Vad ska revolutionen heta?

Vad kommer den pågående revolten i Egypten att kallas? Lotusrevolutionen kanske. Eller papyrusrevolutionen. Tidigare revolutioner har namn hämtade från växtriket. Vi har jasminrevolutionen i Tunisien; jasmin är landets nationalblomma. I Lebanon kom cedarrevolutionen 2005, samma år som tulpanrevolutionen i Kirgistan. Kievs gator kantas av kastanjer, därför fick revolutionen i Ukraina heta kastanjerevolutionen eller den orangea revolutionen. Ursprunget till de här namnen kan spåras till nejlikrevolutionen i Portugal 1974 när revoltörerna bar nejlikor.

Klockfria butiker

Man letar förgäves efter klockor i dagens butiker. Där ska man inte påminnas om tiden. Kunden ska glömma sig kvar och shoppa, shoppa, shoppa.

Bättre till mods

Vi kan vara uppretade, ilskna eller helt enkelt småsura men vi behöver inte torgföra våra känslor. Vi kan välja att stanna inne och lugna ned oss innan vi träder ut och möter människor på gatan, på bussen eller i affären. Med en glad min, eller åtminstone en neutral min, är vi bättre rustade för att möta vår nästa och vi undgår att sprida olust och ge ifrån oss dåliga vibrationer.

Hur gör man då för att snabbt känna sig lite bättre till mods? Jag föreslår att man tar till penntricket. Sätt en blyertspenna mellan läpparna tvärsöver munnen och du känner dig lite, lite gladare. Förklaringen, menar forskarna, är att pennans placering påverkar vissa muskler, det går en signal upp till hjärnan och resultatet är att vi noterar en viss humörhöjning. (Prova att sätta samma penna rakt in i munnen mellan läpparna; lägg märke till hur pannan rynkas och hur spänd du känner dig).

Ett annat trick är att alltid ha till hands något oemotståndligt roligt som vi kan dra fram ur minnet. Jag väljer att tänka på Mr Bean som dirigent i filmen Merry Christmas, den scenen får mig alltid att le.

Tio över tio

Fast klockan kan ställas på väldigt många sätt, och visa ett stort antal tider, finns det en internationell tradition att alla klockor vi ser i skyltfönster och annonser i dag visar samma tid, tio över tio. Hur kan det komma sig?

Ja men tänk efter, vad skulle klockorna annars visa för tid? Kvart i tre? Nej, det ser tråkigt ut med ett horisontalt streck över urtavlan. Halv tolv? Nej, inte heller ett vertikalt streck tilltalar ögat. Tjugo över åtta då? Absolut inte, då ser klockan sur ut, då har den neddragna mungipor, ingen vill ha den klockan på armen. När klockan är tio över tio ser den leende och vänlig ut, då lockar den till köp.

Jag vet inte om det har gjorts någon undersökning av i vilken grad vi påverkas av att se den där leende klockan i annonsen med visarna på tio över tio. Vad som har undersökts är hur människor påverkas av att se leende och arga ansikten. När vi ser en bild av ett ansikte med ilsken, sur eller butter min påverkas vi på ett negativt sätt, då går också våra mungipor ned utan att vi är medvetna om det. Och den som ser oss då, kommer också att få neddragna mungipor och samtidigt känna sig lite sämre till mods. Som ringar på vattnet fortplantas vår sura min och sänkta sinnesstämning. Det krävs att vi ser eller hör eller tänker på något lustigt för att våra munvinklar ska vända uppåt igen.

Med det här vill jag säga att vi har ett ansvar för den känsla vi förmedlar med vårt minspel, för vi smittar andra människor med positiva eller negativa känslor.

Lära sig klockan

Det var viktigt att kunna klockan när jag skulle börja skolan. Jag lärde mig allt med hjälp av boken Klockan. Teckningar med rim av Gunnar Söderberg utgiven på bokförlaget Ardor i Stockholm. Tyvärr står det inte när boken är tryckt men typografi och bilder andas 1930-tal. Jag måste ha fått överta den från någon släkting.

Boken, som jag har kvar än, följer en liten pojke under en dag. På varje högersida finns en bild av gossen och till varje bild hör ett rim. Tuppens glada kuckeliku väcker barnen klockan sju läser man under den första bilden som visar en nymornad blond pojke i röd pyjamas. Pojken tvättar sig, äter frukost, leker med grabbarna, åker cykelspark och tittar på stjärnorna. Utav dagens möda trött klockan sju man sover sött står det under bokens avslutande bild med samma pojke i en blåmålad säng övervakad av en krushårig John Blund med paraply.

På bokens framsida ser man ett gult fickur med svarta siffror och två rörliga, svarta visare. Läraren kan be barnet att ställa visarna på klockan kvart över fem. Eller tjugo minuter i tre. Eller fem minuter över åtta. Och barnet kan visa att det är herre över tiden.

Svenska äpplen i butiken

Mina pomologiska vänner har skickat uppmuntrande rapporter. Ingrid gläder sig åt att det fortfarande finns svenska äpplen på hennes Konsum: Gloster, Kim och Ingrid Marie. Svenska Cox Orange har bytts ut mot röda tyska Cox Orange.

Häromdagen besökte Hilding butiken Nelins i Uppsala. I fruktdiskarna kunde han räkna till elva (11) sorter av svenskodlade äpplen! Däribland de nya sorterna Bellida (se bild som Hilding hittat och skickat mig) och Piruette.

Elva sorter, det var inte illa! Bellida och Piruette är nyheter för mig. Bellida är ett holländskt äpple (Idared x Elstar) som kom 1994. Piruette vet jag mindre om.

Fascinerande ljudspel

I Önska i P2 kunde man i går höra verket Att fälla grova träd är förknippat med stora risker av Hanna Hartman. Man hör knakande träd, gnissel, ljud av orrar och ekorrar (tror jag), motorsåg och män som ropar. Fascinerade ljud som avbryts av tystnad då och då.

Jag blev nyfiken och gick in på YouTube. Lyssnade på Plåtmås av Hanna Hartman. Tre minuter av måsskrik, slag mot plåt och ljudet av människor som äter äpplen. Plus ett bildspel med samma ingredienser.

Trädet

Filmen Trädet handlar om en gigantisk magnoliafikus med grova grenar som siktar mot himlen. En åttaårig flicka kan kommunicera med sin döda far uppe i trädet och vägrar att låta det falla för arboristerna trots att de framträngande rötterna hotar familjens hus.

Man kan säga att Trädet är en naturfilm. Jag anar att filmskaparna har fått bidrag från australiska turistdepartementet för att visa landets djur och natur. Man får se myror, maskar, grodor, papegoja och känguru. Skrämmande flygande hundar fick mig att krypa ihop i fåtöljen; redan vanliga fladdermöss är lite kusliga. Filmen visar också människans natur -- en ung änka (skickligt spelad av Charlotte Gainsbourg) sörjer, förälskar sig på nytt, skyddar sina barn.

Filmen har två budskap: Barn går alltid först. Hus får aldrig stå för nära ett träd. Trädet på bilden har inget med filmen att göra.

Oroande spridning av NDM-1

Jag skrev i augusti förra året om enzymet NDM-1 (New Delhi metallo-b-lactamas-1) som identifierades första gången hos en svensk patient i New Delhi i december 2008. Bakterier som tillverkar NDM-1 står emot alla slag av antibiotika. Hittills känner man till två slags bakterier med gener som producerar NDM-1, den ena ger en farlig lunginflammation, den andra svår urinvägsinfektion.

Om NDM-1 sprider sig i världen är vi hjälplösa. Tyvärr verkar det vara så illa, skriver Svenska Dagbladet i dag. En studie, som snart ska publiceras i Lancet, visar att drygt 15 procent av vattenprover från öppna kloaksystem i New Delhi innehöll dessa farliga gener liksom kranvatten från två ställen.

Många kan bära på NDM-1 utan att visa symptom medan det hos andra leder till resistenta infektioner. NDM-1 har redan spridits från Indien till andra länder (via så kallad medicinsk turism som innebär att människor reser till Indien för att opereras); ca 250 fall finns rapporterade i 20 länder (två fall i Sverige).

Skatan och domherren

Häromdagen såg jag hur en skata hängde upp en domherre i ett träd och plockade fjäder efter fjäder från det röda bröstet. När jag kallblodigt tänkte fotografera massakern, flög skatan.

Skatan måste ha hittat en död domherre, säger G. Den kan döda fågelungar men ger sig inte på större fåglar.

För övrigt föddes den finlandssvenske författaren Elmer Diktonius denna dag 1896.