Att ringa en rörmokare

"Om ens försök att ringa upp rörmokaren inte kröntes med framgång gick man till gamle Isaac Bodlicott".  Skriver Agatha Christie i sin bok Ödets port (inte en av hennes bästa). Tyvärr är det ofta som ens försök att ringa upp rörmokaren inte kröns med framgång. Rörmokare svarar aldrig i telefon, läser jag i en artikel som handlar om opinionsundersökningsföretagens svårigheter att få tag i folk som vill svara på frågor.  Hur rörmokarna skulle rösta om det var val i dag,  eller vad de tycker om att införa en sockerskatt, får vi aldrig veta.

Min rörmokare låter också telefonen ringa. Problemet med dagens rörmokare är att de är så mångsidiga och kompetenta. Det handlar inte längre bara om att installera ett badkar eller dra rör till en gästtoalett. De måste behärska riktigt avancerade saker. Jag  kan inte vänta att min älskade rörmokare ska ta telefon när han är i färd med att skruva fast ett känsligt instrument på någons solvärmeanläggning och komma hem till mig på stört för att laga min pajade anläggning.

Vi är många som röstar på Casablancca som den bästa filmen i historien. Kanske för att Ingrid Bergman är så vacker och för att vi tror att vi, om tillfälle ges, ska vara lika storsinta som Rick och offra vår egen lycka till förmån för en Stor Sak. We´ll always have Casablanca heter en bok av Noah Isenberg som kom tidigare i år. Den berättar allt om produktionen och mottagandet av filmen utom det jag verkligen ville veta: hur scenarbetarna byggde upp ett trovärdigt Casablanca i Hollywood och hur de monterade ihop det där flygplanet av papp som vi ser höljt i dimma i slutscenen.

Många har givetvis gjort sig lustiga över filmen. I Isenbergs bok hittar jag en skämtteckning från The New Yorker med rubriken "Om Rick hade varit byggmästare". Teckningen visar Bogart i rutig skjorta som säger till Ingrid Bergman -- jag menar Ilse Lund -- så här:
-- Kanske inte i dag. Kanske inte i morgon. Men snart och för resten av ditt liv.