Vilda djur

Året om kan jag följa den vilda faunan. Ute smyger rådjuren -- det huserar en flock på fyra djur i skogen ovanför oss -- desperata av hunger. De tittar på magnolian men den står inhägnad i år.

Inomhus, i garaget, möter jag husspindeln som mäter fyra cm (med krumma ben, se min bild). I går låg det tomma skalet av en gulvit larv mitt på golvet i vardagsrummet. Varför? Kan det ha ramlat ned från taket? Det sunda förnuftet kan egentligen inte besvara en enda fråga, skriver Torgny Lindgren i Minnen (en nätt bok som man läser på en kväll).

Den mannen skriver inte ett sant ord. Romanförfattare gör inte det. De hava icke förmågan. Men Lindgren roar oss storligen med sin fabuleringsglädje.

Skriv om det som gläder dig

Rune läste min blogg häromdagen och vill kommentera den så här:
”Att systematisera sina tankar känns genuint bra. Då kan man få ett rimligt perspektiv på vad man upplevt, även om det är negativt och uppskakande. Jag ser skrivandet som ett sätt att ”tvinga sig” att systematisera. Det finns andra metoder också.

Men jag ser det tillika som mycket värdefullt att skriva ner sina positiva upplevelser. Därigenom kan man kreera en plattform, ett fokus och ett avstamp till en vidare levande utveckling fylld av dynamik. Min favoritförfattare är Harry Martinson. Han kunde på några få rader, i bunden form, samtidigt spegla allt från atomkärnans inre till insekternas liv och vidare till mänskliga relationer och universums gåtor. Tala om perspektivskapande!”

Rune, jag håller med dig helt och hållet. Forskning har visat att ett av de bästa sätten för att känna ett större välbefinnande -- mer lycka -- är att varje kväll skriva ned positiva saker som har inträffat under dagen. På det sättet får man upp ögonen för hur mycket bra som ändå händer, hur mycket det finns att glädjas åt och vara tacksam för. I går kväll kunde jag ha skrivit upp det här: 1. Jag ringde Lisa som jag träffade som barn; jag har sedan mött henne bara en gång, på 80-talet, men vissa människor är lätta att samtala med också efter flera decenniers frånvaro. 2. Det var sol och jag tog en tur med sparken på Sigtunafjärden. 3. Det har kommit en ny stor bok om familjen Tessin skriven av Jan Mårtenson med foton av Ralf Turander. Ett praktverk som jag lånade hem från biblioteket och längtar efter att få försjunka i.

Harry Martinson var en underbar författare med en särskild plats i mitt hjärta. Han och hans fru bodde i en villa nära mig i Sollentuna (svärföräldrarnas villa). När jag läser Harry Martinson har jag hans trädgård med äng istället för gräsmatta för mina ögon, en äng som måste ha rymt alla de insekter han tyckte om iaktta.

Litterära katter

Tant Grön i Sigtuna har stängt sin butik och man får inte längre beundra den storväxta svartvita katten Esmeralda som brukade dominera butiksfönstret mot Stora gatan. Alla som älskar katter kan istället titta in på ”the catalog” www.abebooks.com/books/bookseller-bookshop-bookstore/cats Där presenteras i text och bild en rad älskliga katter som residerar i olika boklådor världen över.

Bilden visar Samuel Johnsons katt Hodge som står staty utanför hans hus vid Gough Square i London. Johnson brukade själv gå ut och köpa ostron till sin favorit.

Prata om det

Vi måste börja prata om viktigare saker än melodifestivalen, vi måste börja prata om kött, skrev mediekrönikören Kristin Lundell efter att teve visat den franska dokumentären Stek åt alla (visas fram till 22 mars på SVT Play). Ja, det pratas mycket om växthusgaser och miljöförstörande ämnen och glaciärernas försvinnande men just köttets roll som miljöbov står sällan i fokus. Ingen får andas att svenska konsumenter kanske borde njuta färre gånger i veckan av kött. Stek åt alla är inte lika underhållande som en schlagertävling eller danstävling i teve men det är ett viktigare program.

Om efterfrågan på kött fortsätter att vara så stor som i dag, måste produktionen i världen fördubblas fram till 2050. I Amazonas skövlas skogen hej vilt och till 80 procent är det köttindustrin som står bakom, nötkreaturen behöver betesmark. Köttindustrin använder också mycket konstgödsel, bekämpningsmedel, bränsle till lastbilar med mera.

I programmet får man veta att om Belgiens befolkning skulle införa en köttfri dag i veckan skulle det ha samma effekt som att ta bort en miljon bilar under ett år. Skulle en köttfri dag i veckan vara en alltför stor uppoffring?

För övrigt anser jag att vi borde klara oss utan skumgodis. En påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött visar en studie från Institutet för livsmedel och bioteknik.För att tillverka ett kilo skumgodis krävs 3,6 kilo ingredienser och det är dessa som bidrar till utsläppet.

Skriva om det

Prata om det, ja det ska vi göra. Den som varit utsatt för ett övergrepp har allt att vinna på att inte hålla tyst. Därför är det underbart att människor har börjat öppna sig och berättar om övergrepp som drabbat dem, till exempel sexuella övergrepp i gråzon eller otvetydig svartzon. Gå till #prataomdet och läs berättelser skrivna av kvinnor (och några män).

Vår hälsa gagnas av att vi berättar om uppskakande händelser som vi varit med om. Det finns många studier som visar det (mer om det i min bok Tankar om glädje och vardagslycka). Att traumatiska upplevelser, som gnagt långt inne i själen under flera år kanske, får komma ut är positivt för din mentala och fysiska sundhet. Du behöver förstås inte publicera dig på nätet. Det räcker med att du skriver av dig, sedan kan du lägga din berättelse i en låda eller riva sönder den. Det viktiga är att du får ned din berättelse på papper -- det är ett sätt att tänka över den, bearbeta den och skjuta den ifrån dig så att den inte tynger dig lika mycket längre.

Skriv om det som plågar dig! James Pennebaker, en av dem som forskat på effekten av att skriva av sig, har lagt sina skrivråd på nätet; sök Pennebaker och sedan Writing and Health: Some Practical Advice. Här är några av råden:
1. Skriv om sådant som du tänker mycket på eller som du känner stark oro för
2. Skriv om det du drömmer om
3. Skriv om sådant som påverkar ditt liv negativt i alltför hög grad
4. Skriv om sådant som du har undvikit att tänka på under lång tid

Skriv om samma sak under en halvtimme varje dag eller skriv om ett nytt ämne varje dag. Om du inte vill eller kan skriva, så tala in din berättelse, det hjälper också, säger Pennebaker.

Det finns små vardagskränkningar som inte är ett dugg traumatiska men ändå kan lämna en smått skakad. Sådant kan man också skriva av sig. Som jag gör nu:
När jag senast var på biografen i Sigtuna för att se en föreställning från Metropolitan Opera kom en ensam, välklädd man och satte sig intill mig. När ljuset hade släckts ville han lägga sin arm på armstödet. Självklart hade han rätt till det, vi kunde turas om, men just nu var det mitt. När mannen kände att armstödet var upptaget, försökte han knuffa bort min arm. Skulle han ha gjort likadant mot en manlig stolsgranne? Nej, det hade ju varit oförskämt. Det är lika oförskämt att göra så mot en kvinna, men den för mig okände mannen tänkte inte på det viset. Jag hade aldrig tidigare stridit om ett armstöd men nu var det skarpt läge. Nej, det blev inget trevligt småprat i pausen.

Borde jag inte ha förståelse för mannen? Jo, det borde jag. Han är van vid att breda ut sig. Hans fru låter honom ha hela stödet hela tiden. Men jag vill se honom som påverkbar. Han kommer att inse att det är nya tider, jämställda tider.

Glad och lycklig

Tänker man efter har vi allihop som lever i ett välordnat land varje dag många saker att vara lycklig för. Lycklig för sådant som ligger nära oss -- till exempel att våra anhöriga har det bra, att våren närmar sig -- och för sånt som ligger mer perifert. En av många saker som gläder mig just för tillfället är att prins William är på väg att gifta sig med en kvinna som verkar vara en helgjuten, varm person.

Nyss kunde man läsa i engelsk dagspress att prins William och Kate Middleton har gjort sitt första framträdande efter förlovningen. Kate fick mer än godkänt. Hon tryckte händer, log och småpratade. I varje tum en fantastisk blivande drottning, lyder omdömet.

Tidningen redogör för Kates klädsel och läsaren delges såväl pris och ursprung. En diminutiv hatt i brunt prydd med fjädrar, vintage-knappar och en liten brosch, pris ungefär 500 pund. En ljusgrön kappa i Shetlandsull med bruna sammetsdetaljer som -- hör här -- Kate bar redan 2006 (men nu kortats till ett stycke ovanför knät) och en brun liten väska. Till detta bruna handskar och en brun halsduk. På halsduken sågs en lapp med tvättinstruktioner och det, förstår man, var en blunder men strunt i det menar modejournalisten, det är mänskligt att fela till och med för en blivande stilikon.

25 år har gått

Det var lördag morgon. G såg konstig ut när han kom in med tidningen. ”Det har hänt något fruktansvärt. Palme är död, han har blivit skjuten” sa han. Några timmar senare hade jag ärende till Sollentuna centrum där jag mötte en medelålders man som inte kunde hålla tårarna tillbaka. Vi var några som skulle äta lunch tillsammans den dagen men en person bokade av, hon orkade inte.

Vem sköt Palme? För några år sedan intervjuade jag Clark Olofsson i ett danskt fängelse inför min bok Lär känna psykopaten. Vi kom in på Palmemordet. Jag vet att det var Christer Pettersson, sa Clark Olofsson som kände Sigge Cedergren (nu avliden) och den undre världen.

Spanaren 5

Varje dag under 2011 kommer det att komma ut en bok med måltidsanknytning (förra året var siffran 351, en av dessa böcker var min pomologi Svenska äpplen). Män kommer som vanligt att skriva om drycker medan kvinnor företrädesvis skriver om vardagsmat, mat för barn, hälsosam mat, vegetarisk mat, söta bakverk och desserter. Grunden för mina antaganden är Årets svenska måltidslitteratur 2010. Ett starkt tips är att tevekocken Per Morberg kommer med en bok om drycker nästa gång.

Denna dag 1917 föddes Anthony Burgess. Jag läste hans romaner med förtjusning på 1970- och 1980-talet. Så glad jag var den gången 1991 när jag fick träffa honom. En ganska kortväxt man som kammade över håret på skulten i vad som senare kallades Robin Hood-frisyr (man tar från de fattiga och ger till de rika).

För övrigt önskar jag att det kommer ett Wikileakdokument som förklarar varför Bildt ligger ner.

Spanaren 4

Jag tittar i kulan och ser det här: Amorbågen kommer tillbaka. I flera år har vi sett alltmer svällande läppar hos kvinnor i artistvärlden. Dock har injektionerna med hyaluronsyra en bieffekt, medlet som ger bistungna läppar får amorbågen att försvinna (se Duffy och Julia Roberts). Snart kommer vackert kurvade naturliga läppar på modet igen, tro mig.

Rörliga ansiktsmuskler kommer också tillbaka. Jag stöder mig på en journalist i Financial Times som skrev att hon, som är i 30-årsåldern, slutat med Botox sedan en kollega sagt till henne att hon såg mycket bättre ut innan hon började med behandlingarna som ger vad man kallar kuddansikte, ett uppsvullet ansikte.

Spanaren 3

Gaddafi kommer att störtas, men hur många kommer först att få sätta livet till? Den pågående revolten i Libyen har ett högt pris men när landet väl har fått fria val och ett demokratiskt statsskick kommer den allmänna välbefinnandenivån att stiga.

Den kände lyckoforskaren Ed Diener har tillsammans med två medarbetare gjort en studie på omkring 1000 personer i 128 länder – närmare 130 000 frågeformulär att bearbeta! -- och slutresultatet har nyligen publicerats i Psychological Science. Deltagarna tillfrågades bland annat om tillfredsställelsen med sitt jobb, sin inkomst och sitt land. Forskarna fann att ju nöjdare folk var med sitt eget land, desto mer livstillfredsställelse kände man. Så var det överallt i världen.

Människor behöver känna stolthet över sitt land för att må bra och det gällde särskilt människor i fattiga länder, människor med låga inkomster och människor i icke västerländska länder som, menar forskarna, tenderar att vara mindre individualistiska och i högre grad än vi andra tänka på sig själva som en grupp. För rika människor i västvärlden var välbefinnande tätare knutet till den egna hälsan, jobbet och levnadsstandarden.