Tonåringar tar farliga risker

Mitt vardagsrum är fyllt av underbar doft från hyacinter. Och inte vilken hyacinter som helst utan den gula, fantastiska City of Harlem.

Demokratiutredningen vill sänka rösträttsåldern till 16 år. Det är olämpligt. Lika olämpligt som att låta 16-åringar ta körkort. Det finns underbart kloka, begåvade 16-åringar men de har något som talar emot dem: de är tonåringar.

Varför gör tonåringar så idiotiska, ogenomtänkta saker hela tiden? (Att vi vuxna var lika hopplösa en gång vill vi inte kännas vid.) Artikeln The terrible teens med underubriken What´s wrong with them? var införd i The New Yorker  förra året. Där återger Elizabeth Kolbert vad hon läst i boken The Teenage Brain: A Neuroscientist Survival Guide to Raising Adolescents and Young Adults av Amy Ellis Nutt. Hennes slutsats är: frontalloberna hos tonåringar är inte färdigutvecklade och därför har de svårt att planera och visa gott omdöme. Hos tonåringar är förbindelselänkarna mellan olika hjärnregioner fortfarande under uppbyggnad; de börjar byggas baktill i hjärnan och når allra sist fram till frontalloberna, när vi är i 20-årsåldern eller lite senare. Vi kan inte vänta oss vuxet uppträdande av en tonåring.

Tonåringar tycker om att ta risker. Den vanligaste dödsorsaken för tonåringar är olyckshändelser. Jag har inga siffror för Sverige men i USA är dödligheten bland tonåringar 15--19 år nära två gånger så hög som för barn  1--4 år och tre gånger så hög som för barn 5--14 år.  I USA kan 16-åringar ta körkort. Risken för bilolyckor hos dessa unga förare är tre gånger så hög som för ungdomar mellan 18 och 20 år.

Ofullständigt länkade frontallober kan vara en orsak till tonåringarnas ivriga risktagande. En annan orsak, hävdar professor Laurence Steinberg, författare till Age of Opportunity: Lessons from the New Science of Adolescence, är att deras belöningscenter, nucleus accumbens, är så stort. Detta belöningscenter växer till under barndomen och når maximal storlek i i tonåren för att sedan krympa tillbaka något. Inget smakar så gott eller känns så underbart som det man möter som tonåring. Det är klart att man tar risker när njutningen är så stor......

Ser man evolutionärt på det kan förklaringen vara att tonåringen är programmerad att ta stora risker, förklarar professor Steinberg. I forntiden var tonåringarna tvungna att söka sig bort, kanske genom svårgenomtränglig terräng, för att hitta en partner utanför sin egen klan.