Har fetma varit ett skönhetsideal? Frågar sig Dick Harrison i den historieblogg han skriver för Svenska Dagbladet. Många har ju påstått att fetma betraktats som sexigt och eftersträvansvärt, varför skulle annars Rubens måla så feta kvinnor? Men Harrison kommer fram till att nej, det finns inga belägg för att fetma varit ett kvinnoideal (med undantag av kulturer i Polynesien liksom delar av Afrika).
Redan Hippokrates, läkekonstens fader, konstaterade att fetma är en sjukdom som kan leda till andra sjukdomar. Harrison skriver "Inom kulturens sfär har man drivit med feta personer som löjliga, syndiga eller bara allmänt misslyckade -- välkända exempel finns inom det antika dramat och i den medeltida kristendomens skildringar av frosseri".
Fetma har varit ett tecken på rikedom och makt i en tid när de flesta människor svalt. Rondören visade att man hade pengar att äta för. En fet man som hade råd att låta också hustrun bli tjock sågs som särdeles förmögen och framgångsrik, lär jag mig av Harrison.
I dag ser vi fetma enbart som en allvarlig hälsorisk för Hippokrates hade rätt, fetma, särskilt bukfetma, leder till andra sjukdomar. Det är därför jag försöker reducera mitt bukfett. Det går långsamt åt rätt håll. Gårdagens mätning visade ett midjemått på 75 cm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar