Ska vi bedra barnen?

Rosen St. Nicholas

Ska man lura i små barn att det finns en allvetande jultomte som -- om barnet varit snällt och förtjänar att få julklappar --  levererar på julafton? Varje år diskuteras "the Santa Question" i USA där många är för och andra starkt emot att vuxna ljuger för barn om tomten. Först vid åtta, nio års ålder brukar de amerikanska barnen förstå att alltsammans är båg: det finns ingen Santa som reser runt hela jorden på en enda natt i släde dragen av renar, som alltid vet om man har varit snäll under året, som har tillverkat alla julklappsleksaker själv i sin verkstad och som alltid hoppar ned genom skorstenen hos folk.

Hos oss i Sverige är tomten sällan uppe till diskussion. Det verkar vara självklart att en vuxen klär ut sig till skäggig tomte och gör entré med bullrande röst. Att små barn blir rädda och börjar gråta när den ser den skrämmande figuren, och att större barn börjar tvivla på de vuxnas sanningsenlighet i stort när de en dag avslöjar tomten, är det inte alla som reflekterar över.

Alla föräldrar ljuger förstås inte för sina barn. Herbert Tingsten skriver i Mitt liv att "De vuxna bedrog bedrog oss systematiskt " men att hans föräldrar tidigt lärde sina två barn, Herbert och hans yngre syster, att tomten inte fanns. När barnen Tingsten meddelade sina kamrater detta, hade de svårt att bli trodda. 

Kloka föräldrar tar på sig en tomteluva och låter barnen hjälpa till med att fästa tomteskägget. Sedan kan julklappsutdelningen börja. Ber att få önska alla en fin julhelg, med eller utan tomte!