Ett eget rum

I boken Ett eget rum beskriver Virginia Woolf en dag i Oxbridge och de motigheter hon träffas av. Hon får inte beträda gräsmattan och hon hindras att besöka universitetets bibliotek (en kvinna måste vara i sällskap av en man som är knuten till universitetet för att släppas in genom den dörren). Men hon bjuds en förträfflig lunch på ett manligt college: sjötunga följt av rapphöna med sås, potatis, grönsaker och sallad. Till det ett gott vin och därefter en tjusig efterrätt. Den goda maten har effekt  – ett ljus började tändas i ryggraden där själen sitter och hennes belåtenhet kunde inte vara större.

And thus by degrees was lit, halfway down the spine, which is the seat of the soul, not the hard little electric light which we call brilliance, as it pops in and out upon our lips, but the more profound, subtle, and subterranean glow which is the rich yellow flame of rational intercourse. No need to hurry. No need to sparkle. No need to be anybody but oneself. 

Middagen serveras i ett college för kvinnor. Woolf beskriver hur hon får en trist tunn soppa, oxkött med bönor och potatis och slutligen plommon med vaniljsås. Inget vin. "The lamp in the spine does not light on beef and prunes".

Virginia Woolf har fått kritik för den här jämförelsen av två måltider. Man påpekar att hon underlät att nämna att den första måltiden var en fakultetslunch i King´s college som hon avnjöt tillsammans med professorer medan den enklare middagen var tillagad för studenter (och vi får inte veta om manliga studenter åt så mycket annorlunda än de kvinnliga). 

Martin Dodsworth skriver i en insändare i Times Literary Supplement (13 januari 2023) att för det första är det inget fel på kött, bönor och potatis och för det andra skulle maten ha smakat bättre om Virginia Woolf bara hade passat tiden. Mamman till Dodsworths vän Katherine Duncan-Jones ansvarade för middagen på Newnham college i Cambridge den där lördagen 20 oktober 1928 och hon har berättat att Woolf dök upp så sent – nästan en timme försenad – att maten hann ta skada. 

Den här middagen (och hur det plågade de ansvariga att den fick så nedslående kritik) kan man också läsa om i kapitlet "Mrs Woolf comes to dinner" i boken Virginia Woolf,  Interviews and Recollections (red. J H Stape) från 1995.  Där skriver också U K N Stevenson om sitt intryck av författaren:  ... over the years what has persisted has been the quality of her look, which seemed to say so much more than the words that came with it. The look held a hint of a smile, a hint of compassion, but it was above all an absolutely ruthless look .....     

Veckan därpå, den 26 oktober, var Virginia Woolf på Girton College i Cambridge för att föreläsa för medlemmar i den kvinnliga studentföreningen ODTAA. Vi vet inget om den mat hon kan ha blivit serverad. ODTAA står för One Damned Thing After Another.

Brydde sig Woolf så särskilt mycket om mat, frågar Martin Dodsworth och pekar på att författaren sällan nämner i dagboken vad hon har ätit eller ska äta till lunch och middag. Det är sant att måltider har liten plats i Woolfs brev och dagböcker. Men hon var absolut förtjust i god, vällagad mat och satte stort värde på sin skickliga kokerska Nelly Boxall som kostades på en kurs i haute cuisine. 

 

: 

 

"Virginia Woolf, en biografi" till bra pris

Det är bokrea och kanske fyndar många efterlängtade, äldre böcker till nedsatt pris. Men även min sprillans nya bok Virginia Woolf, en biografi  finns till nedsatt pris hos både Adlibris och Bokus just nu: 319 kr. 

När Maynard Keynes gifte sig

 

Människorna i Bloomsburygruppen var färgstarka kulturpersoner och det är inte konstigt att författare har tagit sig före att dikta sin  egen berättelse om deras liv.

Hur gick det till exempel till när den kände ekonomen Maynard Keynes gifte sig med den firade ryska ballerinan Lydia Lopokova och blev en stadigt heterosexuell och trogen äkta man? Han som länge enbart varit tillsammans med unga män? Det är ett ämne som den engelska författaren Susan Sellers tagit sig an i romanen Firebird, a Bloomsbury Love Story som kom förra året. 

Hur kunde Keynes byta liv i en handvändning? Susan Sellers låter oss förstå att det var den naturligaste sak i världen. Lydia Lopokova gav honom sexuell tillfredsställelse lika bra som en man.  Och hon gav honom så mycket mer. Hon slösade omsorger på honom: en varm sjal om halsen när han hostade, ett glas varm toddy när han kände sig krasslig, en pall för fötterna att vila på när han pustade i fåtöljen. Den två meter långe Maynard Keynes älskade att få vara ett litet, uppassat, bortskämt barn.

Boken, som bygger på kända fakta i de två huvudpersonernas liv, låter oss också möta andra kända Bloomsburyprofiler som Virginia Woolf, Duncan Grant och Vita Sackville-West. 

Susan Sellers har också skrivit romanen Vanessa och Virginia som handlar om systrarna Vanessa Bell och Virginia Woolf. Firebird gav mig lust att läsa om den.

Schering Rosenhane, poet

 

Sörmlänningen Schering Rosenhane  levde mellan 1609 och 1663. Han var adelsman, diplomat, riksråd och överståthållare. Och dessutom stor poet. Det menar i alla fall Anna Blennow som är docent i latin i Göteborg och mycket förtjust i poeten Skogekär Bergbos naturlyrik. Länge har den här pseudonymen gäckat litteraturvetarna. Den kan ha stått för Gustaf Rosenhane, har man sagt.  

Alla indicier, skriver Anna Blennow,  tyder på att det istället är den språkkunnige och begåvade Schering Rosenhane (bror till Gustaf) som är identisk med Skogekär Bergbo. Vill man veta mer om den stormannen finns boken Aller nådigste Herre. Familjen Rosenhane - en sörmländsk släktsaga under Sveriges stormaktstid av Björn Fröberg. 

 

Peter Englund om Virginia Woolf

Om man söker Virginia Woolf på P1:s hemsida får man 4 träffar.  Ett program som gick 17 september 2019 handlade om att romanen Orlando hade satts upp som teaterpjäs på Malmö stadsteater. Den 8 december 2020 talade man om en nyutkommen bok om Virginia Woolfs trädgård i Rodmell och på nyårsafton 2021 gick ett program om romanen Vågorna. 

Den fjärde och färskaste träffen har titeln "Virginia Woolf är aldrig någonsin tråkig" och det är Peter Englund som samtalar med Gunnar Bolin om sin fascination av Woolfs dagböcker som han läser lite i varje dag. Programmet sändes i lördags morse (4/2) och i måndags eftermiddag (6/2). 

Peter Englund säger i programmet: "Jag förtrollades av denna utomordentligt intelligenta, känsliga, begåvade, komplicerade kvinna". Vi är väldigt många som har förtrollats av Virginia Woolf.

 

Död via varböld

Den som gör en resa har något att berätta, heter det. Man kan också säga att den som gör en resa lär sig  något. På tågresan hem från Umeå i fredags hade jag stor tur och fick som stolsgranne en neurolog från Västsverige. Det blev ett långt, livligt samtal och jag lärde mig mycket. 

Virginia Woolfs mor Julia var änka efter Herbert Duckworth när hon gifte sig med Leslie Stephen och fick fyra barn med honom (varav Virginia var nummer tre). Om Herbert Duckworth visste jag att han sträckte sig efter en frukt på ett fikonträd när en böld sprack och han dog. Herbert Duckworth verkar ha varit en ytterst sympatisk man och hans död blev en svår sorg för Julia som blev ateist. Hon kunde inte tro på gud efter att hennes unge make dött.

En varböld spricker och det dör man av? Hur är det möjligt? Min stolsgranne förklarade att detta hände innan vi hade antibiotika. Förr kunde en varböld lätt leda till en snabb tragisk  död. 

Kvinnan på bilden kallas Julia och är en sju meter hög skulptur av gjutjärn som står vid älven i Umeå.  Hon är mycket vacker precis som Virginia Woolfs mor Julia. Skulpturens upphovsman är Jaume Plensa född i Barcelona. 

Julia

 

Bokcaféet Pilgatan 25 januari

I år hade jag förmånen att fira Virginia Woolfs födelsedag på Pilgatans bokcafé i Umeå. Lokalen var fullsatt, det var många som ville fira V W (hon skulle ha fyllt 141 år just den här dagen 25 januari)  och lyssna på ett samtal om den litterära ikonen mellan Margareta Backgård (se nedan) och mig. Margareta Backgård, som bor i Umeå,  har översatt flera av Woolfs verk och vi kan bara hoppas att det kommer ännu fler utmärkta översättningar från samma penna. 

 

Ny staty av Virginia Woolf

Virginia och Leonard Woolf flyttade till Richmond – en halvtimmes tågresa från London city – i oktober 1914. Så småningom hamnade de i Hogarth House vid Paradise Road där de startade sitt framgångsrika bokförlag The Hogarth Press.

Söndagen den 12 mars 1922 skriver Virginia Woolf att hon har träffat flera vänner och bekanta: Of these Eliot amuses me the most – grown supple as an eel; yes, grown positively familiar & jocular & friendly, though retaining I hope some shreds of authority. [...] He has written a poem of 40 pages, which we are to print in the autumn. This is his best work, he says. 

Dikten i fråga var The Waste Land, Det öde landet, som Virginia Woolf ensam satte texten till och som Leonard tryckte på parets lilla tryckpress. 

De påstås att i London finns fler statyer av djur än av kvinnor. Nu har i alla fall staden berikats med en kvinnostaty till: i förra månaden avtäcktes en skulptur av Virginia Woolf som sitter på en bänk i Richmond med utsikt över floden Thames. Alla som har vägarna dit kan ta en selfie med Virginia Woolf. Det här är den första statyn av mrs Woolf i naturlig storlek. Skulptören heter Laury Dizengremel.

 https://www.aurorametro.org/virginia-woolf-statue 

 

Virginia Woolf firar jul

Varken i Virginia Woolfs brev eller dagböcker står det särskilt mycket om julen. Hon berättar inget om julklappar hon har fått eller gett, inte ens i sina tidiga dagböcker samlade i boken A Passionate Apprentice, The Early Journals 1897 –1909 (redigerad av Quentin Bell och Angelica Garnett, utgiven  1990). Men år 1906, när hon var 23 år, tillbringade hon och brodern Adrian dagarna 21 december till och med 31 december hos sin släkting Sarah Duckworth i Hampshire. Där skriver hon ett dagboksinlägg med titeln The New Forest Christmas.

 Orden Forest och Christmas får den unga Virginia att tänka på att det finns ett samband mellan dem: 

For why does the forest always disappoint me? & why does Christmas disappoint me too?  Is it not that they both promise something glittering & ruddy & cheerful, & when you have it you find it not quite as good as you expected? The forest is too benign & complaisant, it gives you all that you can ask; but it hints at no more. [...] The forest is an ideal place for the old & conservative, there are so many proprieties  to be observed, & and they are so decorous & easy of approach.  So this why Christmas is kept so appropriately here. You can almost fancy that the woods have been arranged for the festival, & hung with  holly, & sprinkled with snow. Christmas day and & the forest seemed to mix & melt indistinguishable‚ you left the dinner table & its turkey & its crackers, its cake with a jaunty sprig of holly in it – you stepped into a world where these emotions were continued unbrokenly.  We walked along a a crisp white road, & then beneath dark leaved ever greens. Here were berries glowing red; & all the twigs were iced and with snow.  Then it grew late & the jolly evening sky lit up – flame coloured, & clear & healthy – with the black trees sharp aginst it. But O for the dusky roll of some Northern moor, or the melancholy cliffs of Cornwall. There you hear the wind and the sea. 

Sänkt pris hos Bokus!

När jag tittade in på Bokus senast hade man fortfarande inte lagt in en bild på min bok "Virginia Woolf, en biografi". (Jag kommer att fortsätta att tjata på dem om detta). Men man hade sänkt sitt pris till 319 kr! Alla som vill köpa boken som julklapp har alltså en god möjlighet just nu.