Framför den mäktiga domkyrkan i Uppsala – kyrktornet är lika högt som kyrkan är lång – står sedan några veckor en skulptur av den brittiske konstnären Sean Henry: en lång vardagsklädd ung kvinna med bestämda steg på väg in i kyrkan. Är hon medlem av kyrkokören? En diakon? Eller en stressad student som söker en stunds ro under de gamla valven?
Jag har sett Sean Henrys övernaturligt stora människor tidigare och de ställer alltid frågor: i Stockholm (utanför Liljevalchs), i Umeå (skulpturparken) och i Borås (vid högskolan). Dessa tre är allihop män. Henry säger i en intervju i kyrkans tidning HOPP (nr 2 sommaren 2026) att det faller sig lättare att skulptera män, han har svårare att leva sig in i hur det är att vara kvinna i en viss ålder.
Inne i domkyrkan finns fler skulpturer av samma konstnär. Många av dem är riktigt små. Om det heter övernaturlig, varför heter det inte också undernaturlig storlek?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar