken valfritt utseende. Då är det frestande att välja fyrfärg rakt igenom och att ge boken ett påkostat utseende. Boken är författarens dyrbara baby och man vill att den ska få möta världen i presentabelt skick.

Samtidigt har egenutgivaren inte möjlighet att beställa en stor upplaga. Det ger tyvärr ett högt styckepris. Mitt råd är att gå till biblioteket och be personalen köpa in boken. Eller varför inte önska boken i julklapp? Ett tredje alternativ: köp boken tillsammans med en vän. När båda har läst den, kan ni dra lott om vem som ska få behålla den. 

George Eliot och Middlemarch

I går var författaren George Eliots födelsedag. Hon föddes som Mary Ann Evans  den 22 november 1819 i England. Den 22 november 1919 publicerade Times Literary Supplement en lång artikel om Eliot skriven av Virginia Woolf (den finns medtagen i  Woolfs bok The Common Reader). Om Eliots mästerverk Middlemarch säger Woolf att det är en av de få engelska romanerna som är skrivna för vuxna människor.  

Lady Ritchie, som var författare och Virginia Woolfs aunt Anny, träffade George Eliot. Hon har beskrivit hur Eliot satt vid brasan i en vacker svart klänning och på bordet intill stod en lampa med grön skärm och där låg tyska böcker och pennknivar med elfenbensskaft. "Hon var mycket tyst och nobel, hade små stadiga ögon och en behaglig röst. När jag tittade på henne kändes hon som en vän, inte som en personlig vän men som en god och välvillig människa."

En dag ska jag läsa Middlemarch.

 

 

 

Ny information om Leonard Woolfs svenska släkt

Min biografi över Virginia Woolf har bara varit ute en dryg vecka så har jag hunnit få ny information att delge läsarna. Leonard Woolf hade en äldre kusin, Charlotte Abrahamson (1866–1934), som gifte sig med svensken Otto Mannheimer. Otto Mannheimer (1860–1924) var advokat och liberal politiker i Göteborg; han var riksdagsledamot i första kammaren 1912 – 1919.  Så mycket visste jag. 

Nu har min vän Lillemor Widgren gett mig en liten skrift: "Familjebrev 1905–1979". Det är brev från familjen Otto Mannheimer  till familjen Sven Lönborg som Lillemor har redigerat och gett ut. I skriften får jag veta att Charlotte Mannheimer var konstnär och att hon och Otto fick fem barn: Agnes, Henrik, Gertrud, Elin och Edgar. 

Förmodligen är dagens Anna Mannheimer ättling till någon av dessa fem barn men Lillemor vet inte hur släktskapet  ser ut.  Är det någon som vet? Charlotte, säger Lillemor, uttalades med betoning på första stavelsen.

 

Virginia Woolf – färgerna

Omslaget på min biografi över Virginia Woolf går i grönt, gult och silver. I en självbiografisk anteckning skriver hon att om hennes liv skulle målas i färg så skulle färgerna vara grönt, gult och silver. Grönt som havet, gult som rullgardinen i sovrummet i familjens älskade sommarhus i St Ives, Cornwall, och silver som passionsblommorna i trädgården vid samma hus. 

Försätts- och eftersättssidorna i boken är lila. Virginia Woolf skrev hela livet med violett bläck. Hon satt i en sliten fåtölj och skrev sina böcker för hand med violett bläck och därefter renskrev hon manuset på maskin, a portable Underwood.

Varför violett bläck? Därför att hennes första nära väninna hette Violet Dickinson. Hon var bra mycket äldre, hon läste den unga Virginias skrivövningar och trodde starkt på hennes begåvning.

Virginia Woolf, en biografi – omslaget

Omslaget på min nyutkomna biografi över Virginia Woolf är gjort av Lisa Zachrisson som driver företaget Grafisk form på Söder i Stockholm. Det visar ett fotografi av Virginia Woolf taget när hon var 20 år. Det svartvita fotografiet är insatt i mitten av en grön fjäril. På båda sidorna ser man en bård av silverstänk samt små vertikala vågor; ovanför boktiteln en rad små blommor.  

Som barn var Virginia Woolf och hennes syskon ivriga fjärilssamlare. De sprang med håvar ute i naturen och fångade fjärilar som de sedan namnsatte och nålade upp på korkskivor. De kunde också under somrarna i St Ives vid kusten i Cornwall smeta en klibbig massa tillblandad av rom och sirap på olika trädstammar i trädgården. Många fjärilar drogs till den klibbiga massan och fastnade i den. På kvällen kunde barnen gå ut och samla in sina fångster. 

När man läser Woolfs romaner möter man den ena fjärilen efter den andra på boksidorna. En eller flera fjärilar finns med i nästan alla hennes böcker. Jacob Flanders i Jacobs rum samlar fjärilar som barn och det gör även de sex huvudpersonerna i romanen Vågorna. En av dem, Susan, lär också sina barn att samla fjärilar. 

 

 

Ny bok om Virginia Woolf

Jag vet precis när det var. Det var år 2009 som jag blev intresserad av Virginia Woolf efter att ha läst en biografi över den engelske författaren Lytton Strachey. I boken mötte jag hans Bloomsburyvänner och den mest spännande av dem var utan tvekan Virginia Wolf. Något gjorde att jag fastnade och jag började läsa böcker skrivna av henne och böcker skrivna om henne. Så småningom växte det fram en önskan att  förmedla mitt vetande till andra människor. 

Nu ligger min bok Virginia Woolf, en biografi klar och den finns att beställa på Adlibris och Bokus.