Konspirationer överallt

Konspirationstroende får aldrig någon ro. Nu har president Obama visat sin födelseattest men fortfarande finns det människor, så kallade Birthers, som tvivlar på att han föddes i USA. Det finns Truthers som inte godtar givna förklaringar till händelserna den 11 september 2001. Och det finns Proofers som hävdar att varför man inte publicerar foton av den döde bin Laden beror på att han inte alls är död.

IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn anklagas för försök till våldtäkt och frihetsberövande av en ung, afrikansk, ensamstående hotellstäderska. Ingen som känner den anklagade verkar vara riktigt förvånad för mannen är en notorisk kvinnojägare och nu vittnar kvinnor om tidigare överfall han gjort sig skyldig till.

Bakom anklagelsen ligger en konspiration för att få fast IMF-chefen, tror franska pressorgan. En man som kan bo på hotell för 20 000 kr natten kan också anlita de absolut skickligaste advokaterna – sharks som de kallas i USA -- och jag oroar mig för kvinnans chanser i rätten.

Önsketräd på Wanås

Yoko Ono är en av de konstnärer som Wanås slott i Skåne har engagerat denna säsong. Hon har skapat en skog av stegar -- ett verk kallat Skyladders -- och ett verk med trasigt porslin. Onos tredje installation på Wanås (som uttalas vannås) är Önsketräd, det vill säga två rader med äppelträd avsedda för besökare att hänga önskningar i.

Jag såg operan Valkyrian direktsänd från Met i New York till Gröna Ladan i Sigtuna i lördags. Fantastiska sångarprestationer med Bryn Terfel som guden Wotan. Men framtiden för Gröna Ladan är oviss. Kanske kommer den att stängas. En önskning som jag skulle hänga i ett äppelträd på Wanås, om jag vore där, är att Gröna Ladan fortsätter sin verksamhet så att vi Sigtunabor får se Met-opera även under nästa säsong. Nu hänger jag denna önskan i mitt Maglemerträd istället.

Bilden, tagen i går, visar ett skönblommande Summerred-träd vid Stora Gatan i Sigtuna.

Ringa med Skype

Microsoft köper Skype för ofattbara 8,5 miljarder dollar, står det i dagens tidning. 2010 omsatte Skype 860 miljoner dollar och gjorde en förlust på 7 miljoner dollar. Jag, som nyss provade att ringa mina första två Skype-samtal, blir förvånad att förlusten inte var större.

Den som ringer med Skype till någon annan som också har installerat Skype betalar nämligen ingenting. Programmet är gratis, samtalen är gratis. Man ser varandra (den som sitter i pyjamas och papiljotter kan prata bildlöst om så önskas) och kan visa varandra allt möjligt roligt. Rune gick runt så jag kunde se hans vackra bibliotek på övervåningen och utsikten över trädgården. Ulla visade mig ett tyg som hon håller på att sy en sittvagnsklädsel av.

Bilden visar skulpturen ”Den första segelbåten” som står vid Strandpromenaden i Sigtuna. Konstnären är David Wretling.

Det finns hopp

Min vän R, som rör sig mycket ute i världen, ringde i går. Han försäkrar mig att jag inte behöver vara orolig för framtida generationer trots den väntade stora befolkningsökningen. R har nyss träffat en tysk professor och befolkningsexpert som försäkrar att maten kommer att räcka om 1) alla går över till vegetarisk mat och 2) vi hittar bra sätt att transportera maten. Det måste nya, innovativa metoder till. Odla majs som blir bränsle går inte, majs behövs till mat. Kanske kan man göra biodiesel från alger, säger R.

Bilden visar växande sallad (stavas även sallat) på min veranda.

Behöver vi 245 äppelsorter?

Vid dagens början är ett program som P1 sänder tidigt på morgonen lördagar och söndagar. I lördags var det författaren Vibeke Olsson som svarade för programmet och som utgångspunkt tog hon min bok Svenska äpplen som presenterar 245 sorter. Behövs det så många? Frågade Vibeke Olsson och resonerade sedan kring begreppet mångfald.

Ja, vi behöver 245 äppelsorter och ja, vi behöver alla blommorna på ängen liksom vi behöver människorna omkring oss är Vibeke Olssons svar. Hon kom in på den kultur som skapades vid sågverken i Norrland av arbetare som hade flyttat dit från olika landskap men byggde upp en fungerande gemenskap under arbete och fritid. Jag läste alldeles nyss Vibeke Olssons bok Sågverksungen som är fiktion men gav mig värdefull kunskap om hur människorna kunde ha det i ett sågverksamhälle i Medelpad under slutet av 1800-talet. Sågverksungar kallades de barn som från sju års ålder arbetade i brädgården.

Vibeke Olssons program kan höras igen den 15 maj. Hon kallar mig hortonom och tänk om jag hade en sådan titel ändå. I själva verket har jag inte minsta formella utbildning på trädgårdsområdet.

Vid dagens början avslutades med Monica Zetterlund som sjöng Gröna små äpplen. Bilden visar bedårande rosa Deichzugsapfel som G och jag funnit i en gammal äppelplantering på Djurön tillhörigt Vibyholms slott där pomologen Olof Eneroth ympade in bland annat denna sort vid 1800-talets mitt. Jag har frågat den tyske pomologen Jan Baade vad Deichzugsapfel betyder. Han svarar att det inte betyder något alls, det är ett namn bara.

Oroande befolkningsökning

Mest anmärkningsvärda nyheten i dagens tidning: jordens befolkning växer lavinartat. I dag är vi 9 miljarder på jorden. Där, har man tidigare trott, skulle befolkningssiffran stabiliseras. En ny uppskattning från FN är att siffran istället stiger till 10 miljarder.

Frankrike som nu rymmer 63 miljoner människor kommer 2100 att ha 80 miljoner invånare. I Sverige kommer vi också att bli fler eller nära 12 miljoner om 90 år. Totalt tror man dock att Europas befolkning ska sjunka från 738 miljoner till 675 miljoner år 2100.

Snabbast går folkökningen i Afrika. Enligt en prognos från FN kommer Afrikas befolkning att stiga från 1 miljard till ofattbara 3,6 miljarder om 90 år. Kenyas 40 miljoner invånare till exempel kommer att öka till 160 miljoner och Tanzanias befolkning väntas stiga från 45 till 316 miljoner.

Afrika är en fattig kontinent. Hur ska maten räcka?

Bilden visar stenskulpturen Paret av Margot Bo Larsson. Den står i parken Trekanten nära Stora Gatan i Sigtuna.

Det odelbara projektet

En av många bra sidor hos G är att han inte har något emot att fråga om vägen när vi har kört vilse. Män i allmänhet tycker inte om att fråga om vägen. Det är inte jag som vädrar en fördom nu, det är ett faktum. Det finns icke ett land där männen gillar att be om hjälp att hitta. Kvinnor ber om hjälp att hitta, män kör hellre några mil extra och letar sig fram. Förmodligen fanns denna skillnad mellan könen redan på folkvandringstiden. Hur gjorde vikingarna? Vi ska till frankernas land men har tappat bort oss, åt vilket håll ska vi segla? Så sa vikingarna aldrig.

Jag har intervjuat några män. Varför vill man inte fråga om vägen? Därför att det är roligare att hitta själv, är det svar jag har fått. Detta, påstår jag, har att göra med DOP, Det Odelbara Projektet. Om projektet är att åka bil från Hisingen till Nyponvägen i Västervik så vill man klara det på egen hand.

Det är några år sedan jag hörde om det odelbara projektets betydelse för män. G är duktig på att laga mat. I början, innan jag förstod bättre, ville jag vara bussig och överraska genom att till exempel ha blandat till den pajdeg som jag visste att G skulle använda. Det har jag slutat med. Jag skulle ha varit tacksam, men G gör hellre alltsammans själv.

Jag känner O, en man som inte vill avbruten när han tittar på en rulle. Det är irriterande för vem som helst att bli störd just när det händer något spännande på duken men när än O blir avbruten med den enklaste kortaste fråga leder det till att han måste starta om filmen från början. Andra män jag känner vill se ett teveprogram från början, annars får det vara.

Vad ska då kvinnor tänka på? Att inte oombedd lägga sig i. Om han har börjat med ett korsord, vänta tills han ber om hjälp. Om han frågar om du vill ha en kvällssmörgås och du svarar nej, be honom sedan inte om en bit av hans macka. Han vill ha hela sin smörgås (hans projekt). Gå ut i köket och gör din egen.

Men när man har kört vilse och du inte vill bränna bensin i onödan eller du vill komma fram i tid, är det läge att agera. Be mannen stanna bilen vid en mack. Det finns alltid något skäl att stanna vid en mack. När du är klar med ditt ärende, fråga personalen om vägen.

Bilden visar fyllda vitsippor från min trädgård.

Därför går tiden fortare

Bin Ladin är död och freden får en ökad chans. Men borde man inte ha gripit honom och ställt honom inför rätta?

Kan 11 september 2001 ligga snart 10 år tillbaka? Tiden går så hastigt när man blir äldre. Nu har jag kanske fått en förklaring till det. I en artikel i The New Yorker (25 april) intervjuas amerikanen David Eagleman som forskar i neurovetenskap. Han har mycket att säga om vår upplevelse av tiden. När vi är barn och allt som händer är nytt för oss, skriver hjärnan in alla små detaljer och det gör att vi upplever tiden som utsträckt. Våra sommarlov var mycket långa.

När vi blir gamla rusar tiden. Det, menar Eagleman, beror på att när allt omkring oss blir gammalt och vant, bryr sig inte hjärnan om att skriva in så många detaljer längre. Ju mindre information som vi lagrar omkring en händelse, desto fortare tycker vi att tiden går.

Ansiktsblind nobelpristagare

Trodde att jag skulle följa radioföljetongen Hetta av McEwan men efter två avsnitt började jag läsa en biografi över Samuel Johnson istället. I alla fall uppfattade jag att Hettas huvudperson nobelpristagaren Michael Beard, som har sina glansdagar som forskare och kvinnojägare bakom sig, är prosopagnostiker, dålig på att minnas ansikten. ”Beard hade alltid svårt att känna igen ansikten, särskilt när det gällde män, och länge kunde eller ville han inte skilja dem åt.”

Fredag förra veckan var jag med i TV4 Nyhetsmorgon för att tala om bedragare. Studiovärdinnan var en ung blond kvinna med hästsvans. Jag satt kvar i fikarummet en stund efter sändningen och när jag skulle gå var inte värdinnan där. Till slut frågade jag en ung kvinna om hon möjligen alldeles nyss hade haft hästsvans. Javisst, log hon och ledsagade mig ut. Om människor visste hur snabba byten av frisyr kan ställa till det för oss med dåligt ansiktsminne.

I fas

Så roligt att en gång få vara i fas. I SvD (30 april) läser jag att en rad kända kvinnor i toppen av den internationella modepyramiden har kastat sminkväskan och för det mesta går ut med sitt gamla vanliga ansikte, sans makeup. Kanske har de upptäckt att det spar massor av tid, massor av pengar.

I dagens SvD läser jag om kjol kontra långbyxor. Ska kvinnan bära långbyxor för att de ökar hennes frihet eller ska hon hålla fast vid kjolen och bejaka sin kvinnlighet? Man kan väl få klä sig efter humör och situation, tycker jag. Unga kvinnor i dag tillåter sig både och, de sätter en kort kjol ovanpå långbyxan.

Tidningen skriver också att nu kommer kjolar för män. I Sigtuna är man ännu inte så mondän men när jag åkte in till Stockholm på Långfredagen såg jag på Karlbergs station först en yngre man i svart kavaj och svart lång kjol -- snygg med mjukt veck bak -- och strax därpå, i ett annat sällskap, en medelålders man med kavaj, knäkort jeanskjol och ring i örat.