Candide och den syltade cederbarken

Just nu läser jag korrektur på min kommande bok Tankar om glädje och vardagslycka. Vad vi kan lära av den nya positiva psykologin.  Boken kommer i maj. Där tar jag upp Voltaires bok om Candide och hans lärare Pangloss som aldrig för en sekund förlorar sin optimistiska hållning vilka förskräckliga olyckor som än drabbar de två. I slutet av boken har huvudpersonerna dragit sig undan till ett  jordstycke, arbetar i sin trädgård och äter pistachmandlar och syltad cederbark. 

Syltad cederbark? Finns det? Går det att äta?  För 100 år översatte David Sprengel Voltaires ord cedera confit med syltad cederbark.  Två efterföljande översättare plagierade Sprengel och skrev syltad cederbark, de också.  Efter dem kom Olof Rabenius som 1987  förkastade den träiga barken och skrev citronsylt. 

Det är tack vare min bibliotekarievän Ulla som jag har fått veta allt det här samt att cedera är äkta citrus eller citrus medica. Den frukten har jag sett på Sicilien: en stor, oerhört knölig och tjockskalig citron. Man gör inte sylt av den vad jag vet men däremot kan man kandera skalet.  Så vad Candide och Pangloss  njuter av efter alla vedermödor är  pistachmandlar och kanderade citronskal.