Ett eget rum

I boken Ett eget rum beskriver Virginia Woolf en dag i Oxbridge och de motigheter hon träffas av. Hon får inte beträda gräsmattan och hon hindras att besöka universitetets bibliotek (en kvinna måste vara i sällskap av en man som är knuten till universitetet för att släppas in genom den dörren). Men hon bjuds en förträfflig lunch på ett manligt college: sjötunga följt av rapphöna med sås, potatis, grönsaker och sallad. Till det ett gott vin och därefter en tjusig efterrätt. Den goda maten har effekt  – ett ljus började tändas i ryggraden där själen sitter och hennes belåtenhet kunde inte vara större.

And thus by degrees was lit, halfway down the spine, which is the seat of the soul, not the hard little electric light which we call brilliance, as it pops in and out upon our lips, but the more profound, subtle, and subterranean glow which is the rich yellow flame of rational intercourse. No need to hurry. No need to sparkle. No need to be anybody but oneself. 

Middagen serveras i ett college för kvinnor. Woolf beskriver hur hon får en trist tunn soppa, oxkött med bönor och potatis och slutligen plommon med vaniljsås. Inget vin. "The lamp in the spine does not light on beef and prunes".

Virginia Woolf har fått kritik för den här jämförelsen av två måltider. Man påpekar att hon underlät att nämna att den första måltiden var en fakultetslunch i King´s college som hon avnjöt tillsammans med professorer medan den enklare middagen var tillagad för studenter (och vi får inte veta om manliga studenter åt så mycket annorlunda än de kvinnliga). 

Martin Dodsworth skriver i en insändare i Times Literary Supplement (13 januari 2023) att för det första är det inget fel på kött, bönor och potatis och för det andra skulle maten ha smakat bättre om Virginia Woolf bara hade passat tiden. Mamman till Dodsworths vän Katherine Duncan-Jones ansvarade för middagen på Newnham college i Cambridge den där lördagen 20 oktober 1928 och hon har berättat att Woolf dök upp så sent – nästan en timme försenad – att maten hann ta skada. 

Den här middagen (och hur det plågade de ansvariga att den fick så nedslående kritik) kan man också läsa om i kapitlet "Mrs Woolf comes to dinner" i boken Virginia Woolf,  Interviews and Recollections (red. J H Stape) från 1995.  Där skriver också U K N Stevenson om sitt intryck av författaren:  ... over the years what has persisted has been the quality of her look, which seemed to say so much more than the words that came with it. The look held a hint of a smile, a hint of compassion, but it was above all an absolutely ruthless look .....     

Veckan därpå, den 26 oktober, var Virginia Woolf på Girton College i Cambridge för att föreläsa för medlemmar i den kvinnliga studentföreningen ODTAA. Vi vet inget om den mat hon kan ha blivit serverad. ODTAA står för One Damned Thing After Another.

Brydde sig Woolf så särskilt mycket om mat, frågar Martin Dodsworth och pekar på att författaren sällan nämner i dagboken vad hon har ätit eller ska äta till lunch och middag. Det är sant att måltider har liten plats i Woolfs brev och dagböcker. Men hon var absolut förtjust i god, vällagad mat och satte stort värde på sin skickliga kokerska Nelly Boxall som kostades på en kurs i haute cuisine. 

 

: