söndag 22 november 2015

På spaning efter hålvägar

Mina vänner i Paris -- där man i dag tvekar att ta tunnelbanan och vistas på ställen med mycket folk -- är nu så mycket som möjligt i sitt trygga hundraåriga normandiska korsvirkeshus som jag hade förmånen att gästa några dagar förra månaden. Det är lätt att bli förtjust i det böljande normandiska landskapet. Även Marcel Proust, som mest uppehöll sig på badhotellen vid havsstranden på besök i Normandie, hade blick för det gröna landskapet. Han skrev så här: "Jag avundas den som kan tillbringa hösten i Normandie, förutsatt att han kan tänka och känna. Dess marker, aldrig särskilt kalla, inte ens på vintern, är de grönaste som finns, naturligt gräsbevuxna utan minsta lucka... "
För den som  älskar att Proust finns boken En sommar med Proust utgiven tidigare i år på Atlantis.

De smala vägarna på den normandiska landsbygden, täckta av ett skuggande valv av trädkronor, är nedsänkta i landskapet på samma sätt som gamla vägar i England. Kan det vara gamla hålvägar som breddats med tiden? Någon läsare som vet mer om detta?

Här står G i den gamla djupa v-formade hålvägen.
När jag letade på nätet fick jag upp en artikel om hålvägar vid Kalmarsand nära Bålsta skriven av Börje Sandén. Eftersom han hade bifogat en schematisk karta över området gav G och jag oss iväg för att leka arkeologer och söka upp vad som beskrivs som det största hålvägssystemet i Mälardalen. Lite letande blev det men vi fann området och kunde begrunda de före detta ridvägarna som skapades under yngre järnålder och medeltid. Det är svårt att förstå att ansvariga myndigheter inte har satt upp en informationsskylt vid dessa intressanta och fantasiväckande fornlämningar.
På den här gamla hålvägen, som breddats till u-form av hästdragna kärror,  tog sig  människor fram redan under yngre järnålder.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar