Trodde aldrig att jag skulle gråta över ett rådjur. De där stora bruna råttorna på höga ben har ätit upp mina vårblommor, nafsat på äppelträden och, vad jag aldrig förlåter, en gång ätit upp en halv blommande magnolia.
Det var när jag stod i köket för att göra lite förmiddgskaffe som jag hörde en hostning. Vad var det? Tittade genom köksfönstret och där ute på altanen stod ett rådjur och hostade på ett hjärtskärande sätt. Pälsen liknade en gammal rufsig dörrmatta. Arma djur, det måste vara sjukt och kanske väldigt hungrigt. Gick ut med de sista av mina smakliga papegojtulpaner till rådjuret som var försvunnet.
Följde spåren i snön. Vid det som var kvar av magnolian syntes blodfläckar. Ett lungsjukt rådjur som hostade blod? Eller var det skaren som rivit upp sår på benen? Ringde kommunen som bad oss ringa polisen som kopplade till en sambandscentral som lovade att en viltvårdare skulle ta sig an ärendet. Rådjur må vara vandaler men de ska inte behöva lida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar