Amortalitet

Människan lever längre men hon vägrar att bli gammal på det gamla vanliga sättet, nu vill hon vara ålderslös. Det kallar Cathrine Meyer för amortalitet i en artikel i Time Magazine (15 april 2011).

Amortalitet = alla vill bli gamla men ingen vill att det ska synas. Man kan se solbrända äldre män med halsduk flera varv runt halsen och sneakers på fötterna. Jag är inte bättre jag. Jag vill ha lika häftiga solglasögon och lika snygga svarta jeans som mina trettioåriga systrar.

Jag lägger mig tidigt för att få mina åtta timmar och hoppas att det ska rädda mig från påsar under ögonen. Jag ser fram mot vitt hår men fasar för att det ska försvinna strån från huvudet, strån som kan börja växa ut på hakan istället, hemska tider.

Men ung är till syvende och sist ett sinnestillstånd. Amortala får göra sitt bästa för att inte stelna till.

Mot ett längre liv

The Daily Telegraph ger läsarna en glad nyhet: människans livslängd ökar överraskande snabbt. En ökning med hela 44 dagar förra året. En brittisk baby som föds under 2011 har en genomsnittlig förväntad livslängd på 90 år och 9 månader.

I år kommer 10 000 britter att fira sin hundraårsdag. År 1026 beräknas 500 000 britter att fylla 100 år. Sjutton procent av dagens britter kommer att bli mer än 100 år gamla. Department for Work and Pensions spår att var fjärde i befolkningen under 16 års ålder kommer att bli minst 100 år.

Även i Sverige lever vi allt längre. Hur ska det sluta? Kommer vi att få den ålderdom vi förtjänar när pensioner och sjukvård för alla gamlingar slukar miljarder? För att man blir äldre är det inte säkert att man orkar arbeta så mycket längre. Och förresten är det ont om jobb och de som finns måste få gå till de unga. Som bör spara till sin pension från första avlöningsdagen.

Reptiler i trädgården

Påskhelgen har varit underbart varm och inbjudit till arbete i trädgården och långa promenader. Solen och värmen har också lockat fram ormarna. Det vackra exemplaret ovan ringlade sig fram i trädgården, lade sig att sola i bukettapelhäcken och väste ordenligt när jag störde med att vilja ta en bild.

Jag har sett snokar på tomten tidigare och de har alla varit kortare och smalare. Så var detta en ovanligt storväxt snok eller en huggorm?
Alla huggormar har inte sicksackränder, har jag förstått.

Dags att ympa

”Edvard – så kallar vi en rik baron i sina bästa år – Edvard hade tillbragt den skönaste timmen en aprileftermiddag i sin trädplantering, där han satt in ympkvistar i ungstammar. Arbetet var just fullbordat.”

Så börjar romanen Valfrändskap av J W von Goethe. Valfrändskap är kanske ett bra tidsdokument men inte en särskilt bra roman. I alla fall påminner inledningen om att det är hög tid för alla, baron eller icke baron, att ympa äppelträden om man vill ha nya spännande sorter i sina aplar.

Det är också hög tid att rensa gräsmattan från maskrosor. Marken är fuktig så ogräset lossar bra och man slipper förarglig gul blom i sin sköna gräsmatta senare. Det är inte bra med maskrosor i trädgården om man har fruktträd. Insekterna lockas till de gula blommorna istället för att besöka äppelblommor.

Glad påsk!

Ber att få önska alla en glad påsk! Bilden tog jag i går i Kungsträdgården där körsbärsträden just nu håller på att slå ut.

Vaken mitt i natten

Kanske ligger det i människans natur att vara vaken mitt i natten. Förr, i det förindustriella samhället, var människor alltid vakna en timme eller så på natten. Då såg man till elden, tog en liten promenad, samtalade med sin partner, älskade, läste eller bad.

Det skriver universitetsprofessorn A. Roger Ekirch i sin faktaspäckade bok At Day´s Close från 2005, frukten av 20 års arbete. Ekirch har hittat flerfaldiga exempel i engelska, franska och italienska källor på att människor förr talade om första och andra sömnen. Den katalanske filosofen Ramón Lull skriver om primo somno och i The Canterbury Tales talas om the first sleep.Att människor var vakna en bra stund mellan dessa perioder var fullt normalt.

I böcker med hälsoråd från tolvhundratalet till och med sjuttonhundratalet rekommenderas läsaren att ligga på sin högra sida under den första sömnen och på den vänstra sidan under den andra sömnen; det skulle ge fridfullare sömn.

Ekirch refererar inte till några svenska skrifter. Det vore intressant att veta om det finns några svenska bevis för att även vi brukade dela in natten i två långa perioder av sömn med ett avbrott för umgänge eller meditation.

Jag önskar alla en påskhelg, hemma eller borta, med god sömn!

Sömnlös i Sigtuna

Hur somnar man? Jag har visst glömt hur man gör, sa Dorothy Parker.

Jag har förstått att många delar mitt problem: det är lätt att somna men så vaknar jag mitt i natten och har svårt att somna om. Då tar jag till ett knep jag har lärt mig av barnboksförfattaren Lena Landström: jag räknar baklänges från 500. Det är tråkigt, sa Lena, men det hjälper.

Ja, det är monotont att säga 499, 498, 497, 496.... men just därför en effektiv metod. Hjärnan får så tråkigt att den bestämmer sig för att den kan lika gärna sova.

Ibland hjälper inte 500-metoden. Då tvingar jag mig upp, värmer mjölk i mikron och hämtar en bok. En halvtimmes läsning och jag somnar alltid.

Bilden visar The Great Bed of Ware, den praktfulla sängen som rymmer en storfamilj och är omtalad redan hos Shakespeare. Jag tog bilden på Victoria and Albert Museum i London.

Snabb kommunikation

Unga människor smsar och twittrar på ett obegripligt kortspråk. Men även äldre kan kommunicera snabbt och effektivt. Här är en lista:

avdpmt annat var det på min tid
njvu när jag var ung
dvbf det var bättre förr
vsiv vi ses i vattengymnastiken
ms, rrp! måste sluta, Rut ringer på!
him-s! hinner inte mer – stavgång!

Bilden visar blåsippor vid Upplandsleden.

I Uppsala

I lördags gav Dagens Nyheter Sigtuna stadshotell högsta betyg, fem stjärnor. Gratulerar! Samma dag tog G och jag in på Villa Anna i Uppsala, ett annat hotell som Dagens Nyheter gav fem poäng för en tid sedan. Villa Anna är värd sina poäng fullt ut. Middagen och frukosten omfattades av samma höga ambition. Sängarna var så sköna att vi sov tio timmar, det har inte hänt förr.

Vi åkte till Uppsala för att se Tage Andersens kameliautställning i Botantiska Trädgården. Kameliorna var rikblommande och tjusiga. Men det bästa var att inträdesbiljetten också gällde Tropiska Växthuset några meter bort. Där kunde man gå in i flera olika rum som rymde mängder av underbara blommor. Rosenskärm hette en fantastisk blomma som jag kommer att minnas.

I dag börjar Johan Rabaeus läsa den nya radioföljetongen Hetta av Ian McEwan. Den tänker jag följa.

Musik bakom leendet

Det finns ingen tavla som debatteras så ofta som Mona Lisa. Än analyseras färgpigmenten i tavlan, än hennes ögon, händer eller leende. Varför har hon inga ringar eller något i händerna? Ser man små bokstäver i hennes pupill som Silvano Vinceti påstår?

Varför ler den vackra kvinnan svagt? Därför att målaren Leonardo da Vinci ville måla en nöjd modell och såg till att hon hela tiden underhölls av sångare och musikanter, säger en teori.