onsdag 30 april 2014

Hur har det gått?



Inte för att jag vill verka stöddig, eller få höra att jag är fallen för skryt, men jag kärnade faktiskt smör i går. Världens enklaste gör-det-själv-jobb. Bara vispa 5 dl grädde tills det blir en grynig, vattnig massa som består av smör och vassle (tar ca 7 minuter). Sedan kramar man ihop smöret och tvättar det i ett par, tre bad med kallt vatten. Ja, det blev ett gott smör, både med och utan tillsatt salt. Fem dl grädde gav 210 gram smör. Blir det billigare? Nej, att kärna smör är ett nöje som höjer kilopriset några kronor.

Nu kommer jag inte själv att vara så stor smörkonsument. Mitt mål är ju att bli av med bukfett -- bukfett är en riskfaktor för hjärtsjukdom och diabetes -- och krympa midjemåttet som jag berättade för en månad sedan. Då mätte jag 79 cm. I morse mätte jag upp 77 cm och både långbyxor och kjolar sitter märkbart lösare om midjan. Härligt. Får se om jag kan gå ned åtminstone en centimeter under maj månad.

Elda försiktigt i kväll och ha en glad valborg!

tisdag 29 april 2014

Ett magiskt nummer

Måtte jag aldrig tvingas skaffa ytterligare en sifferkod att hålla i minnet. Men skulle behovet uppstå blir valet 1729. Detta är (som alla mattenördar där ute redan vet) ett magiskt nummer som går under en särskild beteckning: the Hardy-Ramanujan number. Har jag lärt nyss av World Wide Words Newsletter.

När den brittiske matematikern G H Hardy en gång besökte den indiske matematikern Srinivasa Ramanujan sa han att taxin hade haft det intetsägande numret 1729. Ramanujan protesterade och sa: Tvärtom, 1729 är ett högst intressant nummer. It is the smallest number expressible as the sum of two cubes in two different ways. 1 upphöjt till 3 plus 12 upphöjt till 3. 9 upphöjt till 3 plus 10 upphöjt till 3.

G hjälpte mig att räkna och det stämmer. Summan blir 1729 båda gångerna. Hände något särskilt år 1729?  Nej, utom att Katarina den stora, rysk kejsarinna, föddes då.

söndag 27 april 2014

I Annes trädgård



Strax utanför Stratford-on-Avon ligger "Anne Hathaways Cottage" som inte är en stuga som turisten kanske väntar sig utan ett större hus byggt i Tudorstil. Här föddes Anna Hathaway och hit gick den tonårige William Shakespeare för att uppvakta henne. De gifte sig när William var 18 år (Anne var 8 år äldre) och ett barn var på väg.

Nu omges huset (som idag är ett museum) av en praktfull trädgård som alla kan besöka. Bilden nedan visar en fågelskrämma gjord av en potatis med instuckna fjädrar som jag hittade  i trädgården förra sommaren. En skylt upplyser om att skrämman finns omnämnd i en engelsk trädgårdsbok från 1858.




onsdag 23 april 2014

I dag är bardens födelsedag





I dag är William Shakespeares födelsedag. Förra sommaren besökte jag Stratford-on-Avon där det ser ut som ovan. I hans hus hänger ett fint porträtt av William som måste ha varit en vacker man.


Det är 450 år sedan tidernas störste pjäsförfattare föddes. Hur firar vi det? Genom att gå omkring hela dagen och slänga oss med citat ur hans verk, förstås.

Det är slutet på månaden och sekinerna är få. Trösta dig med att säga: "Att inte ha något, är att inget kunna förlora." (Henrik VI)

Om du glömmer dig och äter för mycket: "Det som är gjort, är gjort." (Macbeth)

Om du har tråkigt: "Om varje dag på året vore helg, så vore nöje lika tungt som möda. " (Henrik IV)

Har vårdepressionen satt in? "Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt är hela denna världens väsende! " (Hamlet) Säg det och du känner dig bättre. För man vill genast protestera -- så platt eländigt är det ändå inte. Solen skiner, det är sandalväder, fruktträdens knoppar blir allt tjockare och snart kan man skörda rabarber.




måndag 21 april 2014

Den sjungande torsken

Till sommaren återvänder jag till Island för att få uppleva detta speciella land när det (som  islänningarna själva säger) är som allra vackrast. Jag har gått och sett fram emot att få njuta kokt torskhals igen men nu vet jag inte längre om jag bryr mig om det, nu när jag vet att torsken sjunger där nere i havsdjupet. Jag äter inte sångfåglar, så ska jag verkligen äta sångfiskar?

Just det, det är inte bara Big Mouth Billy Bass som kan sjunga -- minns hur vi skrattade åt den  sjungande fisken i början av 2000-talet? -- utan det gör även torskar och alaska pollock (en torskfisk som även kallas stillahavsbleka) har forskare vid Scottish Association for Marine Science funnit.

Hanarna sjunger en kvart i taget, för det mesta efter mörkrets inbrott, och det finns en rytm i sången. Sedan vilar stillahavsblekan  i 45 minuter och torsken en timme innan de börjar sjunga igen. Syftet är att få en hona att lystra. Kanske, tror forskarna, är det hanarna med de djupaste bastonerna som fångar det största intresset.

Tänk så mycket man inte har haft en aning om. Där nere i havet ett underbart korus av röster.....

torsdag 17 april 2014

Sömntablettens avigsida

Varför tar inte människan sömntabletter? Istället för att fördjupa sig i djurriket, tänker kanske någon som läst mitt senaste inlägg.

En liten tablett och saken är biff, sömnen infinner sig direkt. Men en liten tablett kan ge mer än sömn för natten. En liten tablett och vad som helst kan hända. Jag har alltid varit misstänksam mot sömntabletter och är det ännu mer efter att ha läst artikeln "The big sleep" i The New Yorker  (9 december 2013). En riktig skrämselartikel. Där finns en intervju med den franske forskaren Jean-Pierre Kaplan som varit med och tagit fram ett populärt ett sömnmedel som går under namnet Ambien i USA. Tar Kaplan någonsin själv en tablett? Nej, aldrig, alldeles för farligt, svarar han.

Jag vet inget om marknaden i Sverige men i USA säljs stora mängder Ambien varje år och biverkningarna är många. Så till exempel finns många berättelser om hur sömnmedlet förändrar ens personlighet och kan få en människa att stiga upp och göra de mest vansinniga saker under sömnen: öppna kylskåpet och frossa på mat, ringa folk mitt i natten, ta ut bilen och köra tills man krockar med mera.

Professor Daniel Kripke vid University of California San Diego School of Medicine har jämfört 10 000 patienter som använt sömnmedel med 20 000 patienter som inte ätit sömnmedel. Studien sträcker sig över fem år och Kripke fann att under den tiden var dödsfall mer än tre gånger så vanliga bland sömnmedelsanvändarna som i den andra gruppen (då hade Kripke kontrollerat för variabler som ålder, vikt, rökvanor, alkoholkonsumtion, cancer och flera andra sjukdomar). Professor Kripke menar att sömnmedel varje år dödar lika många amerikaner som cigaretter gör, det vill säga runt 400 000 (det är förstås svårt att bevisa).

Men har inte många stor nytta av sömnmedel? I artikeln sägs att objektiva studier visar att sömnmedel i genomsnitt ger bara 10 till 20 minuters längre sömn per natt. Förr var folk alltid vakna någon timme på natten och man talade om första och andra sömnen. Kan jag inte somna om, kan jag alltid läsa en bok. Att ligga vaken en timme är inte farligt.

Glad påsk med god sömn önskar jag alla!





onsdag 16 april 2014

Hjälp att sova

Läste i en engelsk tidning om ett knep för när du ligger vaken på natten och inte kan somna om: räkna upp ett djur för varje bokstav i alfabetet. Jag har provat och det har hittills fungerat ganska bra, särskilt om jag gör det lite svårare för mig och räknar upp tre djur på varje bokstav, på engelska.

Men jag har problem med  i. Ior var allt jag kom på, så nästa dag frågade jag G som är bra på fåglar och han föreslog ibis. Finns det fler förslag?


lördag 12 april 2014

Ansiktsblindhet -- så funkar det



Blåsippor kan även vara röda och vita.
Hur kan det vara att en ansiktsblind person träffar och pratar med en människa en dag och inte känner igen henne nästa dag vid ett möte på gatan? Jag har så svårt att förstå det, skrev Lars i en kommentar  till min blogg häromdagen. Här är ett försök till svar.

De ansiktsblinda förstår inte själva varför ansikten bara försvinner. I tisdags var jag med i en direktsändning av radioprogrammet "Kropp och själ"och träffade då producenten Stina Näslund och programledaren Ulrica Hjalmarsson Neideman. Jag minns att Stina är ung, blond, kortklippt, smal, inte så lång och Ulrica är ung, mörk, smal, kanske lite längre än Stina. Jag kan inte föreställa mig deras ansikten. För att kunna känna igen dem, behöver jag träffa Stina och Ulrica flera gånger så att deras ansiktsdrag har en chans att fastna hos mig. (Men skulle någon säga: "Du får välja, är det Stina, Ulrica eller Pernilla Wahlgren du har framför dig?" skulle jag svara rätt på en gång).

Människor har ett särskilt ansiktsigenkänningssystem i hjärnan och det systemet är en smula defekt eller helt utslaget (då känner man inte igen sina barn en gång) hos folk som lider av ansiktsblindhet, även kallat prosopagnosi. Man kan jämföra med färgblinda som har ett defekt färgseende, dyslektiska som har svårt att läsa och skriva, tondöva som inte hör toner som andra människor.

Professor Arne Öhman var också med i programmet i tisdags. Han är en kär gammal vän som jag känner igen direkt och jag kan när jag vill se Arnes ansikte framför mig.

Hur många i befolkningen har problem med ansiktsblindhet? Vi vet inte det, det har inte gjorts någon vetenskaplig undersökning. De senaste nio åren -- alltsedan jag började skriva min bok "Vem var det där?" som kom 2006 och därefter -- har jag pratat ansiktsblindhet med mängder av människor och hört väldigt många berätta om sina svårigheter att känna igen folk. Jag vågar påstå att detta är ett utbrett problem i vårt land och min uppskattning är att kanske 20 procent av befolkningen kännetecknas av nedsatt förmåga att känna igen bekanta ansikten.

söndag 6 april 2014

Besatt av ansikten




Är vi besatta av ansikten? Jag skulle säga att ansiktet kanske är det vanligaste motivet i konsten. Människan är hela tiden upptagen av ansikten och vi njuter av att vila blicken på vackra nunor. Vi har stor nytta av vår förmåga att snabbt kunna upptäcka ansikten men ibland leder det till att vi ser ansikten där det inga finns -- i rostat bröd, i månen, i en pizza, i moln m m -- och om detta handlade ett inslag i senaste Kobra (TV 1).  Pareidoli kallas  fenomenet.

Piero Fornasetti var en starkt begåvad italiensk konstnär som lät vackra kvinnoansikten dekorera porslin, tapeter, textilier och annat. De här tallrikarna har jag  fotograferat på Svenskt Tenn i Stockholm.









I Hertha Hillfons ateljé





Ny forskning visar att varje gång vi ser på ett vackert ansikte klickar det till i hjärnan och vårt belöningssystem stimuleras. Undra på att vi dras till vackra människor! Att också vi med ordinärt utseende kan hitta en partner är bara för att de sköna inte räcker till....


Hertha Hillfon, den mångbegåvade konstnären, dog förra året och nu ska hennes verk, hennes blå hus och hennes ateljéer säljas. Åtta helger i vår visas hennes miljö (gå in på herthahillfon.se för att se om det fortfarande går att anmäla sig till en visning, intresset har varit stort) vid Sexstyversgränd tio minuters promenad från Mälarhöjdens tunnelbana.

Jag hade varit där tidigare, det måste ha varit i slutet av 80-talet, när Nationalmusei vänner ordnade en bussresa dit. Det var en kväll på hösten och Gösta och Hertha Hillfon visade oss runt
i ateljéerna. Vår värdinna tog ut plåt efter plåt med nygräddade bröd ur ugnen och bjöd oss, Beethoven hördes i bakgrunden och det stod levande ljus överallt runt de fantastiska skulpturerna. Det blev en av mina stora konstupplevelser, en magisk afton.


I går var jag tillbaka för att beundra Hertha Hillfons verk och miljö. Hennes skulpturer tar andan ur betraktaren. Mitt belöningssystem får kick efter kick, jag kan inte önska bättre. Det är en sorg att allt detta kommer att skingras.




Gösta och Hertha Hillfons två barn, Kurt och Maria, är båda konstnärer. Detta är Kurt Hillfon som  var på plats vid Sexstyversgränd i går. Nedan en av hans tidiga tavlor som hänger i matsalen i det   blå huset.