Det är tråkigt men Arla tvingar mig att ändra matvanor. Jag kan inte fortsätta köpa deras yoghurt sedan de bytt från behändig enliters-tetra till en hög, smal, obekväm cylinder med överdel i plast.
Arla försvarar sig i Svenska Dagbladet med att tetrabriksmaskinerna var gamla och det gick inte längre att köpa reservdelar. Det är möjligt, men varför inte låta bygga nya maskiner för en liknande förpackning?
Arla skriver att "det är en bra förpackning som man till exempel kan skaka och lägga ner i kylskåpet." Vem har behov av att lägga ner sin yoghurt i kylskåpet, då tar den ju bara mer plats. Företaget påstår också att "genom att fälla ut flikarna i botten så kan man enkelt pressa resterna ur kartongen precis som med Tetra Brik." Jag har prövat. Det är ett kladdigt arbete som man gör en enda gång.
Plast tillverkas av icke förnybart material. Plast hamnar förr eller senare i haven. Mellan Kalifornien och Hawaii ligger Great Pacific Garbage Patch, med en ytstorlek som två gånger Texas. Man räknar med att det finns fyra lika stora platsansamlingar till i våra hav. Hälften av dessa skräpsamlingar utgörs av "spöknät" som kan strypa sälar och sköldpaddor.
Experternas prognos är att år 2050 kommer det att finnas mer plast än fisk i haven. I det läget går alltså Arla över till en ny förpackning som kräver än mer plast.
Yoghurten är precis lika god som tidigare, skriver Arla på sin förpackning. Nej, det är den inte. För vi kan inte äta den utan att vara uppbragta och då smakar ingen mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar