Varför vill människor ha mobilen på när de sover? Ringde till Katarina som svarade först efter många signaler. Hon var i Houston, det var natt och jag hade väckt henne. Ledsamt, indeed.
Varför känner jag inte igen ansikten som andra människor? Häromdagen när jag stod och plockade äpplen på en kommunal tomt i Sigtuna, stannade en leende man sin bil, vevade ned rutan och började prata. En nära bekant, men vem? Sådana gånger är det bara att ta det lugnt och konversera i visshet om att den andre snart ska säga något personligt som klargör vem det är.
En annan dag var jag inne i Stockholm för att bli intervjuad om ansiktsblindhet av en ansiktsblind journalist. Vi kom in på knep att känna igen folk. Det finns inget helt tillförlitigt knep, sa vi. Journalisten är bra på att känna igen röster, men en gång när hon hade lärt sig rösten hos en svårigenkänd kvinna tog hon ändå fel på person och det blev en konstig situation; det visade sig sedan att kvinnan hade en syster med nästan likadan röst.
Eftersom vi ansiktsblinda inte alltid förstår att hälsa på folk vi känner, är det en välsignad tur att det finns människor som hälsar på oss. Efter den nämnda intervjun åkte jag till Äppelviken och roade mig med att gå runt och titta på hus och trädgårdar. Sedan på Park Konditori (rekommenderas) log en kvinna tvärsöver rummet och sa "Det är Anna Bergenström." Javisst, var det hon. Anna som bott här tidigare och nu hade gått till Park med sin dotterdotter efter att ha blivit fin i håret hos frissan. Väldigt roligt att träffa Anna och hennes barnbarn.
Kommer det en ny bok snart, frågade jag Anna som har en rad bästsäljande kokböcker bakom sig. Ja, det kommer en till våren och den ska ta upp detta att vi inte kan fortsätta att äta stora mängder kött. Det blir en viktig bok som jag ser fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar