fredag 8 mars 2024

Kvinnodagen 2024

 


Virginia Woolf ger ut Ett eget rum 1929. Hon kunde inte ana att det skulle bli en kultbok för den feministiska rörelsen. Ändå var det oundvikligt. Ett eget rum är genomsyrad av Woolfs återhållna vrede över kvinnors underordnade ställning i samhället. Hennes budskap till sina medsystrar är det här: kräv ett utrymme där du får göra det du vill och är ämnad för; sluta att underskatta dig själv; du har blivit uppfostrad att spegla mannen och återge honom i dubbel storlek för att han ska må bra, men sluta upp med det; ge mannen den plats han förtjänar men inte mer.

Om hundra år kommer kvinnorna inte längre att vara det svaga, skyddade könet, om hundra år kommer de att vara delaktiga i allt  som pågår i samhället och ha tillträde till alla slags yrken, skriver Woolf. Om hundra år. Det är bara några år dit. 

Har vi total jämlikhet i dag, mars 2024? Nej. För ett par dagar sedan uttalade jämställdhetsexperten Sandra Lindström i DN att jämlikhet har inte uppnåtts inom något av regeringens prioriterade områden: makt, ekonomi, utbildning, hälsa, hushållsarbete och utsatthet. Jämställdhetsmyndigheten rapporterar istället att det går bakåt. Det är mer än bedrövligt.

Man får vara glad för att vissa saker ändå har blivit bättre jämfört med tidigare. I England, under Virginia Woolfs tid, kunde en äkta man som ville bli av med hustru ta henne till en marknad, sätta en snara om hennes hals och sälja henne till högstbjudande. Wife selling pågick från 1600-talet till tidigt 1900-tal.




 

 

söndag 4 februari 2024

Susanna Alakoski och Virginia Woolf


Har precis gått in på STV Play och sett programmet Go'kväll från den 26 januari. Författaren Susanna Alakoski bjuder sin mormor, Virginia Woolf och Moa Martinson på middag. Programledaren frågar om dessa tre hade haft något roligt att prata om.
Alakoski svarar att det tror hon säkert, alla bör ha haft något roligt att berätta. 

Många tror att Virginia Woolf var dyster och nedstämd. Det är fel. Faktum är att hennes samtida har vittnat om att Woolf var glad och munter i vänners lag. Hon älskade att skratta åt skämt och var själv en fantastisk konversatör som fängslade människor och fick dem att skratta. Kort sagt, hon var the life of the party och alla ville vara med henne. Bättre, mer underhållande sällskap kunde Alakoskis mormor och Moa Martinson inte ha fått. 

Alakoski talar om hur det skulle ha varit om Woolf hade levat idag. Skulle hon då ha behövt ta livet av sig? Nej, alldeles säkert inte. I dag skulle läkarna ha gett den psykiskt sköra författaren en bättre behandling. När hon levde, under första halvan av 1900-talet, hade man inget annat än farligt starka mediciner som lagrades i kroppen att tillgå. Huvudvärkstabletterna gav Woolf ännu mer huvudvärk, ångestmedicinerna gav ännu mer ångest. 

Mycket tyder på att Virginia Woolf levde med en medicinförgiftning. Utan dessa läkemedelsgifter i kroppen skulle hon bättre ha klarat det svåra livet under andra världskriget – starkt ransonerade livsmedel, dåligt uppvärmda hus, försämrade kommunikationer, ljudet av bombplan varje dag, ständiga rapporter om döda. 

Woolf dränkte sig den 28 mars 1941. Jag önskar att hon visste hur mycket hon har betytt för flera generationer av kvinnor. Susanna Alakoski menar att Woolf har varit hennes ledstjärna och är odödlig. Javisst. En odödlig författare och briljant essäist. 

Vill du veta mer om Virginia Woolf, läs min biografi.



 



måndag 1 januari 2024

Min jul 2023

Upplandsmuséet i Uppsala i julljus

 

Julfrukter :  Holsteiner Cox och sicilianska blodapelsiner 

Julfisk : lutfisk bakad i ugn med brynt smör, hackade mandlar, gröna ärtor och kokt potatis

Julmusik : Paris Concert på SVT 

Julläsning :  Foster av Claire Keegan

Julpoet : Mary Ruefle  som läser sina dikter på YouTube


lördag 30 december 2023

Sara Lidman 100 år

 


 I dag skulle Sara Lidman ha fyllt 100 år. En dokumentär som nyss visats på teve ger oss delar av hennes innehållsrika liv. En gång har jag träffat den stora författaren. Det var en vinterdag några år före sekelskiftet. Vi hade kommit med samma flyg från Arlanda till Umeå –  detta var innan vi hade begripit att flyg är en belastning för miljön – och jag såg Sara Lidman som vankade av och an utanför stationsbyggnaden.
Jag visste att hon bodde i Umeå då. Hon verkade fundera på att ta en taxi. Flygbussen går nu, sa jag till Sara Lidman. Underförstått  "Hoppa upp och åk med!" Det lyssnade hon på och vi satt tillsammans på sätena längst fram i bussen. Jag kan inte minnas att någon av oss sa så mycket. Där satt jag några centimeter från ett författargeni och hade min chans att tacka för alla böcker som jag hade läst och beundrat, men tog den inte. Jag säger det nu: tack, Sara Lidman!

onsdag 29 november 2023

Om översättningen av Jacobs rum

 


 I kapitel tre i romanen Jakobs rum av Virginia Woolf läser man: Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.  Samma meningar återkommer ordagrant lika på bokens sista sida.  De måste ha varit viktiga för författaren. Kanske sammanfattar de Woolfs sorg efter älsklingsbrodern Thoby som dog ung.

På sidan 48 i den svenska översättningen av Siri Thorngren-Olin står "Slapp är luften i ett tomt rum, den sätter bara gardinerna i rörelse, blommorna i vasen skälver. Det knakar till litet i gungstolen fastän ingen sitter i den". 

På sidan 196 står så här: "Loj är luften i ett tomt rum, den får bara gardinerna att bukta ut litet. Blommorna i vasen skälver lätt. Det knakar till i gungstolen fastän ingen sitter där". 

De två meningarna borde ha haft samma lydelse på båda ställena. Men kanske noterade inte översättaren att de dök upp i romanen en gång till?

 

onsdag 8 november 2023

Packa inga kläder

 


I går mötte jag en ung kvinna med gula strumpor på gågatan i Uppsala. Gula strumpor får mig att tänka på Virginia Woolf. När hon första gången träffade Vita Sackville-West bar hon orangegula yllestrumpor och Vita tyckte inte att det var vackert. Totalt oaffekterad, har inga yttre prydnader och klär sig alldeles gräsligt, skrev Vita till sin make Harold Nicolson efter sitt andra möte med Virginia; då hade ändå författaren bytt ut yllestrumporna mot lite elegantare gula silkesstrumpor.

I Lewes, Sussex, England, visas fram till 7 januari en intressant utställning med titeln Bring no clothes. När paret Woolf bad T S Eliot att besöka dem i fritidshuset Monk´s House sommaren 1920 skrev hon just så i sin inbjudan och menade att gästen inte skulle packa några finkläder att byta om till vid middag för sådana konventionella vanor hade värdfolket slutat med för länge sedan.  

Bring no clothes är en utställning över klädmodet i Bloomsburygruppen som satts upp av modeskribenten Charlie Porter. Tyvärr kunde han inte ta med så många plagg efter systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell. En dagboksanteckning gjord av Vanessa Bells hushållerska Grace Higgens visar att hon en vecka efter Bells död i april 1961 brände det mesta av den dödas kläder. Porter tror att Woolfs garderob kan ha rönt samma öde. Ingen av de samtida tänkte på att de här kvinnornas kläder kunde vara av intresse för eftervärlden. 

Vi som inte kan åka till Lewes kan läsa Charlie Porters personligt hållna volym Bring no clothes. Mycket läsvärd bok. 


 

 

onsdag 25 oktober 2023

En svensk krokodil i New York

 Under överinseende av drottning Sylvia invigdes häromdagen en ny bronsskulptur på Union Square i New Yourk: en  krokodil i naturlig storlek gjord av den svenska konstnären Alexander Klingspor. Krokodilen knyter an till en hundra år gammal myt om att människor har släppt små babykrokodiler från Florida i stadens kloaksystem, krokodiler som växt sig stora och simmar runt därnere under fötterna på New York-borna.

måndag 2 oktober 2023

Kerstin Ekman och Virginia Woolf

 

Lånade hem Min bokvärld av Kerstin Ekman. Hon berättar i den boken om sina största läsupplevelser   och jag var nyfiken på vad Virginia Woolf betydde för henne. Döm om min förvåning när jag ser att Woolf fått nio rader i boken. Ynka nio rader. Kerstin Ekman fick analysera Mot fyren när hon studerade litteraturhistoria på femtiotalet, gav inte mycket för det litterära greppet medvetandeström och har sedan aldrig läst något mer av Woolf. 

Önskar att Kerstin Ekman ville ge Virginia Woolf en ny chans. Just nu läser jag Jacob's Room för jag vet inte vilken gång i ordningen. Virginia Woolf skriver så vackert. Hör här: 

Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.

 

Jacob's Room i en upplaga från 1960. Omslaget har Vanessa Bell, syster till Virginia Woolf, gjort.

 

söndag 1 oktober 2023

Virginia Woolf I Times Literary Supplement

Virginia Woolf – som jag ägnat flera år åt att skriva en biografi över och som jag fortsätter att läsa om och om igen med oförminskat nöje – är en av 1900-talets mest inflytelserika engelska författare. Doris Lessing och Iris Murdoch kommer att glömmas bort men inte Woolf. Från helt unga år medverkade hon med litteraturkritik i Times Literary Supplement , TLS.  I den tidningen dyker Virginia Woolf  fortfarande upp mycket ofta. Inte i varje nummer men nästan. 

 I TLS från 4 augusti hittar vi Virginia Woolf på två olika ställen. På sista sidan kan vi läsa om Virginia Woolfs presentation av den lärda 1600-talskvinnan Margaret Cavendish i Ett eget rum: "likt  en jättegurka lade hon sig över alla rosorna och nejlikorna i trädgården". Cavendish skrev mycket på olika områden men hamnade senare i skugga. I sommar har i alla fall hennes pjäs Convent blivit uppförd på King's College London.

På sidan 6 i samma nummer av TLS  finns ett brev från Margaret D Statz vid University of Delaware. Brevet handlar om Virginia Woolfs tankar under begravningen av författaren Thomas Hardy: hon tänkte, som vi alla gör under en begravning, inte bara på döden och evigheten utan på en rad olika saker; bland annat tänkte Woolf på hur glad hon var över att ha fått beröm från författaren Max Beerbohm.  

Thomas Hardy begravdes i Westminster Abbey den 16 januari 1928. Dessförinnan hade man skurit ut den stora mannens hjärta. På samma dag och vid samma klockslag begravdes hjärtat i Hardys hemförsamling på den engelska landsbygden.



måndag 25 september 2023

Julia Margaret Cameron och den svarta drottningen

 

När man skriver en biografi går man in för att lära känna bokens huvudperson. Samtidigt har man förmånen att möta en rad andra högintressanta människor. När jag skrev min bok om Virginia Woolf träffade jag en hoper av spännande släktingar, vänner och bekanta. Som Anne Thackeray, dotter till den engelska författaren William Thackeray och syster till Virginia Woolfs pappas första fru. Hon var en disträ, förtjusande och begåvad kvinna som gjorde sig ett namn som författare. Den vimsiga Mrs Hilbery i Natt och dag av Virginia Woolf är baserad på Anne Thackeray.

En av Anne Thackerays beundrare var den fem år äldre universitetsläraren Charles Dodgson, mannen bakom pseudonymen Lewis Carroll. Det  blev inget av mellan dem; Dodgson var otivelaktigt mer begåvad och infallsrik än de flesta men verkar också ha varit något excentrisk och kanske lite svår att hantera. Han fick lätt vänner men miste också många vänner under åren.

I boken Through the Looking-Glass, på svenska Spegellandet, av Carroll, möter flickan Alice den svarta kungen och drottningen samt den vita kungen och drottningen. Susanna Johnston skriver övertygande i Times Literary Supplement (augusti 2023) att poeten Alfred Tennyson och hans maka Emily var förlaga till det vita kungaparet. På samma sätt använde Dodgson den kända fotografen Julia Margaret Cameron (moster till Virginia Woolfs mor Julia Stephen) och hennes man som förlagor till den svarta drottningen och kungen. Några av de här personernas små egenheter finns med i historien och vem kan ha avslöjat dem för Dodgson om inte Anne Thackeray som umgicks flitigt med båda paren.

Bilden ovan visar Alice och den svarta drottningen. Som Susanna Jonhston påpekar finns det en  porträttlikhet mellan drottningen och  Julia Margaret Cameron som sa om sig själv: mina systrar är vackra men jag är begåvad.