Ormen i Essex av Sarah Perry är en roman förlagd till viktorianska England. Huvudpersonen är Cora, en lång, kraftigt byggd, rik änka som har råd med siden men hellre går praktiskt klädd i mansrock och stövlar för att leta fossiler i leran. Martha (hennes barnflicka, väninna och sängkamrat), Luke (skicklig kirurg) och Will (präst) -- alla tre tillber Cora. Andra viktiga personer i boken är Coras son Francis, Wills döende hustru Stella och Lukes förmögne vän Spencer (som älskar Martha).
Boken har kallats "en av det senaste årtiondets mest oförglömliga historiska romaner" i Sunday Times men jag är inte helsåld. Det kan delvis bero på översättningen som inte flyter som den borde. Jag stannar ofta till och undrar vad det kan ha stått i ursprungstexten. På ett ställe berättas till exempel att vid en jordbävning åtta år tidigare hade ett nedfallet tak krossat en liten pojke som låg och sov i sin vagga. Lite senare får läsaren veta att ingen miste livet vid jordbävningen. Men det stackars döda spädbarnet då? Jag gissar att Sarah Perry skrev crushed som kan betyda krossad eller klämd; det lilla barnet fick något över sig och klämdes i vaggan.
Ormen i Essex, som man kan diskutera länge, borde vara den perfekta bokcirkelboken. Hur svårt måste inte Cora ha haft det i sitt äktenskap och hur kan hon ta så lätt på sitt lidande efteråt att hon till och med gillar det breda ärr som maken brände in på hennes hals? Vad fattas Francis, ett barn som modern inte kan älska? Alla medelklassfamiljer och däröver hade tjänstefolk på den här tiden men i boken lyser de med sin frånvaro, varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar