The March of the Women

Stolt och upprorisk var titeln på ett entimmmes-program med musik av brittiska Ethel Smythe som gavs på Konserthuset i går, Kvinnodagen. Intressanta musikstycken, mycket roligare att lyssna på än jag hade väntat mig.

Smythe var kompsitör, författare, suffragett och vän med åtskilliga kulturpersoner, bland annat Virginia Woolf. Här är de två första verserna i The March of the Women. Smythe skrev musiken och Cicely Hamilton orden. Det berättas att Smythe, som blev satt i fängelse för stenkastning, dirigerade en kör av kvinnor på fängelsegården från sitt fönster utrustad med en tandborste som taktpinne.

The March of the Women

Shout, shout, up with your song!

Cry with the wind for the dawn is breaking;

March, march, swing you along, 

Wide blows our banner and hope is waking.

Song with its story, dreams with their glory,

Lo! they call, and glad is their word! 

Loud and louder it swells, 

Thunder of freedom, the voice of the Lord!

Boktips: Wager

Det är länge sedan jag blev tipsad om att läsa Wager av David Grann. I förra veckan blev det äntligen min tur att få låna boken.

Wager är en spännande äventyrsroman med den skillnaden att allt som skildras i den – fruktansvärda stormar, skeppsbrott, myteri, mord, våld, svåra sjukdomar – har verkligen hänt. Wager är ett engelskt fartyg som tillsammans med några fler fartyg skickas ut för att kapa en spansk båt lastad med rikedomar. Tiden är 1700-tal. Grann har skrivit sin bok med utgångspunkt i efterlämnade loggböcker, dagboksanteckningar och brev. Är du intresserad av historia, läs Wager.  Så bra.

Mothering Sunday

 

Jag har varit på Vårsalongen. Där hittade jag bland mycket annat detta vackra djur i tuftad ull av Sara Rylander. SPILOSOMA LUBRICIPEDUM var titeln. Fjärilen fick mig att tänka på Virginia Woolf som samlade fjärilar tillsammans med sina syskon som barn och fortsatte att älska fjärilar livet ut.

I dag är sista dagen att se filmen Mothering Sunday på TVPlay.  En fantastisk bra film som bygger på Graham Swifts underbara kortroman med samma titel. Filmskaparna har lagt till mycket – som filmskapare alltid gör – men jag har inget att invända. 

Jane Fairchild är den föräldralösa husan som älskar att läsa. I boken nämns Joseph Conrad som en stor författare. Han finns inte med i filmen. Istället dyker två av Woolfs  titlar–  Orlando och Ett eget rum – upp. Tittaren anar att Woolf har avgörande betydelse för att Fairchild satsar på sitt författarskap och utvecklas till prisad författare. 

New Yorker 100 år

 

 

I går, den 21 februari, fyllde den amerikanska veckotidningen The New Yorker 100 år. Efter att ha varit prenumerant i 50  år kan jag tryggt säga att det är en oöverträffad tidskrift. Den var tjockare förr – ryggen var så bred att tidningsnamnet och numrets tema kunde skrivas på ryggen – men den höga kvalitén består. The New Yorker är en mix av seriösa kulturartiklar, politiska analyser, informativa essäer om vetenskapliga framsteg, personliga livshistorier, noveller och dikter. Alltsammans noggrant faktagranskat. Till och med dikterna faktagranskas av en särskild redaktör. 

Varje nummer innehåller ett antal skämtteckningar, så kallade cartoons. Jag har numret från den 20 januari framför mig. En teckning visar två sjöjungfrur som sitter uppflugna på några stenar vid havet. Den ena säger: " Ben? Allt jag skulle vilja ha är en bekväm bh".

Nästa teckning visar två medelålders kvinnor som packar för att gå på utflykt. Den ena säger: "Jag tar alltid med en bok så att jag får en konstant påminnelse om vad vad jag borde göra, men väljer att ignorera".

En tredje teckning: En stenåldersman knackar fram ett hjul av sten. Han säger till en kompis: "Den här uppfinningen kommer att bli revolutionerande för att hålla uppe konditionen hos hamstrar".   

Samma nummer visar Trump och Musk som båda lägger handen på bibeln. Omslaget är gjort av Barry Blixt och bildtexten inne i tidningen lyder: Two's a Crowd.  

När jag flyttade från villa i Sigtuna till lägenhet i Uppsala för fyra år sedan kunde jag inte ta med alla kartongerna med älskade gamla New Yorker. Jag rev av alla omslag och kastade resten. Skulle jag få tråkigt en dag, kan jag sitta och njuta av alla de underbara omslagen. 

I dag lånar jag New Yorker från Uppsala stadsbibliotek. Jag får också varje dag ett nyhetsbrev från redaktionen som ger mig tillgång till nya artiklar och till gamla klassiker som publicerats under de gångna 100 åren.

Ett land i sorg

Sverige är ett land i sorg. Jag vill klä mig i svart och stanna inomhus. Efter massakern på Risbergska skolan i Örebro där 10 elever sköts ihjäl är det svårt att känna förtröstan. Nu är alla döda identifierade och det verkar som om de flesta har invandrarbakgrund. De var människor som kom till vad de trodde var ett tryggt Sverige. Även om vi med vårt förstånd hade insett att en stor skolskjutning kan ske även här, trodde vi ändå inte att det skulle hända i vårt land. När och var ska en vettvilling slå till nästa gång? Man tittar sig omkring på gatan. 

En fråga är hur mördaren kunde samla på sig så många effektiva vapen. Den misstänkte mannen, 35 år,   hade fem vapenlicenser och minst ett halvautomatiskt kulgevär med hög eldkraft; med ett sådant vapen kan man skjuta snabbt, gång på gång, utan att göra en mantelrörelse mellan varje skott. Vapenlicenserna hade utfärdats av Polismyndigheten mellan 2011 och 2014. 

Innan man utfärdar en vapenlicens ska Polismyndigheten bedöma om personen är lämplig att inneha vapen. Gjordes det verkligen en sådan bedömning i det här fallet? Var det ingen på myndigheten som frågade sig vad en ung man skulle med så många vapen till?

Timmarna

Den som längtar efter en dos Virginia Woolf  har tur: gå till TV Play och titta på föreställningen Timmarna från Metropolitan i New York. Operan bygger på Michael Cunninghams omskrivna bok Timmarna (som blev film med Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore 2002).

Operan handlar om tre kvinnor i tre tidsepoker: Författaren Virginia Woolf  år 1923, hemmafrun Laura Brown i Los Angeles  1949 och New York-kvinnan Clarissa Vaughan i New York 1999. Den stora operastjärnan Joyce DiDonato sjunger rollen som Virginia Woolf. Otroligt bra.  

Vill du veta mer om Virginia Woolfs liv, före och efter 1923, finns min biografi.

 

Virginia Woolf fyller år

 

Önskar att jag vore i London i dag. För 143 år sedan föddes en av Englands största författare: Virginia Woolf. I dag firas hennes födelsedag med en föreläsning i Camden Town Hall kl 14. Där skulle jag ha kunnat lyssna på "Double Vision: Woolf's Reading of Hardy and Meredith through Leslie Stephen's Eye" av Eleanor McNees från University of Denver samt festa på en bit födelsedagstårta och ett glas vin. 

Jag får nöja mig med en bit tårta till eftermiddagskaffet här hemma istället och lite läsning  i hennes dagbok. Bland annat skriver hon om sin underbara födelsedag den frostbitna måndagen 25 januari 1915.  Först kröp Leonard ned i hennes säng och överräckte ett litet paket som innehöll en vacker grön börs. Sedan kom han med frukost och ett paket till, en fin förstaupplaga av The Abbott skriven av Walter Scott. 

Morgonen var alltså trivsam och munter. Ändå överträffades den av eftermiddagen. Då fick Virginia åka in till London, gå på biografteater och sedan på tesalong. Inte nog med det, Leonard gav henne en ask konfekt att ta med hem. Hon skriver: "Jag kan faktiskt inte minnas när jag senast hade en så rolig födelsedag – inte sedan jag var barn i alla fall".