Ur Ockulta dagboken 1904

 I början  av september 1904 är August Strindberg dystrast av de dystra.


3 september
Lifvet är så sorgligt fult, vi menniskor så afgrundsaktigt onda, att om en författare skulle skildra allt hvad han sett och hört kunde ingen stå ut att läsa det. Det finns saker jag minns mig ha sett och hört, hos goda, aktningsvärda, omtyckta menniskor, men som jag strukit ut, aldrig förmått mig omtala, och icke vill minnas. Uppfostran och utbildning tycktes bara vara masker på djuret och dygden förställning. Det högsta vi komma till är att dölja uselheten.
----
Lifvet är mig ett straff! Ett helvete; för somliga en skärseld, för ingen ett paradis. Man rentav tvingas göra ondt och pina sina medmenniskor. Bara sken och villor, lögn, trolöshet, falskhet, autokomedier. "Min käre vän" är min värste fiende. "Min älskade" borde skrifvas "Min hatade".

6 september
Bref från Harriet, deri hon förödmjukar sig, vill lemna teatern och stanna hos mig; men jag hade redan skifvit till Millar att börja skilsmessan.
Gökklockan hos grannen hördes åter slå. Brukar båda ondt.

12 september
Såg en kalk på salsgolfvet. Dyster och bitter stämning. Har varit sjuk och tagit malört ett par dagar. Samma dofva intryck som septemberdagarna 1901.

Ur Ockulta dagboken augusti 1899

I morgon är det en spännande premiär på Strindbergs Intima Teater (i samarbete med Stockholms stadsteater)vid Barnhusgatan i Stockholm. Då ger man iscensättningen av Ockulta dagboken  med Samuel Fröler som en av Strindbergsgestalterna. Det är en föreställning som jag bara måste se.

Här är några utdrag ur Ockulta dagboken skrivna i augusti 1899. Strindberg ser ödesmättade tecken och hör ockulta ljud överallt.Strindberg har en tydlig handstil men  ordet "Blochbelysning" är jag inte säker på. Kanske står det Blockbelysning:

 12e En svart skalbagge under hufvudkudden; han liknade den som gick på golfvet hos Åke Hansson dagen innan dödsfallet. Samma afton det brann hos min granne.  

15e Lemnade Furusund. Denna sejour är mig som en skön Midsommardröm nu då jag erinrar mig den. Detaljerna voro dock rysliga! In på Saltsjöbaden. Förnam att jag icke kommer att stanna här, åtminstone inte på hotellet. Och likafullt, detta land är det första jag såg som yngling från höjderna vid Tyresö för första gången (se Tjensteqv. Son) och då greps som af en uppenbarelse. Liknar äfven landskapet från tallen på Kymendö då jag hade min "kris" der (se Tjensteqv. Son)

For förbi De Lavals Ångturbinsfabrik. Bor nu med utsigt åt De Lavals Blochbelysning. 

19e In på Narvavägen 5. Mina rum äro fulla med historiska porträtt lämpliga som väckelsemedel till mina historiska dramer. Rummen är mycket granna och hyresvärden är kammarherre; men nere på kafféet der jag äter sitter underklass och skymfar mig.

Ofvanför mig bor någon som upprepar mina rörelser och "rullar möbler" alldeles som i Paris.

Ur Ockulta dagboken maj 1900

Bara den som just kommit hem från ett år i bortre Mongoliet kan ha undgått att det är Strindbergs-år i år och att det just i dag är 100 år sedan han dog. Några rader skrivna av Strindberg i maj 1900 i Ockulta dagboken:

13 maj. Gick på Djurgården; trist; en grupp ungt folk; herrar och damer med matkorgar stämde upp en vårsång när de kommo fram till mig. Jag kände mig som gamle Faust. Axel hos Philips: oro, hjertklappning, hufvudvärk. På aftonen två telegram från Berlin att min premiére lyckats.

14 maj. Vid Karlaplan hängde en stor lagerkrans.

15 maj. Sysslat med kemi, särskildt metallernas sammansättning sista veckorna. Midt under kom bror Axel och gaf mig Berzelius "Lärobok i Kemi" del II som handlade om metallerna. Han egde endast denna del II som han köpt antikvariskt och utan att sjelf intressera sig för kemi.
Skulle gå till att möta G af G. På vägen mötte jag en hel hop enögda menniskor. Mötet ytterst osympatiskt.

24 maj. Kristi Himmelfärdsdag: Såg en blodröd sparf i Hummelgården han hade gråa vingar. Sysslat med Remé. Nils Andersson från Lund kom hit. Han berättade att sista månaden hade han upplevt mycket ockulta saker förföljts av kattor; hört trumpetsmattret (jfr: Inferno.)

26 maj. Mötte en enögd på morgonen. (Jfr den 15:e maj i år.) I förrgår hos fotografen utföll mitt porträtt med ett öga. Är det jag som är enögd?

28 maj. Kallt! Oroligt! Pendylen i mitt rum har stannat 2 minuter före 2!

31 maj. Besök av fröken Bosse 1:a gången.

Alltsedan 1998 läser man i asfalten på Drottninggatan citat ur Strindbergs verk. På bilden står: "Jag är endast teoretiskt kvinnohatare".

Ur Ockulta dagboken

Snart kommer Ockulta dagboken att ges ut komplett med kommentarer och förklaringar. Bra!
Då kan man få Strindbergs texter på grekiska (om Harriet Bosse) i översättning. Och man får veta vem som är vem i dagboken. G. af G. är Gustaf av Geijerstam. Eliason känner jag icke.

20 mars 1906
Axel och Richard Bergh hemma. Jag talade vid Axel om G. af G. som vill ställa mig under förmyndare; straxt blev jag liksom blind ("fick sand i ögonen"). Axel spelade 1a satsen i Beethovens nionde symfoni, jag tyckte mig höra en tupp gala. Efter slutadt spel förklarar Rich. B. att i denna 9e s hör han ett uppvaknande på landet, "tuppens galande" etc. Hvad var det? En tankeöfverföring? Men varifrån fick jag galandet?

27 mars 1906
Aulinska qvartetten hemma hos mig; Axel Bergh och Nordström. Stämningen hög och god.

30 mars 1906
Eliason hemma till kvällen. När han gick gjorde han skandal i huset. (.......) Obs. Jag har alltid haft svårt att känna igen Eliason. Och i dag minns jag ej hur han såg ut.

4 april
Vesuvius utbrott! Antibarbarus ute!

August Strindberg var ansiktsblind

August Strindberg var prosopagnostiker, ansiktsblind. Det är jag helt säker på utifrån vad han skriver om sig själv i En Blå bok (som du hittar tillsammans med alla andra författarens verk på nätet, se http://runeberg.org/strindbg/). Strindberg var också en man som ofta plågades av störande ljud. Är kanske vi prosopagnostiker mer känsliga för buller än andra?

Ur Ockulta dagboken: "10 februari 1897 Jag vaknade denna morgon orolig. Natten mellan 10 och 11 togs jag ur sängen igen efter att ha hört en fruntimmersröst under mig. Dagen derpå den 11 lade jag mig på sängen på förmiddagen; genast gick någon ofvanför i vinden, stannade ofvanför min säng och slog igen ett lock. Åt middag hos Åke Hansson. Satt efter middagen och läste tidning, då bakom min rygg ett våldsamt buller hördes. Det befans vara en arbetare som lagade tröskeln. Flyttade plats sedan arbetaren ålagts tystnad. Straxt bullrade i vinden ofvanför mitt hufvud. På aftonen sutto Emanuel Geijerstam och jag i enskildt rum hos Åke Hansson. Nu hördes ett tassande i vinden liknande det jag hörde på hotel Munthe i Helsingborg. Jag frågade Geijerstam om han hörde bullret. Jo, han hörde det som en råtta. Jag invände: snarare som en katt. Under det följande samtalet röck det då och då i dörren.”

I går såg jag den nedgående, blodapelsinfärgade solen skicka rött ljus uppåt himlen. Ockulta krafter, skulle Strindberg ha sagt. Och G, som är gammal meteorolog, skulle ha talat om för honom att det är ett optiskt fenomen som kallas halo. När solljuset träffar iskristaller i moln eller dimma kan det uppstå halofenomen av olika utseende, det på bilden kallas pelare.