Nu kokar vi aroniasylt

 

Detta är G som plockar aroniabär på kommunal mark i Uppsala. Någon gynnare hade redan tagit de lägst hängande bären men det fanns tillräckligt kvar till oss en bit upp. 

Aroniasylt har en speciell, väldigt god smak. Vissa recept anger att man ska koka bären direkt, men jag menar att smaken blir mer utsökt om bären får frysa ett dygn. 

Koka 1 kilo bär med 3 dl vatten i 30 minuter. Tillsätt 6 hekto socker och koka i 5 minuter. Klart att lägga på burk med täta skruvlock.

Efter bärplockningen tog vi bussen tillbaka i stan där en man gick emot oss. Jag är hungrig, sa han. Vi blev överrumplade. Ingen av oss hade kontanter i fickan. Det kommer många tankar efteråt. Vad borde vi ha gjort? Vi borde ha gått med mannen till ett kafé och betalat för en måltid. Vem var han och vad hade hänt honom?

Tomten bor i Hälsingland

När jag besökte Island för tio år sedan gjorde det mig förvånad att höra att gemene man på den stora ön trodde på älvor. Kunde det vara sant? På Snorres tid kanske men nu, på 2000-talet?  Men så var det. När man byggde en ny väg, var det viktigt att inte dra den över platser där det bodde älvor.

På stadsbiblioteket i Uppsala finns en korg där besökarna kan lämna/plocka upp böcker. Senast  tog jag ett nummer av Folklore (nummer 2, 2019) som utges av Folklore Society i London. Där läste jag en artikel av Mathias Epfraim Nygaard: Tomte Stories in Swedish Hälsingland, Place and Vernacular Religion.  

Hör och häpna, i Hälsingland tror man på tomten. Han är liten, han har grå kläder och han stökar kring huset. Om bonden är hårdhänt mot sina djur, griper tomten in och straffar honom. Artikelförfattaren träffade många unga och gamla hälsingar som kunde lämna vittnesmål om tomten. Det hade jag aldrig kunnat gissa. Vad vet man, om Nygaard  intervjuar människor i andra svenska landskap kanske han finner samma sak: tron på tomten är levande och stark. 

Häromdagen läste jag en sex sidor lång artikel i London Reviews of Books (10 september 2026) av Nick Richardson som handlade om den utbredda tron på älvor och andra övernaturliga väsen i Great Britain. Vill du läsa rapporter från när och fjärran om möten med fairies and goblins, gå in på Fairy Census.

 

Lady Chatterleys älskare

Romanen Lady Chatterleys älskare, som  D H Lawrence gav ut för snart 100 år sedan, är alltid aktuell. Få litterära verk har lämnat ett så stort avtryck i sånger, teaterpjäser, filmer och akademiska  texter. Tidigare i år kom Guy Cutherbertson med boken Lady C. The long, sensational life of Lady Chatterley's lover på Yale University Press som jag läste om i Times Literary Supplement (June 26). Jag har inte läst hans verk, men jag skaffade romanen och läste om den.

Är den frispråkig? Ja. Är den underhållande? Absolut. Läsvärd? Helt klart. Lady C är gift med gruvägaren Sir Clifford och lever i högönsklig välmåga på ett gods. Bara det att mannen är förlamad från midjan och ned, det kan inte bli något barn. Lady C, Connie, blir bekant med godsets skogvaktare  Mellors som visserligen är gift och har en dotter men lever ensam. Han och Connie får stor glädje av varandra och deras möten skildras utan förbehåll. Man häpnar över deras våghalsighet. En dag springer de nakna ut i regnet, dansar runt och har sex i det blöta nära en ridväg.

Romanen handlar inte bara om erotik. Sir Cliffrd och hans vänner talar mycket om de nya arbetarna; utgör de ett hot mot den rådande klassen? Skogvaktaren är en man som har gått i skola, talar franska, har ett förflutet som löjtnant och i hans bokhylla står böcker om det bolsjevistiska Ryssland, reseskildringar, en bok om atomer och elektroner, en om sammansättningen av jordens medelpunkt och orsakerna till jordbävningar, ett par romaner och tre böcker om Indien. Han är en man  som kan konversera om allt möjligt.

Till slut får Sir Clifford vetskap om förhållandet. Connie är nu gravid och lämnar sin make för Mellors. Hur ska det gå för paret? Jag kan berätta att det kommer att gå väldigt bra. Hon har, som tur är, egna medel och tänker köpa en liten gård. Mellors lär sig att sköta ett jordbruk och kommer att bli en förträfflig make och far.

 

 

Varning för Hejmamma-sms

Häromdagen fick jag ett sms från ett okänt nummer. Det löd så här: "Hej mamma! Jag har varit med om en olycka. Jag mår bra. Har bytt telefonnummer. Skicka ett sms".  Ett uppenbart bedrägeriförsök. Jag har inga barn. Dessutom fick min väninna för en tid sedan fick ett liknande sms och blev frånlurad drygt 9 000 kr.

Naturligtvis anmälde jag det här bedrägeriförsöket till polisen. Inte för att jag tror att de kommer att ta fast personen eller ligan ifråga, men för att det fula försöket ska komma in i polisens statistik. Den tjänsteman jag talade med sa att man kallar de här ganska vanliga meddelandena för "hejmamma-sms".

Jag trodde naivt nog för några år sedan att bedrägerierna skulle minska eftersom alla svenskar är medvetna om att sådant pågår och kan akta sig på ett bättre sätt. Istället verkar de ha ökat. Jag känner två äldre kvinnor som under det här året blivit frånlurade sina guldsmycken.

Det är trist, men vi kan inte ha samma tilltro till människor som förr.

 

 

 

Två märkvärdiga kvinnor har gått bort

I veckan har två märkvärdiga kvinnor gått bort: sångerskan Dolly Parton och konstnären Yayoi Kusama. Den förra var 80+, den senare nära 100. Båda var verksamma nära nog fram till sin död.  Eftervärlden kommer alltid att minnas dem. 

 Narkissos trädgård av Yayoi Kusama utställd på Moderna Muséet 2016

 SVT visar filmen 9 till 5 i dag. Naturligtvis ska jag se den. Och naturligtvis ska jag lyssna på några av Dolly Partons sånger i dag.

Moderna Muséet 2016. Med Kusama-prickig trädstam i mitten.

Uppsala högar

 

 

Uppsala högar torrsommaren 2026

Det är oerhört  torrt  i skog och mark just nu. Här i trakten är brandfaran stor. Så här bruna är Uppsala Högar, tre delvis utgrävda gravhögar från vikingatiden.

Var Agatha Christie ansiktsblind?

 

I går var författaren Kristoffer Leandoer värd för radioprogrammet Sommar. Han berättade att trots att han inte kan bygga en hus, reparera en bil, segla, spela fotboll eller rida så har personer i hans böcker gjort det mesta av det där. Man får inte tro att författaren är identisk med de människor som hen skriver om. Leandoer berättade också att han är ansiktsblind och har uselt lokalsinne. Jag har inte läst hela hans produktion men jag tror inte att man hittar någon ansiktsblind person i hans verk. 

I Liket i biblioteket skriver Agatha Christie att alla blonda kvinnor är märkvärdigt lika varandra. Nu har jag nyss läst ut Ett mord annonseras från 1950. Där får läsaren veta inte bara att alla unga män vid receptionsdiskarna på hotell ser precis likadana ut (sidan 47) utan också att de flesta äldre kvinnor är mycket lika varandra (sidan 141, sidan 230, sidan 244). Christie skriver även att man har ett mycket bättre minne av ett ansikte som man har sett när man var ung än för ett som man har sett för bara ett par år sedan (sidan 238). 

Man ska inte blanda ihop författaren med hennes romanfigurer. Men jag undrar ändå om inte Agatha Christie kännetecknades av prosopagnosi, ansiktsblindhet. Är det någon som vet?

 

Miss La Trobe i "Mellanspel"

I Dagens Nyheter lördagen den 18 juli svarade Peter Englund så här på frågan om vem som är hans hjältinna ur fiktionen: Miss La Trobe i Virginia Woolfs "Mellanspel": för hennes olycksaliga okuvlighet. 

Jag tog fram romanen – Woolf sista roman som kom ut postumt efter författarens död 1941 – och läste om den, läste den för kanske fjärde gången. Woolfs böcker tål att läsas flera gånger; man hittar alltid något nytt, något man inte har lagt märke till tidigare, något att skratta åt eller sucka över eller fundera  på.

Miss La Trobe är en drivande regissör vars uppgift är att sätta upp ett historiskt skådespel i tre akter vid godset Pointz Hall. Hennes skådespelare är unga och gamla bybor och budgeten tillåter inga utsvävningar; det får bli  turbaner av disktrasor och mantlar av sängöverkast. Skådespelet går så där: regnet hotar, blåsten gör att replikerna inte når fram till publiken, någon skådespelare stakar sig och de röda och de svarta korna som betar i närheten råmar vid både lämpliga och olämpliga tillfällen. 

Men Miss La Trobe är verkligen okuvlig. När pjäsen är slut och alla har gått hem, har hon redan en idé till nästa pjäs. I detta påminner hon om Virginia Woolf. Redan innan hon var färdig med en roman, visste hon vad nästa bok skulle handla om. Efter "Mellanspel" skulle hon skriva en litteraturhistoria. Det blev dessvärre inte så.

 

Fika i Norrtälje

I går var min namnsdag och det gav skäl till en utflykt. G och jag tog bussen till Norrtälje, en liten mysig stad i östra Uppland, vid kusten. Vi åt lunch på Strömkaféet vid den så här års nästan torrlagda ån och hade en sådan tur att en tidigare granne gick förbi. Vi fångade in Kersti förstås och bytte nyheter: om hälsotillstånd, bekanta,  fritidsintressen m m.

Kersti tipsade om ett glasställe i hamnen och dit gick vi förstås. Jag tog en våffla med dubai-glass (påminde svagt om äkta dubaichoklad). Sedan var det dags för den avslutande programpunkten: fika på klassiska Café Hörnan (hörnet Hantverkargatan/ Stora Brogatan) med anor från 1912.

Café Hörnan, Norrtälje

Här är räksmörgåsar det som går bäst

Våra kunder frågar oftast efter räksmörgås, sa tjejen vid disken.  Det var mer än vi orkade med, det blev kaffe med chokladbiskvi istället. 

Hörnan har smarriga godsaker också.

 

 

 

Nytt svar från Orkla

Den finska duken från Kangastus Oy har ett mönster av Anneli Airikka-Lammi

Detta är fortsättning på mitt inlägg i går. Jag skickade ett nytt mejl till Orkla och undrade om företaget inte hade tillgång till en kemist som kunde tala om för mig hur jag skulle få bort den fläck som deras produkt Husk psylliumfrö orsakat och som gjort min fina finska duk obrukbar. Företagets konsumenttjänst kom nu med ett råd: 

Psylliumfrön sväller och bildar gelé när man tillsätter vatten, det är deras naturliga process. 

Det som reagerar i fröet är vattenlösliga fibrer, det är dessa som sväller.

Även om de bildat en hinna är det möjligt att de kan lösas i vatten igen. Vi skulle därför säga att du kan testa att lägga duken i blöt för att se om de löses upp.
De flesta textilfibrer klarar att blötläggas, och då din duk kunde tvättas i 40 grader bör den klara det. Men kontrollera ändå gärna att just din kan göra det.

Att den tvättades varmt kan dock ha fixerat gelen så att den inte kan lösas upp, men jag hoppas att du kan få bort den på detta sätt.

Jag lade duken i kallt vatten under någon timme. När jag tog upp den kunde jag se små klumpar av gelé som gick att borsta bort från tyget. Bra. Men det borde stå en informationstext om fläckborttagning på förpackningen med psylliumfrö.

 

 

Problem med psylliumfrö

Tröga tarmar får god hjälp av psylliumfrö. Men samma produkt kan ställa till ett olösligt problem. Här är ett råd som du aldrig har sett någon annanstans: Har du spillt vatten blandat med psylliumfrö på bordsduken eller på dina kläder, skölj bort det med kallt vatten. 

Jag råkade spilla lite vatten med psylliumfrö på min bordsduk häromdagen. I går lät jag duken (en blå finsk duk som jag gillar stort) gå med i tvättmaskinen (40 grader). När duken torkat fanns fläcken kvar; nu såg det ut som om bomullstyget var belagt med en plasthinna. Jag skickade en fråga till orkla.se och fick svar från företagets konsumenttjänst inom två timmar: 

Det ingår inte plast i produkten, det enda den innehåller är det som står på produkten: 

Psylliumfröskal, fibrer från cikoriarot och mjölksyrabakterier.

 

Det låter som hinnan är den gelé som bildas när psylliumfrän kommer i kontakt med vatten.

Värmen i tvättmaskinen har sedan gjort gelén starkare.

Det är samma sak som händer när man använder FiberHUSK i bakning för att t.ex. göra bröd.

 

Dessvärre har jag inga förslag på vad du ska göra för att få den ren igen.

Orkla är ett stort företag. Där borde finnas kemister som kan veta hur jag får bort fläcken så att jag kan använda min fina duk igen. I dag skickar jag ett nytt mejl.

Träd och skulpturer att beundra

"Vi tillsammans" av Yvonne Nimar

I Uppsala botaniska trädgård, närmare bestämt i området bakom den stora orangeriet, pågår i sommar en vacker skulpturutställning. Om du går in i trädgården från Norbyvägen kommer du direkt till den första skulpturen och kan sedan gå vidare till de övriga. 

 

"I mitt innersta rum" av Lena Björn

 

 

Konstverken är insmugna bland högvuxna träd som måste vara planterade på1800-talet eller tidigare. Och det är inte vilka träd som helst: kinesisk katalpa, kärrek, flikbok, orientbok, humlebok, bäralm och kentuckykaffe är bara några exempel på spännande trädsorter att beundra i parken.

 

 

Att åka nedför Fyrisån

Det stolta fartyget m/s Enköping går rutten Uppsala – Skokloster varje dag vid lunchtid nu på sommaren. I fredags bestämde jag mig för att följa med, ville en gång ha rest nedför och uppför gamla, ombesjungna Fyrisån.

.

En härlig färd. Solen sken, det var lagom hett, det fanns servering ombord.

Jag har besökt Skokloster slott många gånger tidigare och det är alltid roligt att komma tillbaka till den magnifika byggnaden och försöka bli klar över vad språkbanden på slottets väggar kan betyda. 

På kvällen kom jag på att det var hade varit något märkligt annorlunda med den här båtresan. Men vad? Till sist kom jag på det: ingen, vare sig ung eller gammal passagerare, hade suttit försänkt i sin mobil. Alla hade pratat med varandra och njutit av färden tillsammans. Som förr i tiden.

 

 

Så får vi barnen att sova gott

Författaren Ingrid Sjöstrand

 

Vem skulle jag vilja träffa just nu? Jag skulle vilja träffa min gamla vän Ingrid Sjöstrand: klok, humoristisk, tusenfalt begåvad författare. Hennes mor blev 108 år och jag hoppades att Ingrid skulle vara med oss lika länge men hon gick bort 97 år gammal för sex år sedan. 

Ingrid skrev romaner, dikter, barnböcker och debattinlägg. Hon verkade för kvinnor och för fred. Hon stred mot kärnkraft. 

När jag rensade och städade upp i förra veckan hittade jag en anteckning från 2006 som jag gjort efter att att ha träffat Ingrid. Där stod att hon, som brukade ha hand om sina barnbarn några veckor på sommaren, varje kväll när barnen skulle somna gav dem en blinkning, en nosning och en hjärnskakning.

Vad handlade det om? Jo, fick jag veta, en blinkning är att smeka varandra på kinden med ögonfransarna. En nosning är att gnugga näsan mot den andres näsa. En hjärnskakning betyder att du låter din panna möta den andres panna.

Jag tror att Ingrids barnbarn somnade gott och drömde sköna drömmar.

I Uppsala

En av många broar över Uppsalas vattenväg Fyrisän.

Har bott fem år i Uppsala nu. Varför har jag inte bott här i hela mitt liv? Allt kan hända i Uppsala och allting händer också här. I förra veckan ville jag köpa en glass i parkkaféet Gula villan. Jag går med lätt packning och hade bara mitt betalkort på mig. Gula villans kortterminal var ur funktion. Kassabiträdet och jag konstaterade att jag måste lämna tillbaka glassen när kvinnan bakom erbjöd sig att betala för min strut! Tack snälla okända medsyster!  Lovar att göra likadant för någon annan i utsatt läge när tillfälle ges.

I går var jag på stadsbiblioteket. I ljusgården – ett stort rum med stolar, små arbetsbord, tidningshyllor och boksnurror – satt en man i leopardmönstrad kostym och talade i mobiltelefon. En vanlig svensk man. Förutom att han denna vanliga sommartorsdag var klädd i leopardkostym. Hur ser resten av hans garderob ut? Finns där ormkavajer och tigerslipsar?

Vid lånedisken ville jag betala en förseningsavgift på tre kronor. Kunde jag visa id-kort? Nej, jag går som sagt med lätt packning. Om jag inte visade id-kort, kunde man inte ta mina slantar. Hallå, hur stelbent får man vara? Det är viktigt att skydda sig mot bedragare. Men hur ofta har det hänt att en bluffmakare velat betala någon annans förseningsavgift? Aldrig, är min gissning. Till slut grep en äldre bibliotekarie in och visade sunt förnuft. Skönt att vara skuldfri.

 

 

 

Verk av Tony Cragg

Chain of events av Tony Cragg

Pilane skulpturpark naturskönt beläget på Tjörn visar i sommar verk av Tony Cragg född 1949 i Liverpool men bosatt sedan länge i Wuppertal, Tyskland. 

Vid Uppsala centralstation står en av Craggs stora skulpturer kallad Chain of events, Händelsekedjan,  från 2007. Den skulle också kunna heta Munnarna.

 

Glad midsommar!

Glad midsommar!

Virginia Woolfs roman Mrs Dalloway tilldrar sig en onsdag i mitten av juni. Alla fans av V W världen över iakttar därför Dalloway Day på lämplig dag. I år passade det fint att lägga firandet den 17 juni, tyckte min bokcirkel i Uppsala. Vi är modellerade på en bokklubb i Umeå och har samma regler för val av böcker: enbart böcker, noveller eller essäer av Virginia Woolf. Cirkeldeltagarna i Umeå har träffats i 20 år tror jag, medan vi är inne på fjärde året. 

Hur firar man då Dalloway Day, undrar någon. Först gick vi till stans irländska pub och åt fish and chips. Det står ingenstans i Virginia Woolfs dagbok att hon gillade just den rätten men det måste hon ha gjort, så gott som det är. I alla fall i den här irländska tappningen: vit fisk omsluten av en gyllenbrun, frasig rock, serverad med härliga pommes frites. 

Därefter gick vi hem till mig och drack kaffe med tårta. Tårtan ska alltid ha ett tema och i år hade jag valt Kew Garden. Det tog en av vännerna en nanosekund att komma på det. Well done you, säger jag till Agneta.

 

 

Sean Henry i Uppsala

Framför den mäktiga domkyrkan i Uppsala – kyrktornet är lika högt som kyrkan är lång – står sedan några veckor en skulptur av den brittiske konstnären Sean Henry: en lång vardagsklädd ung kvinna med bestämda steg på väg in i kyrkan. Är hon medlem av kyrkokören? En diakon? Eller en stressad student som söker en stunds ro under de gamla valven?

Jag har sett Sean Henrys övernaturligt stora människor tidigare och de ställer alltid frågor: i Stockholm (utanför Liljevalchs), i Umeå (skulpturparken) och i Borås (vid högskolan). Dessa tre är allihop män. Henry säger i en intervju i kyrkans tidning HOPP (nr 2 sommaren 2026) att det faller sig lättare att skulptera män, han har svårare att leva sig in i hur det är att vara kvinna i en viss ålder. 

Inne i domkyrkan finns fler skulpturer av samma konstnär. Många av dem är riktigt små. Om det heter övernaturlig, varför heter det inte också undernaturlig storlek? 

 

Nu står Middlemarch på tur

Jesper Olsson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet, kommenterar i dag i Svenska Dagbladet listan på de 100 bästa romanerna som The Guardian har låtit författare och kritiker rösta fram ((16 maj 2026). Olsson pekar på att listor är svåra att motstå. Listor är den litterära urformen. Litteratur började inte med fängslande romaner och passionerad lyrik utan tog sin början för cirka 5 000 år sedan med just listor på  handelsvaror och genomförda transaktioner av djur, kärl, kryddor med mera. 

Jag räknade hur många av verken på 100-listan som jag hade läst och kom till 29. Professor Olsson avslöjar inte sin siffra (som antagligen ligger långt högre) men berättar att för honom, precis som för mig, utgör Middlemarch, nummer ett på listan, en läslucka. Han tänker också läsa den i sommar.

100 bästa böckerna

Den brittiska tidningen The Guardian har röstat fram de 100 bästa romanerna skrivna på engelska eller översatta till engelska: https://www.theguardian.com/books/ng-interactive/2026/may/12/the-100-best-novels-of-all-time

Min favoritförfattare Virginia Woolf finns representerad med fem verk: Jakobs rum (nr 90), Vågorna (nr 55), Orlando (nr 54), Mrs Dalloway (nr 14) och Mot fyren (nr 4). Därmed är hon den författare som är representerad med flest verk på listan. Efter henne kommer Charles Dickens och Jane Austen med fyra verk var.  

Vem knep förstaplatsen? Det gjorde George Eliot med Middlemarch. En av Virginia Woolfs stora favoriter.