Om översättningen av Jacobs rum

 

 I kapitel tre i romanen Jakobs rum av Virginia Woolf läser man: Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.  Samma meningar återkommer ordagrant lika på bokens sista sida.  De måste ha varit viktiga för författaren. Kanske sammanfattar de Woolfs sorg efter älsklingsbrodern Thoby som dog ung.

På sidan 48 i den svenska översättningen av Siri Thorngren-Olin står "Slapp är luften i ett tomt rum, den sätter bara gardinerna i rörelse, blommorna i vasen skälver. Det knakar till litet i gungstolen fastän ingen sitter i den". 

På sidan 196 står så här: "Loj är luften i ett tomt rum, den får bara gardinerna att bukta ut litet. Blommorna i vasen skälver lätt. Det knakar till i gungstolen fastän ingen sitter där". 

De två meningarna borde ha haft samma lydelse på båda ställena. Men kanske noterade inte översättaren att de dök upp i romanen en gång till?

 

Packa inga kläder

 

I går mötte jag en ung kvinna med gula strumpor på gågatan i Uppsala. Gula strumpor får mig att tänka på Virginia Woolf. När hon första gången träffade Vita Sackville-West bar hon orangegula yllestrumpor och Vita tyckte inte att det var vackert. Totalt oaffekterad, har inga yttre prydnader och klär sig alldeles gräsligt, skrev Vita till sin make Harold Nicolson efter sitt andra möte med Virginia; då hade ändå författaren bytt ut yllestrumporna mot lite elegantare gula silkesstrumpor.

I Lewes, Sussex, England, visas fram till 7 januari en intressant utställning med titeln Bring no clothes. När paret Woolf bad T S Eliot att besöka dem i fritidshuset Monk´s House sommaren 1920 skrev hon just så i sin inbjudan och menade att gästen inte skulle packa några finkläder att byta om till vid middag för sådana konventionella vanor hade värdfolket slutat med för länge sedan.  

Bring no clothes är en utställning över klädmodet i Bloomsburygruppen som satts upp av modeskribenten Charlie Porter. Tyvärr kunde han inte ta med så många plagg efter systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell. En dagboksanteckning gjord av Vanessa Bells hushållerska Grace Higgens visar att hon en vecka efter Bells död i april 1961 brände det mesta av den dödas kläder. Porter tror att Woolfs garderob kan ha rönt samma öde. Ingen av de samtida tänkte på att de här kvinnornas kläder kunde vara av intresse för eftervärlden. 

Vi som inte kan åka till Lewes kan läsa Charlie Porters personligt hållna volym Bring no clothes. Mycket läsvärd bok.