Martha Gellhorn får blå skylt

Martha Gellhorn var känd för två saker:1) hon hade varit gift med Ernest Hemingway (1940-1945), 2) som berömd, framgångsrik, kvinnlig krigskorrespondent var hon en pionjär.

Martha Gellhorn var född 1908 i St Lois, USA, men flyttade till London 1970 där hon köpte sig en bostadsrätt med adress 72 Cadogan Square (nära Sloan Square). På hennes hus satte man tidigare den här månaden upp den blå skylt som alla byggnader i London som hyst riktigt kända människor har fått alltsedan 1866. (Martha Gellhorns skylt är nummer 948 i ordningen).

När Martha Gellhorn var 89 år gammal och svårt sjuk i cancer svalde hon en tablett med cyanid. Som minne av henne delas varje år ut the Martha Gellhorn Prize: det går till en undersökande journalist som avslöjar vad Martha Gellhorn själv kallade official drivel. 

Från trädgården

Äpplen blir det inte många av i år. Alla är inte ledsna för det. Min bekant säger: "Det är roligt när vi får äpplen. Men år utan äpplen känns vilsamma".

Liten inflyttad harpalt som älskar fliknäva

Det har flyttat in en liten harpalt i trädgården. Jag smyger som en siouxindian i trappan som leder upp till den övre delen av tomten och där, på den daggiga gräsmattan mellan äppelträden, sitter haren som en grå liten boll. Funderar på dagens aktiviteter kanske. I går gjorde den en utflykt till grannen på andra sidan gatan. När solen skiner bakifrån på haren, lyser de långa öronen i orange.

Morot, har jag hört, är mums för harar. Jag kan berätta att det går lika bra med fliknäva. Vi hade ett litet bestånd i backen och det är nästan bortbetat. Haren är söt att se på, men den får gärna flytta vidare snart. Fliknävor kan vi offra, men vi vill helst ha våra äppelträd intakta hela vintern.

Edward Lear alltid aktuell

Stora genier blir aldrig bortglömda. De fortsätter att intressera oss och vi vill veta allt om dem. Min favoritnonsenspoet Edward Lear till exempel. Den 7 september skrev Magnus Hedlund i Svenska Dagbladet om Edward Lear och det faktum att det kommit ut nya böcker om den store skämtaren, tonsättaren och landskapsmålaren.



Magnus Hedlund nämnde Jenny Uglows Mr Lear: A life of art and nonsense som kom för några år
 sedan (och fick blandad kritik i den brittiska pressen). Han tar också upp biografin Inventing Edward Lear författad av Sara Lodge och utgiven av Harvard University Press. Magnus Hedlund tipsade om att Sara Lodge har låtit en pianist och två sångare spela in flera av Lears tonsättningar som vi kan lyssna på: edwardlearsmusic.com 

En tredje bok, som Magnus Hedlund inte nämner, är Edward Lear av James Williams nyss utgiven av Liverpool University Press. Dessutom, för tre år sedan, kom Edward Lear and the play of poetry sammanställd av samme James Williams och Matthew Bevis. Som det Lear-fan jag är, vill jag ha allihop, men det blir nog Sara Lodges bok som jag köper på nätet.

Från trädgården

För många år sedan planterade vi ett duvträd, även kallat näsduksträd. Trädet är pampigt och sprider en god skogsdoft. Välgörande för själen. Vi har väntat och väntat på att få se stora vita blad och i början på sommaren hände det äntligen. Efter tio år!

































Jag trodde att de vita näsdukarna skulle fladdra i trädet hela sommaren men de föll ganska snart bort. Nu har det istället bildats små gröna frukter med en liten kula högst upp.
 

Mord i Sigtuna

Sällskapet Deckarvännerna från Stockholm anlände till Sigtuna häromdagen i en abonnerad, gammal, orange buss. De togs emot av Sigtunas deckarintresserade kyrkoherde Jakob Tronêt som erinrade om att många präster är roade av spänningslitteratur: hos en präst hittar man ofta en psalmbok och en deckare på nattygsbordet.

Här står författarna Jonas Kilhman (röda shorts), Ralph Stenbäcker (vita byxor) och Crister Mattsson  (keps) som i sina böcker tagit livet av folk lite överallt i Sigtuna. Bland annat har St. Pers ruin som syns i bakgrunden (under renovering) varit  mordplats för två av männen.

Jakob fick mig att tänka på Tor Irstam som på 1940-talet donerade en stor samling detektivromaner till Matteus församlingsbibliotek i Stockholm. Ett bibliotek med atmosfär, grundat på 1860-talet. Värt ett besök!

Har någon i prästerskapet skrivit en deckare? Det känner jag inte till, men vem vet.

Arvet efter Q

Vilken tur att jag inte hade lagt undan min baddräkt, min ljusgröna badklänning (istället för badrock) och mina plasttofflor (skyddar mot stenig sjöbotten). Ljuvligt att få en vecka till med badväder.

Amiralerna har hittat vår kompost. Tre, fyra, ibland fem fjärilar  – med vingar i bruntvittorange - festar samtidigt på jäsande fallfrukt. Sländorna svävar snabbt förbi dem. Sländor är eteriska varelser, inte bryr sådana sig om äpplen. Allt de behöver är att dricka från daggdroppar på rosenblad.

Jag läser Q´s legacy av Helene Hanff. Titeln kan översätts till Arvet efter Q. Alla vi som läst och älskat författarens bok 84 Charing Cross Road – Helenes mångåriga brevväxling med ett antikvariat i London, en kultbok som blivit tv-serie, teaterpjäs och film – har enorm glädje av den här boken som kom 1985. Helene Hanff kan inte hitta på. Hon berättar om det som verkligen har hänt. Vi får läsa om hennes strävsamma liv  i New York (minimal bostad, alltid minimalt med pengar) och hennes resor till England. Allt skildrat med stor humor.

Q i bokens titel står för Sir Arthur Quiller–Couch, professor vid universitetet i Cambridge. Arvet efter honom, det som fick Helene Hanff att utnämna honom till sin guru, hittar man i hans bok On the Art of Writing som kom 1916 (samma år föddes Helene Hanff). Professorerna vid Cambridge bodde förr under terminerna i små lägenheter på campus vilket betydde att deras familjer fick lov att bo någon annanstans. Helene besöker Q´s lilla bostad och får veta att mannen inte bara var en begåvad litteraturprofessor och stor skribent, han var också extremt modeintresserad och bytte kläder tre gånger om dagen.

Känns kanske namnet Sir Arthur Quiller–Couch igen? Virginia Woolf refererar till honom i sin bok A Room of One´s Own. Där skriver hon om hur viktigt det är för en kvinna som vill skriva böcker att hon är ekonomiskt oberoende (och har ett eget rum med dörr som går att låsa). Tycker läsarna att hon betonar vikten av pengar alltför starkt så kan de ta del av vad Sir Arthur Quiller–Couch säger i sin bok. Han pekar på att de framgångsrika författarna – som Browning och Ruskin – var välbeställda. Q skriver så här: a poor child in England has little more hope than had the son of an Athenian slave to be emancipated into that intellectual freedom of which great writings are born. 

Men Dickens då? Q borde ha nämnt honom som det lysande undantaget: Dickens hade en fattig, eländig barndom men blev ändå en världsberömd, framgångsrik författare.

Plågad av musik

I går hördes musik hela dagen. Från omkring lunchtid pumpade någon okänd villaägare på en närliggande gata ut hög rockmusik över nejden. Det gick inte att vara i trädgården, inte att sitta på verandan, inte att ha öppet fönster. Också med stängt fönster hördes alla beat in i huset. Den vackra sensommardagen blev inte vad den kunde ha blivit. Först klockan nio på kvällen upphörde ljudterrorn. Då måste någon desperat närboende ha fått alldeles nog och sagt till på skarpen. 

Hur vuxna, alldeles säkert välutbildade människor kan välja att utsätta sina grannar timme efter timme för dånande death metal är mer än jag förstår. Ockupation av det gemensamma luftrummet? Absolut. Egenmäktigt förfarande? Helt klart. Föräldrar som missat att lära ut något om hänsyn? Så måste det vara. 

Mitt förslag: det ska krävas tillstånd från kommunens miljöenhet för att ordna trädgårdsfester med högtalarförstärkt musik i högsta decibelklass. Varje ansökan om tillstånd ska besvaras med nej. Såvitt inte festen äger rum på en enslig plats mitt i skogen. Synd om alla djuren i skogen, men de flyttar väl på sig. 

Hem till Umeå

Många av oss kommer någonstans ifrån. Vi bor inte kvar där vi föddes. Jag bor i Sigtuna men kommer från Umeå dit jag återvänder varje sommar.  

Såg många buskar av den här tjusiga sorten i parken nedanför rådhuset; har inget namn på den.

Umeå är staden med björkkantade gator, vackra kommunala planteringar och tjusiga gamla trähus uppförda efter  stadsbranden 1888.

Det vackra trähuset på Storgatan har hörn i fransk lustslottsstil, läser jag på en skylt. 

Umeå har också ett blomstrande kulturliv. Här finns kulturhuset Väven som inrymmer bibliotek, biograf och kvinnohistoriskt museum.

Det höga huset är kulturhuset Väven (de översta våningarna är hotell). Framför Väven ligger Stora Hotellet uppfört 1895

Här i Umeå finns bokcaféet Pilgatan som många menar är Sveriges bästa bokhandel. Där var jag i tisdags och kunde se att caféet har ett gediget program för hösten med besök av en rad kända författare. Nu på onsdag ska man fira att författaren Kurt Salomonson fyller 90 år. Författarna Gunnar Balgård och Anita Salomonsson (Kurts syster och ja, syskonen stavar sina namn på olika sätt, en med två s och en med tre s) ska medverka vid firandet.

Woolf-översättaren Margareta Backgård utanför Bokcafét Pilgatan

På Bokcaféet hade jag turen att stöta på Margareta Backgård som fått stort beröm för sina nyöversättningar av tre av Virginia Woolfs romaner; den senaste är Mot fyren.

Joyce Carol Oates augusti 1977

Ur  Joyce Carol Oates dagbok 23 augusti 1977:
Mamma och pappa hälsar på den här veckan. I går var det fantastiskt väder: vi satt ute en stund  först i trädgården, sedan nere vid stranden; tog en lång promenad för att äta middag i Windsor; följde strandlinjen och beundrade Detroits skyline. Windsor måste var en av Nordamerikas vackraste städer i sin storlek. Men ser staden med besökarnas ögon. Naturligtvis klagar alla här, det är så man gör, det är vedertaget bruk att klaga; mer än andra  tycker "intellektuella"om att klaga, från början till slut visa sitt missnöje med allt. Men trots det. Jämfört med  det dyra New York City som är fullt av sopor och med det hårda, trista och farliga Detroit med dess skrattretande kontraster mellan Rika & Fattiga....

Placido Domingo anklagad för sextrakasserier

"Operasångare anklagad för sextrakasserier" står det i morgontidningen. Jag lyssnar på en fransk nyhetsutsändning och får veta vem det rör sig om: Placido Domingo. Nio kvinnor i operavärlden  anklagar den berömda operastjärnan för sexuella trakasserier som ska ha pågått i flera decennier.

Placido Domingo var den första mottagaren av Birgit Nilssons stora stipendium. Det var hennes egen önskan. Hon kan knappast ha vetat något om stjärnans beteende mot yngre, attraktiva kvinnor.