Rosen "St Nicholas" |
Thekla Knös |
Vill man veta allt om Thekla Knös och dåtidens Uppsala kan man läsa idéhistorikern Elisabeth Manséns fina bok "Konsten att förgylla vardagen: Thekla Knös och romantikens Uppsala". För ett par år sedan kom också den lilla boken "Ljud befriad min röst" med dikter av Thekla Knös och en presentation skriven av Elisabeth Mansén. En av de skämtsamma dikterna handlar om näsan som författaren anser vara förbigången. Ögon, läppar, kinder och panna har poeterna uppmärksammat med vackra ord men inte näsan. Dikten slutar så här:
Är den ej värdigt mål för sången?
Var doft så fint den fattar opp,
Vid minsta oljud lätt den rynkas;
Jag har i denna stund ett hopp,
Att sådan fördom snart skall ynkas.
Jag därför näsvist nu min sång
Just till den obesjungna ställer;
Må blott min egen ej bli lång
Och allmänhetens icke heller!
Önskar alla en fin jul med dofter av hyacint, gran, saffran och kanel som som får näsan att fröjdas.
Gott nytt bloggår! Ser fram emot dina fint underbyggda krönikor!
SvaraRaderaTack för hälsningen! Önskar dig och din familj ett fint 2018!
SvaraRadera