Var Agatha Christie ansiktsblind?

 

I går var författaren Kristoffer Leandoer värd för radioprogrammet Sommar. Han berättade att trots att han inte kan bygga en hus, reparera en bil, segla, spela fotboll eller rida så har personer i hans böcker gjort det mesta av det där. Man får inte tro att författaren är identisk med de människor som hen skriver om. Leandoer berättade också att han är ansiktsblind och har uselt lokalsinne. Jag har inte läst hela hans produktion men jag tror inte att man hittar någon ansiktsblind person i hans verk. 

I Liket i biblioteket skriver Agatha Christie att alla blonda kvinnor är märkvärdigt lika varandra. Nu har jag nyss läst ut Ett mord annonseras från 1950. Där får läsaren veta inte bara att alla unga män vid receptionsdiskarna på hotell ser precis likadana ut (sidan 47) utan också att de flesta äldre kvinnor är mycket lika varandra (sidan 141, sidan 230, sidan 244). Christie skriver även att man har ett mycket bättre minne av ett ansikte som man har sett när man var ung än för ett som man har sett för bara ett par år sedan (sidan 238). 

Man ska inte blanda ihop författaren med hennes romanfigurer. Men jag undrar ändå om inte Agatha Christie kännetecknades av prosopagnosi, ansiktsblindhet. Är det någon som vet?

 

Miss La Trobe i "Mellanspel"

I Dagens Nyheter lördagen den 18 juli svarade Peter Englund så här på frågan om vem som är hans hjältinna ur fiktionen: Miss La Trobe i Virginia Woolfs "Mellanspel": för hennes olycksaliga okuvlighet. 

Jag tog fram romanen – Woolf sista roman som kom ut postumt efter författarens död 1941 – och läste om den, läste den för kanske fjärde gången. Woolfs böcker tål att läsas flera gånger; man hittar alltid något nytt, något man inte har lagt märke till tidigare, något att skratta åt eller sucka över eller fundera  på.

Miss La Trobe är en drivande regissör vars uppgift är att sätta upp ett historiskt skådespel i tre akter vid godset Pointz Hall. Hennes skådespelare är unga och gamla bybor och budgeten tillåter inga utsvävningar; det får bli  turbaner av disktrasor och mantlar av sängöverkast. Skådespelet går så där: regnet hotar, blåsten gör att replikerna inte når fram till publiken, någon skådespelare stakar sig och de röda och de svarta korna som betar i närheten råmar vid både lämpliga och olämpliga tillfällen. 

Men Miss La Trobe är verkligen okuvlig. När pjäsen är slut och alla har gått hem, har hon redan en idé till nästa pjäs. I detta påminner hon om Virginia Woolf. Redan innan hon var färdig med en roman, visste hon vad nästa bok skulle handla om. Efter "Mellanspel" skulle hon skriva en litteraturhistoria. Det blev dessvärre inte så.

 

Fika i Norrtälje

I går var min namnsdag och det gav skäl till en utflykt. G och jag tog bussen till Norrtälje, en liten mysig stad i östra Uppland, vid kusten. Vi åt lunch på Strömkaféet vid den så här års nästan torrlagda ån och hade en sådan tur att en tidigare granne gick förbi. Vi fångade in Kersti förstås och bytte nyheter: om hälsotillstånd, bekanta,  fritidsintressen m m.

Kersti tipsade om ett glasställe i hamnen och dit gick vi förstås. Jag tog en våffla med dubai-glass (påminde svagt om äkta dubaichoklad). Sedan var det dags för den avslutande programpunkten: fika på klassiska Café Hörnan (hörnet Hantverkargatan/ Stora Brogatan) med anor från 1912.

Café Hörnan, Norrtälje

Här är räksmörgåsar det som går bäst

Våra kunder frågar oftast efter räksmörgås, sa tjejen vid disken.  Det var mer än vi orkade med, det blev kaffe med chokladbiskvi istället. 

Hörnan har smarriga godsaker också.

 

 

 

Nytt svar från Orkla

Den finska duken från Kangastus Oy har ett mönster av Anneli Airikka-Lammi

Detta är fortsättning på mitt inlägg i går. Jag skickade ett nytt mejl till Orkla och undrade om företaget inte hade tillgång till en kemist som kunde tala om för mig hur jag skulle få bort den fläck som deras produkt Husk psylliumfrö orsakat och som gjort min fina finska duk obrukbar. Företagets konsumenttjänst kom nu med ett råd: 

Psylliumfrön sväller och bildar gelé när man tillsätter vatten, det är deras naturliga process. 

Det som reagerar i fröet är vattenlösliga fibrer, det är dessa som sväller.

Även om de bildat en hinna är det möjligt att de kan lösas i vatten igen. Vi skulle därför säga att du kan testa att lägga duken i blöt för att se om de löses upp.
De flesta textilfibrer klarar att blötläggas, och då din duk kunde tvättas i 40 grader bör den klara det. Men kontrollera ändå gärna att just din kan göra det.

Att den tvättades varmt kan dock ha fixerat gelen så att den inte kan lösas upp, men jag hoppas att du kan få bort den på detta sätt.

Jag lade duken i kallt vatten under någon timme. När jag tog upp den kunde jag se små klumpar av gelé som gick att borsta bort från tyget. Bra. Men det borde stå en informationstext om fläckborttagning på förpackningen med psylliumfrö.

 

 

Problem med psylliumfrö

Tröga tarmar får god hjälp av psylliumfrö. Men samma produkt kan ställa till ett olösligt problem. Här är ett råd som du aldrig har sett någon annanstans: Har du spillt vatten blandat med psylliumfrö på bordsduken eller på dina kläder, skölj bort det med kallt vatten. 

Jag råkade spilla lite vatten med psylliumfrö på min bordsduk häromdagen. I går lät jag duken (en blå finsk duk som jag gillar stort) gå med i tvättmaskinen (40 grader). När duken torkat fanns fläcken kvar; nu såg det ut som om bomullstyget var belagt med en plasthinna. Jag skickade en fråga till orkla.se och fick svar från företagets konsumenttjänst inom två timmar: 

Det ingår inte plast i produkten, det enda den innehåller är det som står på produkten: 

Psylliumfröskal, fibrer från cikoriarot och mjölksyrabakterier.

 

Det låter som hinnan är den gelé som bildas när psylliumfrän kommer i kontakt med vatten.

Värmen i tvättmaskinen har sedan gjort gelén starkare.

Det är samma sak som händer när man använder FiberHUSK i bakning för att t.ex. göra bröd.

 

Dessvärre har jag inga förslag på vad du ska göra för att få den ren igen.

Orkla är ett stort företag. Där borde finnas kemister som kan veta hur jag får bort fläcken så att jag kan använda min fina duk igen. I dag skickar jag ett nytt mejl.

Träd och skulpturer att beundra

"Vi tillsammans" av Yvonne Nimar

I Uppsala botaniska trädgård, närmare bestämt i området bakom den stora orangeriet, pågår i sommar en vacker skulpturutställning. Om du går in i trädgården från Norbyvägen kommer du direkt till den första skulpturen och kan sedan gå vidare till de övriga. 

 

"I mitt innersta rum" av Lena Björn

 

 

Konstverken är insmugna bland högvuxna träd som måste vara planterade på1800-talet eller tidigare. Och det är inte vilka träd som helst: kinesisk katalpa, kärrek, flikbok, orientbok, humlebok, bäralm och kentuckykaffe är bara några exempel på spännande trädsorter att beundra i parken.

 

 

Att åka nedför Fyrisån

Det stolta fartyget m/s Enköping går rutten Uppsala – Skokloster varje dag vid lunchtid nu på sommaren. I fredags bestämde jag mig för att följa med, ville en gång ha rest nedför och uppför gamla, ombesjungna Fyrisån.

.

En härlig färd. Solen sken, det var lagom hett, det fanns servering ombord.

Jag har besökt Skokloster slott många gånger tidigare och det är alltid roligt att komma tillbaka till den magnifika byggnaden och försöka bli klar över vad språkbanden på slottets väggar kan betyda. 

På kvällen kom jag på att det var hade varit något märkligt annorlunda med den här båtresan. Men vad? Till sist kom jag på det: ingen, vare sig ung eller gammal passagerare, hade suttit försänkt i sin mobil. Alla hade pratat med varandra och njutit av färden tillsammans. Som förr i tiden.

 

 

Så får vi barnen att sova gott

Författaren Ingrid Sjöstrand

 

Vem skulle jag vilja träffa just nu? Jag skulle vilja träffa min gamla vän Ingrid Sjöstrand: klok, humoristisk, tusenfalt begåvad författare. Hennes mor blev 108 år och jag hoppades att Ingrid skulle vara med oss lika länge men hon gick bort 97 år gammal för sex år sedan. 

Ingrid skrev romaner, dikter, barnböcker och debattinlägg. Hon verkade för kvinnor och för fred. Hon stred mot kärnkraft. 

När jag rensade och städade upp i förra veckan hittade jag en anteckning från 2006 som jag gjort efter att att ha träffat Ingrid. Där stod att hon, som brukade ha hand om sina barnbarn några veckor på sommaren, varje kväll när barnen skulle somna gav dem en blinkning, en nosning och en hjärnskakning.

Vad handlade det om? Jo, fick jag veta, en blinkning är att smeka varandra på kinden med ögonfransarna. En nosning är att gnugga näsan mot den andres näsa. En hjärnskakning betyder att du låter din panna möta den andres panna.

Jag tror att Ingrids barnbarn somnade gott och drömde sköna drömmar.

I Uppsala

En av många broar över Uppsalas vattenväg Fyrisän.

Har bott fem år i Uppsala nu. Varför har jag inte bott här i hela mitt liv? Allt kan hända i Uppsala och allting händer också här. I förra veckan ville jag köpa en glass i parkkaféet Gula villan. Jag går med lätt packning och hade bara mitt betalkort på mig. Gula villans kortterminal var ur funktion. Kassabiträdet och jag konstaterade att jag måste lämna tillbaka glassen när kvinnan bakom erbjöd sig att betala för min strut! Tack snälla okända medsyster!  Lovar att göra likadant för någon annan i utsatt läge när tillfälle ges.

I går var jag på stadsbiblioteket. I ljusgården – ett stort rum med stolar, små arbetsbord, tidningshyllor och boksnurror – satt en man i leopardmönstrad kostym och talade i mobiltelefon. En vanlig svensk man. Förutom att han denna vanliga sommartorsdag var klädd i leopardkostym. Hur ser resten av hans garderob ut? Finns där ormkavajer och tigerslipsar?

Vid lånedisken ville jag betala en förseningsavgift på tre kronor. Kunde jag visa id-kort? Nej, jag går som sagt med lätt packning. Om jag inte visade id-kort, kunde man inte ta mina slantar. Hallå, hur stelbent får man vara? Det är viktigt att skydda sig mot bedragare. Men hur ofta har det hänt att en bluffmakare velat betala någon annans förseningsavgift? Aldrig, är min gissning. Till slut grep en äldre bibliotekarie in och visade sunt förnuft. Skönt att vara skuldfri.

 

 

 

Verk av Tony Cragg

Chain of events av Tony Cragg

Pilane skulpturpark naturskönt beläget på Tjörn visar i sommar verk av Tony Cragg född 1949 i Liverpool men bosatt sedan länge i Wuppertal, Tyskland. 

Vid Uppsala centralstation står en av Craggs stora skulpturer kallad Chain of events, Händelsekedjan,  från 2007. Den skulle också kunna heta Munnarna.