Vi stod där i fredags utanför biblioteket i Sigtuna och ryckte i dörren -- en mamma, hennes tioåriga flicka och jag. I svårt oroliga tider som dessa måste fler än jag ha blivit ängsliga: hellre sitta hemma och läsa om främmande kulturer än att resa utomlands. Men biblioteket var stängt, här fanns inget att låna. Hur kan de göra så här, sa vi till varandra. På dörren kunde vi läsa i svart på vitt: stängt fredagar och lördagar.
Rosersberg är en tättbebyggd del av Sigtuna kommun. Där är biblioteket stängt varje dag hela sommaren. Det pratas mycket om läsfrämjande åtgärder -- att lära sig läsa och lära sig förstå en text är en mänsklig rättighet och den viktigaste grunden för ett fungerande demokratiskt samhälle -- men den bästa läsfrämjande åtgärden, tillgång till ett bibliotek, struntar kommunen i. I Rosersberg bor flera hundra barn och nu kan ingen av dem låna böcker under hela sommarlovet.
Plötsligt förstår jag sammanhanget: boken ses inte som viktig längre. För beslutsfattarna på kommunen spelar det ingen roll om barn och vuxna har sämre möjlighet att låna böcker när det är semester och sommarlov och det finns tid att läsa. Lars Ole Sauerberg, som är professor vid Institutet för kulturvetenskap vid Syddanska universitetet i Odense, har myntat begreppet "Gutenbergsparentesen". Han menar att efter en lång period av muntligt berättande kom den revolutionerande tryckpressen och med den en ökande grad av läskunnighet och tillgång till böcker. Men nu har Gutenbergsparentesen varat i drygt 500 år och den tryckta boken börjar ersättas av digitala texter och sociala medier.
Människor surfar och instagrammar och spelar dataspel istället för att läsa. Hur formar det människor? Vad betyder det för en demokrati? Kommer minskad bokläsning att leda till mindre förståelse för andra och större klyftor mellan människor i samhället? Det finns mycket att oroa sig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar