"Do I know you? A Faceblind Reporter's Journey into the Science of Sight, Memory, and Imagination" heter en bok av den amerikanska vetenskapsjournalisten Sadie Dingfelder som kom för två år sedan. Dingfelder är ansiktsblind men det stannar inte med det, hon har som de flesta av oss ansiktsblinda många fler problem: till exempel dåligt lokalsinne, svårigheter med att lära sig köra bil, defekt djupseende, svårt att klä sig snyggt (Dingfelder blir tagen för uteliggare) och svårt att minnas vad som hänt henne under livet.
När hennes collegekamrater berättar detaljerat om olika händelser under studenttiden, tror Dingfelder att de hittar på och fyller i, själv minns hon nästan inget. Det här syndromet kallas SDAM, severely deficient autobiographical memory lär jag mig av Dingfelder. Och inser att jag lider själv av det. Mina gamla skolkamrater kan berätta om många händelser som jag var del av, men som jag inte minns.
Det är ledsamt att inte kunna känna igen bekanta ansikten. Det är också en sorg att inte ha tillgång till glada händelser bakåt i tiden. Kanske är det bra att inte heller minnas i detalj allt tråkigt som hänt.....
