Jag blir beklämd när jag ser deras fattigdom och tänker mig in i hur de tillbringar den kalla svenska natten under en presenning någonstans i en park eller en skog. Framförallt blir jag beklämd av tänka på tiggarnas barn som lämnats ensamma i Rumänien och Bulgarien. I ett inslag i Rapport den 29 april intervjuades en representant för en hjälporganisation i Rumänien. Han berättade att de romska barnen inte går till skolan när föräldrarna rest till Sverige, barnen driver ledsna omkring vind för våg. Därför avråder han från att ge pengar till tiggare.
Vi måste hjälpa dessa utsatta människor. I dag ligger en bilaga från Stockholms stads socialförvaltning i morgontidningen. Där säger förvaltningen att allmosor till tiggarna leder till ett beroende av allmosor. Den bästa hjälpen består i att samarbeta med frivilligorganisationer som hjälper människorna till självhjälp i hemlandet. Jag tror att vi måste ta fasta på det.
Socialförvaltningen ger den här listan på organisationer som hjälper utsatta EU-medborgare:
Läkarmissionen
Hoppets stjärna
Svenska kyrkan
Hjärta till hjärta
Röda korset
Själv ger jag pengar till Svenska kyrkan pg 90 01 22-3 och skriver projektnummer "P220, stöd till romer i Rumänien" på inbetalningen. Bankgironumret är 900-1223 om du hellre vill använda det.
