Nytt svar från Orkla

Den finska duken från Kangastus Oy har ett mönster av Anneli Airikka-Lammi

Detta är fortsättning på mitt inlägg i går. Jag skickade ett nytt mejl till Orkla och undrade om företaget inte hade tillgång till en kemist som kunde tala om för mig hur jag skulle få bort den fläck som deras produkt Husk psylliumfrö orsakat och som gjort min fina finska duk obrukbar. Företagets konsumenttjänst kom nu med ett råd: 

Psylliumfrön sväller och bildar gelé när man tillsätter vatten, det är deras naturliga process. 

Det som reagerar i fröet är vattenlösliga fibrer, det är dessa som sväller.

Även om de bildat en hinna är det möjligt att de kan lösas i vatten igen. Vi skulle därför säga att du kan testa att lägga duken i blöt för att se om de löses upp.
De flesta textilfibrer klarar att blötläggas, och då din duk kunde tvättas i 40 grader bör den klara det. Men kontrollera ändå gärna att just din kan göra det.

Att den tvättades varmt kan dock ha fixerat gelen så att den inte kan lösas upp, men jag hoppas att du kan få bort den på detta sätt.

Jag lade duken i kallt vatten under någon timme. När jag tog upp den kunde jag se små klumpar av gelé som gick att borsta bort från tyget. Bra. Men det borde stå en informationstext om fläckborttagning på förpackningen med psylliumfrö.

 

 

Problem med psylliumfrö

Tröga tarmar får god hjälp av psylliumfrö. Men samma produkt kan ställa till ett olösligt problem. Här är ett råd som du aldrig har sett någon annanstans: Har du spillt vatten blandat med psylliumfrö på bordsduken eller på dina kläder, skölj bort det med kallt vatten. 

Jag råkade spilla lite vatten med psylliumfrö på min bordsduk häromdagen. I går lät jag duken (en blå finsk duk som jag gillar stort) gå med i tvättmaskinen (40 grader). När duken torkat fanns fläcken kvar; nu såg det ut som om bomullstyget var belagt med en plasthinna. Jag skickade en fråga till orkla.se och fick svar från företagets konsumenttjänst inom två timmar: 

Det ingår inte plast i produkten, det enda den innehåller är det som står på produkten: 

Psylliumfröskal, fibrer från cikoriarot och mjölksyrabakterier.

 

Det låter som hinnan är den gelé som bildas när psylliumfrän kommer i kontakt med vatten.

Värmen i tvättmaskinen har sedan gjort gelén starkare.

Det är samma sak som händer när man använder FiberHUSK i bakning för att t.ex. göra bröd.

 

Dessvärre har jag inga förslag på vad du ska göra för att få den ren igen.

Orkla är ett stort företag. Där borde finnas kemister som kan veta hur jag får bort fläcken så att jag kan använda min fina duk igen. I dag skickar jag ett nytt mejl.

Träd och skulpturer att beundra

"Vi tillsammans" av Yvonne Nimar

I Uppsala botaniska trädgård, närmare bestämt i området bakom den stora orangeriet, pågår i sommar en vacker skulpturutställning. Om du går in i trädgården från Norbyvägen kommer du direkt till den första skulpturen och kan sedan gå vidare till de övriga. 

 

"I mitt innersta rum" av Lena Björn

 

 

Konstverken är insmugna bland högvuxna träd som måste vara planterade på1800-talet eller tidigare. Och det är inte vilka träd som helst: kinesisk katalpa, kärrek, flikbok, orientbok, humlebok, bäralm och kentuckykaffe är bara några exempel på spännande trädsorter att beundra i parken.

 

 

Att åka nedför Fyrisån

Det stolta fartyget m/s Enköping går rutten Uppsala – Skokloster varje dag vid lunchtid nu på sommaren. I fredags bestämde jag mig för att följa med, ville en gång ha rest nedför och uppför gamla, ombesjungna Fyrisån.

.

En härlig färd. Solen sken, det var lagom hett, det fanns servering ombord.

Jag har besökt Skokloster slott många gånger tidigare och det är alltid roligt att komma tillbaka till den magnifika byggnaden och försöka bli klar över vad språkbanden på slottets väggar kan betyda. 

På kvällen kom jag på att det var hade varit något märkligt annorlunda med den här båtresan. Men vad? Till sist kom jag på det: ingen, vare sig ung eller gammal passagerare, hade suttit försänkt i sin mobil. Alla hade pratat med varandra och njutit av färden tillsammans. Som förr i tiden.

 

 

Så får vi barnen att sova gott

Författaren Ingrid Sjöstrand

 

Vem skulle jag vilja träffa just nu? Jag skulle vilja träffa min gamla vän Ingrid Sjöstrand: klok, humoristisk, tusenfalt begåvad författare. Hennes mor blev 108 år och jag hoppades att Ingrid skulle vara med oss lika länge men hon gick bort 97 år gammal för sex år sedan. 

Ingrid skrev romaner, dikter, barnböcker och debattinlägg. Hon verkade för kvinnor och för fred. Hon stred mot kärnkraft. 

När jag rensade och städade upp i förra veckan hittade jag en anteckning från 2006 som jag gjort efter att att ha träffat Ingrid. Där stod att hon, som brukade ha hand om sina barnbarn några veckor på sommaren, varje kväll när barnen skulle somna gav dem en blinkning, en nosning och en hjärnskakning.

Vad handlade det om? Jo, fick jag veta, en blinkning är att smeka varandra på kinden med ögonfransarna. En nosning är att gnugga näsan mot den andres näsa. En hjärnskakning betyder att du låter din panna möta den andres panna.

Jag tror att Ingrids barnbarn somnade gott och drömde sköna drömmar.

I Uppsala

En av många broar över Uppsalas vattenväg Fyrisän.

Har bott fem år i Uppsala nu. Varför har jag inte bott här i hela mitt liv? Allt kan hända i Uppsala och allting händer också här. I förra veckan ville jag köpa en glass i parkkaféet Gula villan. Jag går med lätt packning och hade bara mitt betalkort på mig. Gula villans kortterminal var ur funktion. Kassabiträdet och jag konstaterade att jag måste lämna tillbaka glassen när kvinnan bakom erbjöd sig att betala för min strut! Tack snälla okända medsyster!  Lovar att göra likadant för någon annan i utsatt läge när tillfälle ges.

I går var jag på stadsbiblioteket. I ljusgården – ett stort rum med stolar, små arbetsbord, tidningshyllor och boksnurror – satt en man i leopardmönstrad kostym och talade i mobiltelefon. En vanlig svensk man. Förutom att han denna vanliga sommartorsdag var klädd i leopardkostym. Hur ser resten av hans garderob ut? Finns där ormkavajer och tigerslipsar?

Vid lånedisken ville jag betala en förseningsavgift på tre kronor. Kunde jag visa id-kort? Nej, jag går som sagt med lätt packning. Om jag inte visade id-kort, kunde man inte ta mina slantar. Hallå, hur stelbent får man vara? Det är viktigt att skydda sig mot bedragare. Men hur ofta har det hänt att en bluffmakare velat betala någon annans förseningsavgift? Aldrig, är min gissning. Till slut grep en äldre bibliotekarie in och visade sunt förnuft. Skönt att vara skuldfri.

 

 

 

Verk av Tony Cragg

Chain of events av Tony Cragg

Pilane skulpturpark naturskönt beläget på Tjörn visar i sommar verk av Tony Cragg född 1949 i Liverpool men bosatt sedan länge i Wuppertal, Tyskland. 

Vid Uppsala centralstation står en av Craggs stora skulpturer kallad Chain of events, Händelsekedjan,  från 2007. Den skulle också kunna heta Munnarna.

 

Glad midsommar!

Glad midsommar!

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway tilldrar sig en onsdag i mitten av juni. Alla fans av V W världen över iakttar därför Dalloway Day på lämplig dag. I år passade det fint att lägga firandet den 17 juni, tyckte min bokcirkel i Uppsala. Vi är modellerade på en bokklubb i Umeå och har samma regler för val av böcker: enbart böcker, noveller eller essäer av Virginia Woolf. Cirkeldeltagarna i Umeå har träffats i 20 år tror jag, medan vi är inne på fjärde året. 

Hur firar man då Dalloway Day, undrar någon. Först gick vi till stans irländska pub och åt fish and chips. Det står ingenstans i Virginia Woolfs dagbok att hon gillade just den rätten men det måste hon ha gjort, så gott som det är. I alla fall i den här irländska tappningen: vit fisk omsluten av en gyllenbrun, frasig rock, serverad med härliga pommes frites. 

Därefter gick vi hem till mig och drack kaffe med tårta. Tårtan ska alltid ha ett tema och i år hade jag valt Kew Garden. Det tog en av vännerna en nanosekund att komma på det. Well done you, säger jag till Agneta.

 

 

Sean Henry i Uppsala

Framför den mäktiga domkyrkan i Uppsala – kyrktornet är lika högt som kyrkan är lång – står sedan några veckor en skulptur av den brittiske konstnären Sean Henry: en lång vardagsklädd ung kvinna med bestämda steg på väg in i kyrkan. Är hon medlem av kyrkokören? En diakon? Eller en stressad student som söker en stunds ro under de gamla valven?

Jag har sett Sean Henrys övernaturligt stora människor tidigare och de ställer alltid frågor: i Stockholm (utanför Liljevalchs), i Umeå (skulpturparken) och i Borås (vid högskolan). Dessa tre är allihop män. Henry säger i en intervju i kyrkans tidning HOPP (nr 2 sommaren 2026) att det faller sig lättare att skulptera män, han har svårare att leva sig in i hur det är att vara kvinna i en viss ålder. 

Inne i domkyrkan finns fler skulpturer av samma konstnär. Många av dem är riktigt små. Om det heter övernaturlig, varför heter det inte också undernaturlig storlek? 

 

Nu står Middlemarch på tur

Jesper Olsson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, kommenterar i dag i Svenska Dagbladet listan på de 100 bästa romanerna som The Guardian har låtit författare och kritiker rösta fram ((16 maj 2026). Olsson pekar på att listor är svåra att motstå. Listor är den litterära urformen. Litteratur började inte med fängslande romaner och passionerad lyrik utan tog sin början för cirka 5 000 år sedan med just listor på  handelsvaror och genomförda transaktioner av djur, kärl, kryddor med mera. 

Jag räknade hur många av verken på 100-listan som jag hade läst och kom till 29. Professor Olsson avslöjar inte sin siffra (som antagligen ligger långt högre) men berättar att för honom, precis som för mig, utgör Middlemarch, nummer ett på listan, en läslucka. Han tänker också läsa den i sommar.