Om översättningen av Jacobs rum

 

 I kapitel tre i romanen Jakobs rum av Virginia Woolf läser man: Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.  Samma meningar återkommer ordagrant lika på bokens sista sida.  De måste ha varit viktiga för författaren. Kanske sammanfattar de Woolfs sorg efter älsklingsbrodern Thoby som dog ung.

På sidan 48 i den svenska översättningen av Siri Thorngren-Olin står "Slapp är luften i ett tomt rum, den sätter bara gardinerna i rörelse, blommorna i vasen skälver. Det knakar till litet i gungstolen fastän ingen sitter i den". 

På sidan 196 står så här: "Loj är luften i ett tomt rum, den får bara gardinerna att bukta ut litet. Blommorna i vasen skälver lätt. Det knakar till i gungstolen fastän ingen sitter där". 

De två meningarna borde ha haft samma lydelse på båda ställena. Men kanske noterade inte översättaren att de dök upp i romanen en gång till?

 

Packa inga kläder

 

I går mötte jag en ung kvinna med gula strumpor på gågatan i Uppsala. Gula strumpor får mig att tänka på Virginia Woolf. När hon första gången träffade Vita Sackville-West bar hon orangegula yllestrumpor och Vita tyckte inte att det var vackert. Totalt oaffekterad, har inga yttre prydnader och klär sig alldeles gräsligt, skrev Vita till sin make Harold Nicolson efter sitt andra möte med Virginia; då hade ändå författaren bytt ut yllestrumporna mot lite elegantare gula silkesstrumpor.

I Lewes, Sussex, England, visas fram till 7 januari en intressant utställning med titeln Bring no clothes. När paret Woolf bad T S Eliot att besöka dem i fritidshuset Monk´s House sommaren 1920 skrev hon just så i sin inbjudan och menade att gästen inte skulle packa några finkläder att byta om till vid middag för sådana konventionella vanor hade värdfolket slutat med för länge sedan.  

Bring no clothes är en utställning över klädmodet i Bloomsburygruppen som satts upp av modeskribenten Charlie Porter. Tyvärr kunde han inte ta med så många plagg efter systrarna Virginia Woolf och Vanessa Bell. En dagboksanteckning gjord av Vanessa Bells hushållerska Grace Higgens visar att hon en vecka efter Bells död i april 1961 brände det mesta av den dödas kläder. Porter tror att Woolfs garderob kan ha rönt samma öde. Ingen av de samtida tänkte på att de här kvinnornas kläder kunde vara av intresse för eftervärlden. 

Vi som inte kan åka till Lewes kan läsa Charlie Porters personligt hållna volym Bring no clothes. Mycket läsvärd bok. 

 

 

En svensk krokodil i New York

 Under överinseende av drottning Sylvia invigdes häromdagen en ny bronsskulptur på Union Square i New Yourk: en  krokodil i naturlig storlek gjord av den svenska konstnären Alexander Klingspor. Krokodilen knyter an till en hundra år gammal myt om att människor har släppt små babykrokodiler från Florida i stadens kloaksystem, krokodiler som växt sig stora och simmar runt därnere under fötterna på New York-borna.

Kerstin Ekman och Virginia Woolf

 

Lånade hem Min bokvärld av Kerstin Ekman. Hon berättar i den boken om sina största läsupplevelser   och jag var nyfiken på vad Virginia Woolf betydde för henne. Döm om min förvåning när jag ser att Woolf fått nio rader i boken. Ynka nio rader. Kerstin Ekman fick analysera Mot fyren när hon studerade litteraturhistoria på femtiotalet, gav inte mycket för det litterära greppet medvetandeström och har sedan aldrig läst något mer av Woolf. 

Önskar att Kerstin Ekman ville ge Virginia Woolf en ny chans. Just nu läser jag Jacob's Room för jag vet inte vilken gång i ordningen. Virginia Woolf skriver så vackert. Hör här: 

Listless is the air in an empty room, just swelling the curtain; the flowers in the jar shift. One fibre in the wicker arm-chair creaks, though no one sits there.

 

Jacob's Room i en upplaga från 1960. Omslaget har Vanessa Bell, syster till Virginia Woolf, gjort.

 

Virginia Woolf I Times Literary Supplement

Virginia Woolf – som jag ägnat flera år åt att skriva en biografi över och som jag fortsätter att läsa om och om igen med oförminskat nöje – är en av 1900-talets mest inflytelserika engelska författare. Doris Lessing och Iris Murdoch kommer att glömmas bort men inte Woolf. Från helt unga år medverkade hon med litteraturkritik i Times Literary Supplement , TLS.  I den tidningen dyker Virginia Woolf  fortfarande upp mycket ofta. Inte i varje nummer men nästan. 

 I TLS från 4 augusti hittar vi Virginia Woolf på två olika ställen. På sista sidan kan vi läsa om Virginia Woolfs presentation av den lärda 1600-talskvinnan Margaret Cavendish i Ett eget rum: "likt  en jättegurka lade hon sig över alla rosorna och nejlikorna i trädgården". Cavendish skrev mycket på olika områden men hamnade senare i skugga. I sommar har i alla fall hennes pjäs Convent blivit uppförd på King's College London.

På sidan 6 i samma nummer av TLS  finns ett brev från Margaret D Statz vid University of Delaware. Brevet handlar om Virginia Woolfs tankar under begravningen av författaren Thomas Hardy: hon tänkte, som vi alla gör under en begravning, inte bara på döden och evigheten utan på en rad olika saker; bland annat tänkte Woolf på hur glad hon var över att ha fått beröm från författaren Max Beerbohm.  

Thomas Hardy begravdes i Westminster Abbey den 16 januari 1928. Dessförinnan hade man skurit ut den stora mannens hjärta. På samma dag och vid samma klockslag begravdes hjärtat i Hardys hemförsamling på den engelska landsbygden.

Julia Margaret Cameron och den svarta drottningen

 

När man skriver en biografi går man in för att lära känna bokens huvudperson. Samtidigt har man förmånen att möta en rad andra högintressanta människor. När jag skrev min bok om Virginia Woolf träffade jag en hoper av spännande släktingar, vänner och bekanta. Som Anne Thackeray, dotter till den engelska författaren William Thackeray och syster till Virginia Woolfs pappas första fru. Hon var en disträ, förtjusande och begåvad kvinna som gjorde sig ett namn som författare. Den vimsiga Mrs Hilbery i Natt och dag av Virginia Woolf är baserad på Anne Thackeray.

En av Anne Thackerays beundrare var den fem år äldre universitetsläraren Charles Dodgson, mannen bakom pseudonymen Lewis Carroll. Det  blev inget av mellan dem; Dodgson var otivelaktigt mer begåvad och infallsrik än de flesta men verkar också ha varit något excentrisk och kanske lite svår att hantera. Han fick lätt vänner men miste också många vänner under åren.

I boken Through the Looking-Glass, på svenska Spegellandet, av Carroll, möter flickan Alice den svarta kungen och drottningen samt den vita kungen och drottningen. Susanna Johnston skriver övertygande i Times Literary Supplement (augusti 2023) att poeten Alfred Tennyson och hans maka Emily var förlaga till det vita kungaparet. På samma sätt använde Dodgson den kända fotografen Julia Margaret Cameron (moster till Virginia Woolfs mor Julia Stephen) och hennes man som förlagor till den svarta drottningen och kungen. Några av de här personernas små egenheter finns med i historien och vem kan ha avslöjat dem för Dodgson om inte Anne Thackeray som umgicks flitigt med båda paren.

Bilden ovan visar Alice och den svarta drottningen. Som Susanna Jonhston påpekar finns det en  porträttlikhet mellan drottningen och  Julia Margaret Cameron som sa om sig själv: mina systrar är vackra men jag är begåvad. 

Bildningsbyrån om Virginia Woolf

Bildningsbyrån, en programserie från Sveriges Radio, har nyss sänt ett intressant program om modernisten Virginia Woolf.   https://urplay.se/program/232699-bildningsbyran-tanka-mot-strommen-virginia-woolf-modernistisk-forfattare

Skräpigt i Umeå

 

Förra veckan gästade kungen och drottningen Umeå. Paret åkte hästkortege med avslut vid Rådhuset och jag är ängslig. Hade stadens ansvariga städat upp? När jag promenerade på Rådhustorget några dagar tidigare var där ganska så osnyggt. Godispapper, tomma förpackningar, lastpallar, gamla betongplattor.  Om kungaparet placerades i de tjusiga fåtöljerna framför Rådhuset hoppas jag att de inte tittade ned och såg fimparna, snuskuddarna och allt det andra skräpet. 

Umeå är så bra på vackra parkmiljöer. Lindarna söder om Rådhuset är prydligt igloformade. Varför måste Rådhustorget vara ett sorgebarn år efter år? 

Samtal med okänd

 

Ska man akta sig för okända? Naturligtvis inte. Det är just möten med främlingar som kan ge dig dagens guldkant. Men hur kommer man i kontakt med främlingar? Jag vet: man frågar vad de läser.  I takt med  att telefontittandet tar över blir tyvärr möjligheterna till spontana samtal allt färre;  det går inte att fråga vad en människa ser på skärmen, det är för privat. 

Häromdagen såg jag en ung kvinna som satt och läste ett illustrerat verk på Nya konditoriet i Umeå. När hon reste sig för att gå, frågade jag om boken. En bok om Elis Sandberg, THX-mannen, visade det sig. Jag fick sällskap vid bordet och det blev ett animerat samtal om studier, forskning, litteratur, brommabor, stockholmsföraktande västerbottningar, mansbebisar (män som tror att en förkylning ska döda dem) och mycket annat. Vi pratade på, med många skratt, tills min unga vän var tvungen rusa till ett möte. Tack S och fortsatt lycka till i livet!

Fika i Umeå

 

Man kan förstås dricka kaffe lite överallt i Umeå men för mig finns bara Nya Konditoriet som inte är så nytt längre. Det var ett populärt kondis redan när jag gick i skola i staden och trappstegen av grön marmor är vågiga av nötning. NK invigdes 1927 och måste då, för snart 100 år sedan, ha representerat det senaste bland konditorier. Här finns bröddisk på bottenplanet och servering en trappa upp där man, med tur, kan få ett fönsterbord med utsikt över Kungsgatans vimmel.