Författaren Ingrid Sjöstrand
Vem skulle jag vilja träffa just nu? Jag skulle vilja träffa min gamla vän Ingrid Sjöstrand: klok, humoristisk, tusenfalt begåvad författare. Hennes mor blev 108 år och jag hoppades att Ingrid skulle vara med oss lika länge men hon gick bort 97 år gammal för sex år sedan.
Ingrid skrev romaner, dikter, barnböcker och debattinlägg. Hon verkade för kvinnor och för fred. Hon stred mot kärnkraft.
När jag rensade och städade upp i förra veckan hittade jag en anteckning från 2006 som jag gjort efter att att ha träffat Ingrid. Där stod att hon, som brukade ha hand om sina barnbarn några veckor på sommaren, varje kväll när barnen skulle somna gav dem en blinkning, en nosning och en hjärnskakning.
Vad handlade det om? Jo, fick jag veta, en blinkning är att smeka varandra på kinden med ögonfransarna. En nosning är att gnugga näsan mot den andres näsa. En hjärnskakning betyder att du låter din panna möta den andres panna.
Jag tror att Ingrids barnbarn somnade gott och drömde sköna drömmar.
 |
| En av många broar över Uppsalas vattenväg Fyrisän. |
Har bott fem år i Uppsala nu. Varför har jag inte bott här i hela mitt liv? Allt kan hända i Uppsala och allting händer också här. I förra veckan ville jag köpa en glass i parkkaféet Gula villan. Jag går med lätt packning och hade bara mitt betalkort på mig. Gula villans kortterminal var ur funktion. Kassabiträdet och jag konstaterade att jag måste lämna tillbaka glassen när kvinnan bakom erbjöd sig att betala för min strut! Tack snälla okända medsyster! Lovar att göra likadant för någon annan i utsatt läge när tillfälle ges.
I går var jag på stadsbiblioteket. I ljusgården – ett stort rum med stolar, små arbetsbord, tidningshyllor och boksnurror – satt en man i leopardmönstrad kostym och talade i mobiltelefon. En vanlig svensk man. Förutom att han denna vanliga sommartorsdag var klädd i leopardkostym. Hur ser resten av hans garderob ut? Finns där ormkavajer och tigerslipsar?
Vid lånedisken ville jag betala en förseningsavgift på tre kronor. Kunde jag visa id-kort? Nej, jag går som sagt med lätt packning. Om jag inte visade id-kort, kunde man inte ta mina slantar. Hallå, hur stelbent får man vara? Det är viktigt att skydda sig mot bedragare. Men hur ofta har det hänt att en bluffmakare velat betala någon annans förseningsavgift? Aldrig, är min gissning. Till slut grep en äldre bibliotekarie in och visade sunt förnuft. Skönt att vara skuldfri.
Chain of events av Tony Cragg
Pilane skulpturpark naturskönt beläget på Tjörn visar i sommar verk av Tony Cragg född 1949 i Liverpool men bosatt sedan länge i Wuppertal, Tyskland.
Vid Uppsala centralstation står en av Craggs stora skulpturer kallad Chain of events, Händelsekedjan, från 2007. Den skulle också kunna heta Munnarna.
Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway tilldrar sig en onsdag i mitten av juni. Alla fans av V W världen över iakttar därför Dalloway Day på lämplig dag. I år passade det fint att lägga firandet den 17 juni, tyckte min bokcirkel i Uppsala. Vi är modellerade på en bokklubb i Umeå och har samma regler för val av böcker: enbart böcker, noveller eller essäer av Virginia Woolf. Cirkeldeltagarna i Umeå har träffats i 20 år tror jag, medan vi är inne på fjärde året. Glad midsommar!
Hur firar man då Dalloway Day, undrar någon. Först gick vi till stans irländska pub och åt fish and chips. Det står ingenstans i Virginia Woolfs dagbok att hon gillade just den rätten men det måste hon ha gjort, så gott som det är. I alla fall i den här irländska tappningen: vit fisk omsluten av en gyllenbrun, frasig rock, serverad med härliga pommes frites.
Därefter gick vi hem till mig och drack kaffe med tårta. Tårtan ska alltid ha ett tema och i år hade jag valt Kew Garden. Det tog en av vännerna en nanosekund att komma på det. Well done you, säger jag till Agneta.
Jag har sett Sean Henrys övernaturligt stora människor tidigare och de ställer alltid frågor: i Stockholm (utanför Liljevalchs), i Umeå (skulpturparken) och i Borås (vid högskolan). Dessa tre är allihop män. Henry säger i en intervju i kyrkans tidning HOPP (nr 2 sommaren 2026) att det faller sig lättare att skulptera män, han har svårare att leva sig in i hur det är att vara kvinna i en viss ålder.
Inne i domkyrkan finns fler skulpturer av samma konstnär. Många av dem är riktigt små. Om det heter övernaturlig, varför heter det inte också undernaturlig storlek?
Jesper Olsson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, kommenterar i dag i Svenska Dagbladet listan på de 100 bästa romanerna som The Guardian har låtit författare och kritiker rösta fram ((16 maj 2026). Olsson pekar på att listor är svåra att motstå. Listor är den litterära urformen. Litteratur började inte med fängslande romaner och passionerad lyrik utan tog sin början för cirka 5 000 år sedan med just listor på handelsvaror och genomförda transaktioner av djur, kärl, kryddor med mera.
Jag räknade hur många av verken på 100-listan som jag hade läst och kom till 29. Professor Olsson avslöjar inte sin siffra (som antagligen ligger långt högre) men berättar att för honom, precis som för mig, utgör Middlemarch, nummer ett på listan, en läslucka. Han tänker också läsa den i sommar.
Den brittiska tidningen The Guardian har röstat fram de 100 bästa romanerna skrivna på engelska eller översatta till engelska: https://www.theguardian.com/books/ng-interactive/2026/may/12/the-100-best-novels-of-all-time
Min favoritförfattare Virginia Woolf finns representerad med fem verk: Jakobs rum (nr 90), Vågorna (nr 55), Orlando (nr 54), Mrs Dalloway (nr 14) och Mot fyren (nr 4). Därmed är hon den författare som är representerad med flest verk på listan. Efter henne kommer Charles Dickens och Jane Austen med fyra verk var.
"The
Curious Incident of the Dog in the Night-Time" är den brittiske
författaren Mark Haddons mest kända verk. Boken blev en dundersuccé och
många har säkert, som jag, läst den och sedan läst om den ett antal
gånger.
I
år har Haddon kommit med ett egensinnigt, självbiografiskt verk:
"Leaving Home". Egensinnigt därför att så gott som varje sida rymmer av
en eller två bilder som kan vara till exempel fotografier (av honom
eller hans familjemedlemmar) eller bilder som han ritat eller målat
själv för den här författaren är också en begåvad illustratör. A memoir in full colour, som det står på omslaget.
Jag läser om Haddons uppväxt tillsammans med en syster och två vuxna som inte fyller bilden av kärleksfulla, ansvarstagande föräldrar. Han undanhåller inte läsaren att livet har präglats av psykisk ohälsa. Man blir glad för att få veta att Haddon hittade en trygg, stabil och kompetent livskamrat.
Haddons biografi består av fragment från ett liv. Han skriver ofta om sådant han har glömt. Of this I remember absolute nothing, kan det stå. Han verkar inte vara medveten om det, men Haddon lider troligen av SDAM, severely deficient autobiographical memory,
ett syndrom som jag själv har erfarenhet av. För Haddon och för mig är
många sidor tomma. Den här författaren har ändå lyckats skriva en mycket
läsvärd biografi.
Natt och Dag som kom 1919 var Virginia Woolfs andra roman. Huvudpersonerna är en grupp ungdomar i tjugoårsåldern. Däribland suffragetten Mary Datchet som älskar juristen Ralph Denham (namnen Datchet och Denham hämtade Virginia Woolf från vägskyltar söder om London) medan han, som har ett enkelt ursprung, åtrår överklasskvinnan Katharine Hilbery.
Nu har Natt och Dag blivit till film som släpps i London den 19 juni. Vi kan vänta oss många avsteg från boken. Den matematikintresserade Katherine Hilbery (spelad av Haley Bennett) till exempel drömmer om att bli astronom och studera i Cambridge. Jag ser fram emot att få se den här filmen.
