NIX telefonförsäljning

När telefonen ringer och en överentusiastisk röst säger Görel i början av varannan mening blir jag på min vakt. Då har jag en säljare i andra änden; i säljskolan lär man ut att människor älskar att höra sitt eget namn (det ligger något i det).

I går var det en säljare från Månadens bok som när jag sa att jag gått med i NIX-registret hävdade att hon kunde ringa mig för jag hade tidigare varit kund hos Månadens bok (möjligt, kommer inte ihåg) och nu skulle jag få ta del av ett otroligt erbjudande. Jag skulle få en gratis bok som säljaren hade valt ut åt mig, en gratis lykta och en gratis månadstidning och jag skulle varje månad få köpa hur många böcker jag ville från bokklubbens sortiment.

Visst lät det fantastiskt. Men så hörde jag något om tre böcker. Fanns det en hake? Skulle jag med detta samtal bli bokklubbsmedlem, få en bok, en lykta, en månadstidning och sedan ha rätt att lämna bokklubben först efter att jag hade köpt tre böcker? Ja, så var det.

Jag sa ”Nej tack, Yvonne”. Behöver ingen lykta. Behöver plöja alla olästa böcker i min hylla.

Återkommer till bloggen vecka 41.

Frank Sinatra sjunger om kaffe

kaffekantat

Kaffe, en hälsodryck

Snart får vi kalla kaffe en hälsodryck. Det har på senare år kommit den ena rapporten efter den andra med indikationer om att kaffe motverkar till exempel bröstcancer, prostatacancer och slaganfall.

Kaffe har samband med depression hos kvinnor enligt nya forskningsresultat. Bland kvinnor som drack 4 koppar kaffe eller mer per dag var det betydligt färre som hade drabbats av depression under en tioårsperiod jämfört med kvinnor som inte alls drack kaffe eller drack bara en kopp i veckan; studien, som gjorts vid Harvard School of Public Health i Boston, omfattar 50 0000 kvinnor och redovisas i Archives of Internal Medicine från 26 september i år. Dock kan man inte från den här studien säga att kaffe motverkar depression.

Vi som älskar den bruna drycken vet att den gör oss stimulerade, fokuserade och muntra. Fokuserade på att njuta av en skön, glad höst.

Fiktionaliserade liv?

Bland bokälskare finns två läger. De som tycker att författare inte har rätt att fiktionalisera någon annans liv och hitta på vad som helst om en död eller levande människa, vad hon gjort, sagt eller tänkt. Och de som tycker att det är intressant och värdefullt att läsa hur en författare broderar ut en känd människas liv, så som till exempel Per-Olof Enquist gör.

Själv tillhör jag den första gruppen. Skönlitteratur, menar jag, ska vara en produkt helt och hållet sprungen ur författarens inre. Jag vill att han eller hon ska anstränga sig och skapa både platser, personer och intriger, är det inte det som bokköparen betalar för? Jag vill inte läsa påhittade levnadshistorier om verkliga människor. Tänk om någon efter vår död skulle skriva en skruvad fantasi om dig eller mig: hur vi kände och tänkte och handlade i livet. Inte kul.

Nu ser jag att författaren P D James, 91 år och främst bland världens levande deckarförfattare, lånat huvudpersonerna till sin nya bok Death Comes to Pemberley (släpps i november) från Jane Austens bok Pride and Prejudice. I den nya boken har Elizabeth and Mr Darcy varit gifta i sex år och fått två söner när Elizabeths yngre syster Lydia (hon som rymde med den mindre trevlige George Wickham) berättar att maken har dött.

Mrs James ber alla Austenälskare om ursäkt men säger i en tidningsintervju att det har varit oemotståndligt roligt att bygga en deckare på den gamla romanen.

Ensam om sandaler

Åkte in till Stockholm i går för att uträtta diverse ärenden. Plötsligt märkte jag att folk tittade på mina fötter. Jag hade sandaler. Jag var den enda i hela huvudstaden som hade sandaler. Det var strålande sommarväder -- ljumma medelhavsvindar tycktes svepa över gatorna -- men ingen annan hade tagit på dessa bekväma, luftiga, hälsosamma skodon. Kanske bär människor alltid upp sina sandaler på vinden den 15 augusti tillsammans med shortsen, sololjan och utflyktskorgen, suckar och tänker att sandalvädret är över?

Är det brittsommar nu? Nej, brittsommar inträffar vid 7 oktober när Birgitta har namnsdag.

Mantet, en smakupplevelse

I min trädgård har jag Cox Orange, Eldrött Duväpple, Gul Richard, Gyllenkroks Astrakan, Härnevi, Langeland, Maglemer, Mantet, Rosenhill, Södermanlands kalvill. Plus strödda ympar som ännu inte gett frukt.

Vilket är mitt godaste äpple, hör jag läsaren undra. Rosenhill är en hittesort från Sollentuna, ser roligare ut än den smakar. Gyllenkroks Astrakan var en besvikelse i år, hade tråkig mjölig konsistens redan på trädet.

Jag träffade en gammal duktig trädgårdsmästare i Märsta när jag föreläste där på biblioteket i onsdags och han sa att vårt nu lite varmare klimat gjorde att sommaräpplena mognade fram för fort och fick en annorlunda konsistens jämfört med förr. Det stämmer. Även vinteräpplet Maglemer har mognat fortare ån vanligt i år; det har redan ganska lös konsistens och jag plockade ned äpplena i går för att de hade börjat falla från trädet.

Äpplet på bilden är Mantet, ett kanadensiskt äpple som jag har njutit sedan slutet av augusti. De som fått påsar av äpplet, och de som fick smaka det i onsdags kväll, håller med om att det är en fantastisk frukt. Kan beskrivas som ett rödskaligt äpple med rödtonat kött, luftig konsistens, hög saftighet och rik smak.

”Det är som att äta en sorbet”, sa Ingrid af Sandeberg om Mantet. Och G sa: ”Det är som att äta ett äpple med smakförstärkare”. Ja, naturens egna smakförstärkare har tillsatts den här frukten, bland annat en ton av jordgubbe. Har inte provat ännu, men Mantet borde ge en fantastisk rosa must.

Jag river äpplet på den grova sidan av rivjärnet och äter sakta med silversked. En suverän dessert. Om du inte hittar Mantet i din närmaste plantbutik, hör med Gränna plantskola.
Nu på onsdag kl 19 håller jag föredrag på biblioteket i Upplands-Väsby, Drabantvägen 7 C. Jag tar med Mantet. Välkomna!

Slummer

Har katter hur stort sömnbehov som helst? Den här rara kissen sov oavbrutet i fyra timmar på stolen intill mig när jag var på Brunnsvikens trädgård och bestämde äpplen i helgen. Den sov när jag kom och den sov när jag gick. Bilden togs av Sten Hellquist, en av besökarna.

Sigmund Freud, som tyckte mer om hundar än om katter, avled denna dag i London 1939.

Vitköttiga frukter

Senaste nytt är att vi ska äta vitköttiga frukter för att hålla oss friska och leva länge. Äpplen är vitköttiga och så är päron. Just nu frossar jag i egna päron från husets spaljéträd.

Äppelblom i september

Här är en bild av mitt Maglemerträd från den 20 september. Äppelträd gör så här ibland, de blommar om.