Christer Lindarw -- här är hans liv

Att läsa sanna historier om andra människors liv är bland det roligaste som finns, medge det. Hur började det för henne eller honom, hur gick det till när hen tog sig fram på tiljorna/i författarvärlden/på idrottsarenan/som designer? Visst vill man veta det?

Hur kom det sig att en klädintresserad kille från Eskilstuna -- som växte upp med sin ensamstående mamma i en etta i Eskilstuna och hade designerdrömmar -- blev en mäkta framgångsrik, applåderad dragshowartist? Den resan är spännande att följa och författaren Christina Kellberg ger oss Christer Lindarws historia, så som han har berättat den för henne, i den stora, läsvärda boken This is my life med så glamoröst omslag att man först tar den för en tung chokladkartong.

Flickan och hunden

Det måste ha varit för nio, tio år sedan som jag träffade Christina Kellberg i det svenska författarhuset i Kavalla, Grekland. Det stora vita huset byggdes på 1930-talet av Svenska Tobaksmonopolet som bostad för företagets direktörer på besök i Kavalla för att köpa tobak av grekiska odlare; idag har författare, översättare och tecknare den stora förmånen att få hyra ett rum i huset för att sitta här och arbeta. Rummen försågs med möbler från NK och de finns ännu kvar. Senast jag var i Kavalla var mitt rum helt och hållet inrett med möbler ritade av NK:s chefsarkitekt Axel Einar Hjorth; hans  möbler går i dag till sanslösa priser på auktioner.  

Jag skrev på ett manus som det aldrig blev något av och hon, journalisten från DN, hade börjat skriva på det som senare kom ut under titeln Kupongtjuven och var en sann berättelse om tre generationer kvinnor: Christina, hennes mor och mormor. Kupongtjuven är en ytterst välskriven och skakande berättelse om hur svårt livet kan vara och boken har funnit många hängivna läsare. Den finns nu i pocket och jag kan rekommendera den.

Nu har Christina  kommit med sin första roman Flickan och hunden. Den bygger på hennes barndom och vi som läst Kupongtjuven känner igen de två missbrukande föräldrarna, mamma som är hemmafru och pappa som skriver. Boken har ett plågsamt mörkt innehåll och läsaren våndas med tioåringen i det kaotiska hemmet i  femtiotalssverige, barnet som hela tiden längtar efter normala stunder med friska, nyktra föräldrar -- cykla till havet med pappa kanske och plocka blommor med mamma -- men så sällan får njuta det. Christina beskriver den utsatta flickans svåra belägenhet -- det är hon som måste vara klok och duktig i sina föräldrars ställe och städa upp i huset efter fester. Man lider med barnet som måste stå ut med så mycket och man lider med föräldrarna som går med aldrig uppfyllda drömmar. Mamman längtar efter att få yrkesarbeta, vara vacker, bli sedd. Pappan hamrar på sin skrivmaskin och drömmer om att bli erkänd författare. Jag är säker på att Christinas välskrivna roman  kommer att få många läsare.

Bilden av Christina Kellberg är tagen av Arne Jönsson. 

Lästips Kupongtjuven

Alla kvinnor i min omgivning talade om sina bokcirklar, det var bara jag som inte hade någon. Men har man sett, plötsligt i våras blev jag invald i en grupp. I ett huj fick jag fyra nya vänner -- det kan inte bli bättre.

Nyss möttes vi och talade om den starka biografiska boken Kupongtjuven av Christina Kellberg. Boken handlar dels om hennes mormor som blev fast för att ha stulit ransoneringskuponger under kriget (när kaffe, te, kakao, socker, ägg, mjöl, bröd, kläder, skor och mycket mer ransonerades), dels om Christinas egen uppväxt på 40- och 50-talet. Samtliga var tagna av denna familjehistoria och imponerade av författarens sätt att berätta den utan självömkan. Alla borde läsa och lära av Kupongtjuven, sa vi. Hade kunnat sitta hela dagen och diskutera den boken.

Kupongtjuven, en sann historia

Om jag måste välja mellan en skönlitterär bok och en sann berättelse, väljer jag den sanna berättelsen. Varje gång. Det påhittade är sällan så intressant som det som faktiskt har hänt. Ett exempel på den senare sortens bok är Christinas Kellbergs nyutkomna bok Kupongtjuven, Min mormors förlorade heder.

Först ska sägas att jag är bekant med författaren som har nära 40 år som journalist på Dagens Nyheter bakom sig. Jag träffade Christina i det svenska författarhuset i Kavalla i Grekland för fem år sedan och hon berättade då att hon börjat skriva en bok om sin mormor som stal ransoneringskort, hamnade i fängelse och sedan tog sitt liv med cyankalium.

Men Kupongtjuven handlar inte bara om ett brott och dess följder, den handlar om livet för tre generationer kvinnor under 1900-talet. En oerhört välskriven bok som berör läsaren på djupet. Läs den. En given Augustpriskandidat till hösten.