För precis 100 år sedan – den 27 mars 1923 – tog Virginia och Leonard Woolf båten från Newhaven till Dieppe. Det var första gången sedan 1912 som de korsade kanalen. Från Dieppe fortsatte de till Paris och sedan vidare till Spanien där de gästade den unge skribenten Gerald Brenan dagarna 5–13 april. Under parets frånvaro var deras sommarhus i Rodmell utlånat till Vanessa Bell med familj.
I boken Virginia Woolf, Interviews and Recollections har redaktören J H Stape samlat olika människors hågkomster av Virginia Woolf. I kapitlet Virginia in Spain berättar Gerald Brenan sina minnen från makarna Woolfs besök hos honom. Här är ett par utdrag från Brenans text:
Det finns författare vars personlighet stämmer överens med deras verk och så finns det andra som inte alls påminner om vad de skriver. Virginia Woolf tillhörde den första gruppen. När man hade varit en halvtimme i hennes sällskap var det lätt att inse att hon hade suttit i sitt sommarhus och med lila bläck snabbt skrivit den begåvade artikel som just hade varit införd i The Nation och när man såg henne sitta eftertänksam och drömmande förstod man nästan lika snabbt att hon hade skrivit Mot fyren. Förklaringen var att Woolfs konversation, särskilt när hon hade blivit lite uppvärmd, liknade hennes prosa.
............
Jag minns Virginias ansikte i skenet från brasan och hennes glada retsamma tonfall när hon talade [...] Med lite uppmuntran kunde hon släppa iväg en kaskad av ord, precis som en pianist som improviserar när han spelar noter [...] Leonard, å andra sidan, var mycket stabil, mycket maskulin – en piprökande, tweedklädd man som kunde slutföra en diskussion utan att tappa tråden och som hade det som i Cambridge kallas "a good mind".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar