Spanaren 2

Kortprosa borde vara något för moderna människor med brist på tid. Det menar i alla fall det nya svenska förlaget Novelix som ska lansera noveller i år. Utomlands görs också stora satsningar på noveller i bokform och för läsplattor. Men kommer svenskarna att ses fördjupa sig i noveller på bussen? Nej. Novellen har aldrig varit en hit i vårt land. De flesta av oss vill läsa rejält tjocka böcker.

Den kanadensiska författaren Mavis Gallants noveller har nyss kommit på svenska och hyllas i pressen. Beroendeframkallande läsning, heter det. Jag har inte läst Gallant men väl hennes landsman Alice Munro som är novellernas mästare. Hennes novellsamling Nära hem finns nu på bokrean.

Munro skriver så att man tror på hennes karaktärer som verkliga personer och de vill inte lämna läsaren. Novellen Corrie handlar om den unga rika Corrie som inleder ett förhållande med Howard. Han är gift och har barn. En dag berättar Howard att Sadie, som tidigare var anställd hos Corrie, har krävt honom på pengar för att inte avslöja deras förhållande och Corrie gör en månatlig betalning till ett speciellt konto.

När Corrie läst i tidningen att Sadie har dött går hon på begravningen. Nu ska inte den kvinnan kosta mer pengar. Men Corrie får en plötslig insikt: Sadie har aldrig krävt något! Pengarna har gått till Howard. Corrie väljer att fortsätta betala och allt förblir som det var. Kanske handlar det om sex: han säljer, hon köper.

Hur går det sedan? Kan parets kärleksmöten verkligen fortsätta? Howard utsatter ändå Corrie för ett pågående bedrägeri (samtidigt som han bedrar sin fru). Jag vill att hon hittar en hederlig man.

Udda titlar

En boktitel ska vara unik ut så att människor minns den, tänker förlagen. Vissa böcker får häpnadsväckande titlar. På www.bookseller.com kan du just nu rösta på årets underligaste titel. Bland kandidaterna finns:
What color is your dog?
Managing a Dental Practice the Genghis Khan Way
Myth of the Social Volcano
The Generosity of the Dead
The Italians One-Night Love Child

Spanaren 1

En av deltagarna i radioprogrammet Spanarna sa i fredags att han ville protestera mot att filmtiteln The King´s Speech 1) inte översatts till svenska och 2) att titeln inte fått behålla sin apostrof. Jag tittar i min morgontidning och visst finns det en apostrof på plats.

Vi kan dock vänta oss att apostrofen ska försvinna i det engelska skrivspråket. Språkmannen Henry Hitching, författare till en ny bok kallad The Language Wars, ser ingen framtid för det skiljetecken som varit i bruk sedan 1559 och alltsedan dess varit under debatt.

Apostrofen har snart gjort sitt i Sverige också. Många av oss skriver redan stan, sån och sånt.

Fullmåne

Det var fullmåne i natt. Många har skrivit om månen, även Kafka:

Varför är du inte längre lika stursk, om jag kallar dig ”bortglömd papperslykta med konstig färg”. Och varför viker du nästan tillbaka, när jag kallar dig mariastod, och jag ser inte din hotande hållning längre, mariastod, om jag kallar dig ”måne, som kastar gult ljus”.

Ur En läkare på landet och andra berättelser av Franz Kafka, övers Arne Hägglund och Teddy Brunius

Besök på Operan

Kommer vi att få ett nytt Operahus? Ingen vet. I går besökte jag det gamla tillsammans med Sigtuna konstförening. Foga detta till ditt förråd av Mindre Viktigt Vetande:

Kungliga Operan heter det. Kungaparet, som har en egen ingång och en egen loge nära scenen, kommer en till sex gånger per år, alltid på dansföreställningar. De och alla kungens anställda får gå gratis på Operan. Varje kväll finns 18 platser till hovstatens förfogande.

Man kan bryta marmor i Norge. När operan byggdes i slutet av 1800-talet skänkte landet norsk citronmarmor till byggnaden. Utvärtes skulle den harmoniera med slottet. På insidan är det fest, stilen kallas guldbarock eller teaterbarock.

Det är inte riktigt guld någonstans, inte heller i guldfoajén eller i den kungliga foajén. Men det är riktigt franskt siden till astronomiska meterpriser på de eleganta stolarna i de båda foajéerna. Och tänk, vi fick sitta på stolarna.

Ljuskronan i taket är tillverkad i Stockholm och väger närmare tre ton.

Om man köper biljetter 1 timme före föreställningen får man dem med 50 procents rabatt.

Undvik Andra raden! Där studsar ljudet (med undantag av första bänk).

Kärlekens språk 2

Hur kommer det sig att författarpar som bestämmer sig för att skriva böcker ihop lyckas så bra? Tänk på Sjöwall/Wahlöö och Coelho/Ahndoril. Det är som om böckerna var skrivna av en person, man ser inga skarvar. Som jag skrev tidigare får människor som levat ihop länge ett synkroniserat språk. Problemet att producera något tillsammans blir då inte stort.

Vi börjar imitera de som vi gillar, och vi gillar de som imiterar oss. Vi tycker också om de som liknar oss från första början, visar en pinfärsk studie av James W Pennebaker och medarbetare. De lät studenter konversera med varandra två och två i fyra minuter. Det visade sig att par med liknande sätt att tala var fyra gånger så benägna att träffas igen som par med sämre matchande språkstilar. Samma mönster fann man hos par som chattade med varandra under 10 dagar. Nära 80 procent av paren som skrev på liknande sätt träffade fortfarande varandra efter tre månader; motsvarande siffra för par som skrev på mer olika sätt var 54 procent.

Böcker om kärlek

Alla som kan få in BBC:s program –- önskar att jag kunde det -- har ett nytt program om böcker att se fram emot. På måndag startar programserien My Life in Books och bland annat ska P D James medverka. Kanske får faktaböckerna en skjuts. I alla fall uttalar programledaren Anne Robinson i gårdagens nummer av The Daily Telegraph att skönlitteratur känns som ett slöseri med tid, men varje gång hon läser faktaböcker lär hon sig något nytt.

Skönlitteratur handlar om kärlek och visst är det roligt att läsa om kärlek. Men Anne Robinson har rätt, det är ännu roligare att lära sig något nytt. För den som ändå vill fördjupa sig i kärlek finns en bok med 500 tips på romaner, noveller och diktsamlingar: Kärlek, sex och vänskap av M Dimblad m fl.

Kärlekens språk 1

Just det, säger min vän I med ett alldeles speciellt eftertryck när hon vill bekräfta att något stämmer fullt ut. Jag träffar hennes man sedan drygt 30 år och hör honom säga Just det på alldeles samma sätt, med precis samma tonfall.

Just det, makar som lever tillsammans tar efter varandra och får ett liknande språk. Synkroniseringen blir tydligare ju lyckligare paret är i sitt äktenskap. Flerfaldiga studier visar att människor som lever tillsammans tenderar att härma varandra till exempel när det gäller kroppsspråk och vilka ord de använder; även det autonoma nervsystemet hos de två börjar reagera på liknande sätt i olika situationer.

CAT, Communication Accomodation Theory, säger att vi automatiskt anpassar vårt språk efter den vi talar med och vi gör det för att ge ett gott intryck. Tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin, heter det (efter Karlfeldt). Den kände forskaren James W Pennebaker och Molly E Ireland har konstaterat i en studie som publicerades förra året i Journal of Personality and Social Psychology att även det skriftliga språket påverkas av vår partner.

De två forskarna vid University of Texas, Austin, har studerat texter skrivna av poeterna Elizabeth Barrett och Robert Browning samt Sylvia Plath och Ted Hughes. De fann att de kvinnliga poeterna anpassade sig mer till sina mäns språk än tvärtom. Paret Barrett/Browning fick efter många svårigheter ett långt och lyckligt äktenskap. Språket i deras texter befanns också vara mer synkroniserat än språket i texter skrivna av Plath och Hughes som hade ett kortare och stormigare förhållande.

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag. Man kan se det som ett butiksjippo i syfte att sälja mer. Jag väljer att se det som ett kul avbrott i februari, en dag när jag har anledning att äta vaniljhjärtan till eftermiddagskaffet tillsammans med G, min käresta. Min språkguru Olle Josephson skriver i dagens SvD att han rekommenderar käresta som ett ord utan könsmärkning, kan användas även för en älsklingsman.

Olle Josephson anser också att det könsneutrala dejt passar 2000-talets erotik. Det har jag svårare att vänja mig vid.

Den nya stamningen

Stamning är ett handikapp som drabbade kämpar att bli av med. Samtidigt finns det människor som lägger sig till med stamning. Fredrik Skavlan är en falsk stammare, likaså Daniel Sjölin. Båda upprepar sig fyra, fem gånger och säger ”Hur hur hur hur hur tänker du om det? Vad vad vad vad vad vill du säga med din nya bok?” Och Beppe Starbrink i Go´kväll säger ”Du blev, du blev, du blev fast en gång?”

I dag ska allting gå så fort och vi ska hinna så mycket. Då är det paradoxalt att många upprepar orden och låter varje mening ta längre tid. Kan det vara så att man lagt sig till med den falska stamningen för att verka spontan och osäker och genom detta få intervjuobjektet att spänna av? Han eller hon ska invaggas i en känsla av att intervjuaren är så långt från en slipad skutjärnsreporter som man kan komma.

När jag tog upp det här sättet att tala med min lärare på kursen i presentationsteknik -- som en halvtimme innan hade sagt till min kurskamrat att det var bättre att hon var tyst än att hon sa ääääh mellan orden -- visade det sig att han inte hade lagt märke till det.

Lyssna och du skall finna att nästan ingen programledare och reporter i teve och radio längre säger ”Vad kan du berätta?” eller ”Har du några idéer?” Man säger ”Vad vad kan du berätta?” och ”Har har du några idéer? ” När när när började det och varför?