torsdag 23 december 2010

God jul!

I går kväll, mitt i Rapport, gick strömmen för en lång rad hushåll i Sigtuna. Det finns ingen på jorden som det är så synd om som en svensk som blir av med elen när det är 25 grader minusgrader ute och det blir allt kallare i huset. Man ömkar sig själv tills man besinnar sig och minns att miljoner människor i världen inte har några knappar att trycka på för att få värme och ljus och musik och på 1800-talet var det kakelugnar och tjärbloss och talgdankar som gällde för en var i vårt land. Teveserien Emma som startade i går kväll går säkert i repris.

Vid midnatt kom strömmen tillbaka. Kyl och frys med julmat drog igång igen. Men tidigt i morse blev det nytt avbrott. Rakhyvlar, hårtorkar, tandborstar, kaffebryggare, brödrostar och motoriserade sängar stannade tvärt. Folk fick åka hemifrån orakade och med vått hår, utan kaffe att vakna till.

Jag som stannade hemma tände brasa i täljstenskaminen, lagade kaffe på Trangiaköket och diktade julklappsverser i pannlampans sken. Fram till nu! Alldeles nyss började det lysa igen på ett välsignat sätt. Stoppet sägs bero på överbelastning (kylan, julen) och jag ber en tyst bön om att människor släcker sina ljusslingor och utomhusjulgranar.

God jul till alla! Bilden visar min favoritros St. Nicholas. Återkommer efter nyår.

onsdag 22 december 2010

Vattenbufflar på väg till Sverige

Italiensk mozzarellaost är mycket gott. Inte som Västerbottensost förstås (finns inget som slår den) men mycket gott. Äkta mozzarella görs av mjölk från vattenbuffel och kostar skjortan. Men tänk om vi kunde föda upp vattenbufflar i Sverige och göra egen, lite billigare mozzarella. Att lägga på julbordet till exempel. Det kan faktiskt bli verklighet om några år.

Just nu står 15 italienska vattenbufflar i Skottland och väntar på inresevisum till Sverige. Efter stipulerad karantäntid kommer de att fraktas till en bonde i Uppland. Vattenbufflarna ger inte så mycket mjölk men vänta tills våra duktiga svenska forskare tar tag i problemet. Med rätt skötsel, rätt näring och riktad avel kommer mjölkproduktionen att stiga i höjden, hoppas man.

Allt tyder på att vattenbufflar skulle kunna trivas i vårt land. Bufflarna ger inte bara mjölk, de håller landskapet öppet. Dessutom kan de gå både på fast land och i våtmark. Tidigare har vi sett strutsfarmer växa upp. Nu finns det ett intresse hos många svenska bönder för att prova vattenbuffel.

tisdag 21 december 2010

Första korsordet


Den här dagen 1913 publicerades världens första korsord i söndagstidningen New York World, se bild. Det var skapat av engelsmannen Arthur Wynne och vill du få lösenorden och se den färdiga lösningen, sök First crossword på nätet.

Julpepparkakor

Generositet är en dygd och så här till jul vill jag dela med mig av mitt bästa pepparkaksrecept (som återfinns i min Julboken). Degen ger lättkavlade, knapriga, goda kakor.

100 g smör
1 dl vispgrädde
1 dl strösocker
1 dl mörk sirap
½ msk ingefära
½ msk kanel
½ msk nejlikor
½ msk bikarbonat
6 dl vetemjöl

1. Smält smöret i en gryta (ca 4 liter stor så det finns plats att blanda i det övriga). Dra den från plattan. Rör ned grädden, sockret, sirapen, kryddorna och bikarbonaten.
2. Rör i mjölet. Blanda om väl. Låt degen ligga till nästa dag.
3. Knåda degen så den blir smidig. Kavla ut den tunt och ta ut kakor med mått.
4. Grädda i mitten av ugnen 4-5 minuter i 200 grader.

måndag 20 december 2010

Märklig annons

Gör Hästens sina annonser själva utan att använda en byrå? Den annons som var införd i tidningen i lördags började blygsamt med ”Genom tiderna har vi gett världen en ännu skönare sömn”. Sedan kommer fyra märkliga meningar. Jag skulle tveka att köpa en säng från ett företag som kommaterar så uppåt väggarna.

fredag 17 december 2010

Kulturpris 2010


Till min stora glädje har jag fått Sigtuna kommuns kulturpris för 2010. I går kväll överlämnade kultur- och fritidsnämndens ordförande ett diplom, en bukett vackra blommor och en check på 10 000 kr. Så underbart roligt!

Motiveringen lyder så här: ”För hennes långvariga, mångsidiga och framgångsrika arbete som barn- och fackboksförfattare, hon är en auktoritet inom psykologi och pomologi och är en stor tillgång för vår kommun”.

torsdag 16 december 2010

Naturlig betyder oäkta


Johan III och kungar före och efter honom hade vad som kallades ”naturlige söner och döttrar”, det vill säga utomäktenskapliga, så kallade oäkta barn. På samma sätt handlar dagens ”naturliga aromer” om oäkta, fabrikstillverkade aromer.

På Stadsteatern nyss köpte jag kaffe och muffins i pausen. Ett stort brunt muffins. Utseendet förde tanken till choklad men doften och smaken gjorde mig konsternerad.

Häromveckan i Örebro åt jag middag på ett ställe nära stationen. Kaffe och sockerkaka ingick. Kakan, som var chokladbrun och smakade lika märkligt som Stadsteaterns muffins, uppgavs vara bakad i köket med tillsats av chokladsirap. Jag bad att få titta på flaskan. Tillverkad med naturligt kakaoextrakt, stod det.

Jag har satt tänderna i de där bruna, urkiga bakverken för sista gången. Har någon en adress till ett kafé med äkta chokladmuffins?

onsdag 15 december 2010

Skydda dina träd i vinter

Jag har sett att du har ett gingkoträd, sa en kvinna i butiken till mig i går. Det visade sig att hon själv hade haft två 15 år gamla gingkoträd ute på sitt ställe i skärgården men de hade ödelagts under den förra snörika vintern. Av råttor, sa kvinnan, men jag gissar att hon menade sorkar. De hade ätit rent all bark nedtill på träden. Man förstår den besvikelse hon kände när träden dog.

Nu ville kvinnan varna mig. Och jag vill i min tur varna alla andra. För att skydda sin gingko -- och sina äppelträdsstammar -- mot sorkar är det bra att sätta ett finmaskigt nät runt stammen nedtill. Det ska helst gå en bit ned i marken och det åstadkommer vi förstås inte så lätt nu i december. Men det är alltid klokt att trampa hårt runt alla hotade stammar för att hindra sorkar från att smyga under snön.

Att alla trädgårdsägare har satt upp hönsnät mot harar och rådjur runt yngre fruktträd tar jag för givet.

Den vänliga kvinnan sa att hon kommer från Japan. Där blir gingkoträden enormt stora. Där finns alléer av gingkoträd. Det vore roligt att åka dit och titta.

tisdag 14 december 2010

Öppna upp!

Det sista inslaget i Pomologiska Sällskapets seminarium nyss svarade Göran Greider för. Jag hade kunnat tänka mig en lång rad andra föreläsare -- Sanna Töringe, Lotte Möller, Maria Flinck, Gunnel Carlsson för att bara nämna några -- men med Greider är det nu så att han dyker upp överallt. Han är poet men jag anade inte att han har en så känslig själ. Beskära är ett alltför ruggigt ord, Greider vill att vi istället säger ”öppna upp” som låter mindre brutalt.

GG (som inte visste att han var dagens sjätte manlige talare) var missbelåten. Han klagade över att kvinnor dominerar i trädgårdstidningarna. Men snälle poeten, det beror inte på att kvinnorna på ett brutalt sätt har knuffat bort männen från redaktörsstolarna. Det beror på att duktiga män söker jobb på tidningar som handlar om politik, teknik, bilar, båtar, vetenskap, finans och sport, tidningar med status. När jag senast var på vårdcentralen (för att få en influensaspruta) bläddrade jag i Allt om MC. Alla redaktörerna var män och jag kommer inte ihåg att det gjorde mig upprörd.

Greider klagade också över att det äkta trädgårdsparet har försvunnit. Förr brukade man se trädgårdsartiklar med ett äkta par. Nu är det kvinnan som visar upp sin trädgård. Detta, GG , är ett framsteg. Även om den vackra trädgården helt och hållet var kvinnans verk var det tidigare inte tillåtet att hon ensam visade den och gjorde anspråk på att ha skapat den, nej, mannen skulle också vara med och ta åt sig äran (även om hans insats bestod i att ha grävt ett par planteringsgropar).

Käre GG, det är dags att öppna upp för ökad jämställdhet. Jag vet inte om du har barn men du har alla gånger släktingar och goda vänner med unga döttrar. För deras skull ska du vara glad för att de duktiga kvinnorna träder fram. Hör här: I dag är det fler kvinnor än män som tar examen på högskolan. Kvinnor är nu i majoritet på alla högskoleutbildningar med undantag av de tekniska.

måndag 13 december 2010

Islamhat

Min barndomsamnesi är närmast total. Jag minns inte mycket från det jag var liten. Några spridda minnen har jag, men är de sanna? Senaste tiden har jag ringt några personer från min barndomstid. En av dem är E, en granne från förr som jag inte talat med på mycket länge. När jag hade ställt mina frågor tog E upp islam. Han (som annars ger ett sansat intryck) är mycket rädd. Jag blir chockad. Inget jag försöker säga kan lugna honom, han är övertygad om att islam ska ta över Sverige. Detta var för en vecka sedan.

Jag tänker på E idag. Nu säger han kanske: "Var var det jag sa? Muslimer är farliga. Det här är bara början. Snart spränger de oss alla i luften". Hur många islamrädda finns det i landet? Och hur reagerar de efter sprängdådet på Drottninggatan? Jag blir orolig när jag tänker på hur mycket islamhat som det kan ge upphov till. Vi behöver inte ökade motsättningar i befolkningen. Vi behöver inte heller att statsministern uttalar självklarheter som ”detta är oönskat ”. Vad vi behöver är mer information om islam i Sverige och ökad integration.

Sådan matte, sådan katt

I Storbritannien är var fjärde katt för tjock med ökad risk att drabbas av diabetes, hjärtsjukdom, problem med levern och reumatism. Om 10 år kommer hälften av alla brittiska katter att vara så feta att de inte kommer igenom en vanlig kattlucka längre. Förutseende formgivare har nu designat en större kattlucka som kan öppnas med en tasstryckning, läser jag i The Daily Telegraph.

Rapporten om de tjocka katterna var väntad. I oktober kom nämligen en rapport som visade att britterna är fetast i Europa och sådan husse och matte, sådan katt. Fyra av 10 britter är överviktiga. En fjärdel av befolkningen är rejält fet med BMI över 30. Det betyder att 40 miljoner britter väger för mycket. Att det innebär ett hot mot den framtida hälsan och sjukvårdsbudgeten är lätt att förstå.

fredag 10 december 2010

Vårens böcker

Tidningen Svensk Bokhandel kommer två gånger om året med extratjocka nummer: Vårens böcker och Höstens böcker. I går fick jag nyss utkomna Vårens böcker som i en artikel om författare som ger på eget förlag intervjuat även mig. Förr, skriver man, var det skämmigt att ge ut sina egna verk men så är det inte längre. Men, frågar sig tidningen, varför ger etablerade författare ut sina egna böcker? Man har kommit ut på förlag i flera år och så startar man eget?

I mitt fall berodde det på att jag ville få bestämma över min bok: innehåll, bilder, omslag, allt. Det får man inte på ett annat förlag. Och även om arbetet inte har varit alldeles enkelt -- och produktionen framförallt varje gång kostat en mindre förmögenhet -- har det varit precis så roligt som jag förväntade mig att få göra böcker efter eget huvud tillsammans med formgivaren Ingrid Sillén, särskilt som böckerna varje gång har fått ett gott bemötande.

De flesta bibliotek har en egen prenumeration av Svensk Bokhandel. Det är personalens egen tidskrift men vi andra kan också få titta i den, om vi bara frågar. I Vårens böcker får jag veta att den som längtar efter en vit trädgård kommer att få en bok om just detta, Drömmen om en vit trädgård av Carina Bergius.

Joyce Carol Oates kommer med romanen En fager mö och Elsie Johansson ger i samband med sin 80-årsdag ut en bok med sina samlade dikter, Då nu är jag. Välskrivande Lasse Berg berättar mer från Kalahari. Till våren kommer Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro. Våren 2011 är det 100 år sedan Olof Lagercrantz föddes. Det firar Bonniers med att ge ut en pocketupplaga av hans klassiker Om konsten att läsa och skriva som jag har läst och ska läsa igen.

Ser fram emot att läsa Se blomman av Kerstin Ekman och idéhistorikern Gunnar Eriksson. Per Gedin ger ut en biografi över målaren Carl Larsson, Jag-- Carl Larsson på Bonniers. Varför har ingen tidigare tänkt på att skriva den boken? Det ska också bli roligt att läsa Katarina Bjärvalls bok Var är du? Människan och mobilen. Vidare ser jag att det kommer en bok och en utställning om erotiska bilder på Nationalmuseum till våren: Lust och last.

Man blir matt av att läsa om vårens stora utbud. Så många böcker, så lite tid. Men det är människans ständiga problem -- vi vill mer än vi orkar och hinner.

torsdag 9 december 2010

Julmarknad i Sigtuna


Söndagarna 12 och 19 december är de två återstående julmarknadssöndagarna i Sigtuna, 11-16. Alltid bäst att komma tidigt, Stora Gatan blir fort packad med folk. Förra söndagen kunde man möta tant Grön, tant Brun, tant Gredelin och Farbror Blå som var ute och spatserade.

Akrobatik


Bilden är mörk, jag har fotograferat genom verandafönstret. Ekorren, det bruna strecket mellan stammen (efter ett nedsågat plommonträd) och fröautomaten, är fenomenal på att hålla sig kvar på trädet med bara ett ben.

Inga småfåglar vågar sig fram när ekorren tagit över matstället. Annars brukar här sitta framförallt en krans av pilfinkar. I sin iver sprätter de ut massor av frön som domherrarna och fasanhönan får glädje av.

onsdag 8 december 2010

Levande kalender


Julkalender kan vara trevligt för vuxna också. I alla fall om det är en levande kalender, som den i Gamla Stan. Mäster Olofsgården i Gamla Stan bjuder på lucköppning på olika platser varje dag klockan 18´15. I dag äger den rum på Köpmantorget 1. För att se var den levande kalendern öppnas alla dagar fram till julafton, sök Mäster Olofsgården på nätet och klicka på kartan.

I går var det lucköppning på Tyska Kyrkans gård. Fönster öppnades i ett närliggande hus och Mäster Olofskören i röda kläder sjöng julsånger, barnboksförfattaren Anna Ehring läste ur sin egen bok och så blev det fler julsånger. Vi var säkert över hundra som applåderade med vantarna på.

Män i svart

Sex män mellan uppskattningsvis 55 och 65 år satt runt ett fönsterbord på Stadsmissonens kafé vid Stortorget i går eftermiddag vid halv sex. Alla bar svarta kostymer, vit skjorta, svart slips och svarta ytterrockar var draperade på stolsryggarna. Var det ett kistbärarlag som nyss tjänstgjort i Storkyrkan och nu tog en paus före nästa uppdrag? Eller var det körsångare som just hade sjungit julpsalmer någonstans?

Männen tog det lugnt, berättade historier och skrattade. Måste fråga innan jag gick. Männen var limousinförare, då klär man sig så här. Jag borde ha förstått det. Nu pågick Llosas Nobelföreläsning i Börshuset och därefter skulle prominenta gäster ha limousinskjuts. Till ett middagsbord kanske.

tisdag 7 december 2010

101 julgranar


Författaren Lotta Lotass, medlem av Svenska Akademien, skriver kritikerrosade texter. Hon samlar också på gamla vykort som hon publicerar på www.ordfabriken.org/autoreter

Lotass tidigare vykortssamlingar med hennes egna texter till har rubrikerna Redwood (vykort från de kaliforniska redwoodskogarna), Kraftverk (bilder från amerikanska turbinhallar) och Hemvist. Den sistnämnda samlingen visar bilder av amerikanska mentalsjukhus från början av 1900-talet. Bland annat får man se sju bilder av State Hospital for Insane, Nebraska.

Lotass senaste bilder har rubriken 101 julgranar. Det handlar om svartvita bilder av julgranar från mitten av 1900-talet. Vet inte om bilderna är tagna i svenska hem eller utomlands. Några beledsagande texter hittar jag inte.

måndag 6 december 2010

SPS 10 år


Sveriges Pomologiska Sällskap har fyllt 10 år. I England gick ett liknande sällskap omkull efter ett decennium men den svenska föreningen står stark och firade med ett seminarium på Nordiska Muséet i lördags. Vår förste ordförande Sune Zachrisson - - han var i femton år styresman på Nordiska Muséet, därefter blev han chef för Julita - - berättade om föregångaren Sveriges Pomologiska Förening som grundades 1900 och 1966 övergick till Riksförbundet Svensk Trädgård.

Nuvarande ordförande Olle Ridelius och jag delar en förtjusning i Eldrött Duväpple. Nu hade han tagit med sig Eldrött Duväpple så att alla fick smaka. Tack, Olle! Min upprördhet över att styrelsen hade tillfrågat enbart manliga föredragshållare var totalt utsuddad när jag hade tuggat i mig ett äpple.

Eldrött Duväpple (bild) är vår finaste julfrukt: vacker färg, suveränt god, hållbar till mars utan att tappa aromen. Tomas Lagerström från Uppsala, som föreläste om beskärning, berättade att han hade ympat in Eldrött Duväpple i ett träd och får fin frukt trots den kalla zonen. Till våren ska jag sätta ett träd.

fredag 3 december 2010

Läsefrukter -- Franz Kafka

När han nu tafatt snubblade omkring, halvblundande för att kunna samla kraft till löpandet, i sin trögtänkthet alls inte tänkte på någon annan räddning än att springa vidare och nästan glömt bort att han hade tillgång till väggarna, som här visserligen spärrades av sorgfälligt snidade möbler med taggar och spetsar –då var det plötsligt något som slog ned bredvid honom, kastat med lätt hand, något som rullade iväg framför honom.

Det var ett äpple; strax susade ännu ett efter honom; Gregor tvärstannade av skräck; det tjänade ingenting till att springa vidare, ty fadern hade beslutat att bombardera honom. Han hade fyllt fickorna ur fruktskålen på serveringsbordet och kastade nu äpple efter äpple tillsvidare utan att sikta så noga. De små röda äpplena rullade som elektriserade runt golvet och krockade varandra. Ett lätt kastat äpple snuddade vid Gregors rygg, men gled av utan att göra någon skada. Ett som följde strax efter trängde däremot rätt in i Gregors rygg; Gregor ville släpa sig vidare, som om den otroliga och överraskande smärtan skulle gå över i och med att han förflyttade sig; men han kände sig fastnaglad och sträckte ut sig på golvet fullkomligt sinnesförvirrad.

Ur Förvandlingen av Franz Kafka, övers. Caleb J Anderson och Karl Vennberg

torsdag 2 december 2010

Fullkornstips 3

Med ett fat goda saker framför sig, säg italienska mandelskorpor eller nötkakor, kan det hända att man äter en till och en till, fast man inte borde. Hur ska man stoppa det där suget som skapar övervikt?

Ha fullkornsskorpor hemma. När jag äter en osötad fullkornsskorpa försvinner suget som dagg i morgonsol.

onsdag 1 december 2010

Mot ett längre liv

De glada, lyckliga danskarna har sett ljuset. Myndigheterna vill ändra på det faktum att befolkningen är sjukare och har en betydligt lägre medellivslängd än andra européer. Radioprogrammet Kropp och själ handlade i går om Danmarks nya kurs mot bättre hälsa. Danskarna, som hittills tagit livet med en klackspark, ska lära sig äta och dricka vettigare, röka mindre och börja motionera. Tänk, man har börjat servera vegetariska alternativ på vissa restauranger.

Många kommer att få svårt att avstå från smörgåsar bredda med ett tjockt lager fläskflott och på det ett tjockt lager fet leverpastej. Hemskt tycker vi men sådant är dejlig mad för en dansk. En gång åkte jag på en dansk charterresa till Egypten. Vi körde längsefter Nilen och 30 bolmande danskar -- alla jättetrevliga, glada människor -- i bussen gav mig konstant illamående. Bara tills helt nyligen har det varit tillåtet att röka överallt: på biografer, kommunikationsmedel, butiker, bibliotek med mera.

tisdag 30 november 2010

Det goda skrattet


Dagens Nyheter har just nu en serie om skrattet. I dag berättar jag i tidningen om vad skrattet betyder för människan. För att säga det i några få ord: Skratt är hälsosamt för det minskar vår stress, får oss att spänna av och underlättar vår samvaro med andra människor.

Men det finns inga säkra forskningsresultat som visar att de som skrattar mest lever längst. Det kan vara tvärtom! Många extroverta humoristiska människor som skrattar mycket har mindre goda hälsovanor.

Bilden fick jag häromdagen. Den togs i somras av min unga släkting Kristina från Los Angeles när hon och hennes mamma Karen hälsade på. Minns inte vad jag skrattade åt.

Delat leende på T-Centralen

Stod på T-centralen i går i rusningstid och väntade på pendeltåget när en kvinna hastade förbi, klappade mig på armen och sa med ett leende ”Snygg päls du har!” Ha, vi hade likadana bruna fuskpälsar. Lustigt. Min är åtta år. Jag ska också sätta fast min kapuschong. Behövs om det ska vara så här kallt.

När kommer sugrun?

Tänk om jag hade lite sugru till hands. Då skulle jag laga mina danska glasögonbågar, min utmärkta orange väckarklocka med kraschat skal och handdukskroken i köket. En ny krok kostar inte mycket men det skulle kännas mer hållbart korrekt att laga den gamla.

Sugru är en uppfinning som jag hoppas ska nå oss snart. Irland kan behöva en exportsuccé nu. Time Magazine (22 nov. 2010) tar med sugru i sin lista på årets 50 bästa uppfinningar. Det är den unga irländska formgivaren Jane ni Dhulchaointigh (vet inte hur det uttalas) som fick en idé och i fem år arbetat med kemister för att förverkliga den. Sugru (irländska för lek) består av silikongummi som fäster på allt -- tyg, metall, läder, gummi m m -- och kan användas till allt möjligt, som det verkar. Sök sugru på nätet och du får veta mer.

måndag 29 november 2010

På stranden

Folk tycker om att gifta sig på stränder numera. Man säger ja till varandra medan vågorna rullar in. Kanske menar bröllopsparet att precis som havets vågor är eviga, kommer kärleken att vara evig. Det kan vara samma människor som fäster kärlekslås under Västerbron. Paret ristar in sina namn i ett hänglås, låser fast det vid en järnbalk och kastar nyckeln över axeln ned i vattnet.

I vissa länder kan den döde bli lämnad på stranden. De efterlevande gräver en liten grop i sanden och lägger askan där. När högvattnet kommer in, tar det med sig askan ut. Det kallas beaching. Kan det bli strandning på svenska? Men vi behöver inte ett svenskt ord, vi har inget högvatten.

fredag 26 november 2010

Middag på orm

Ser fram emot att följa SVT:s serie om kinesisk mat. I går handlade det om orm. Bra mot reumatism och hudbesvär, fick man veta. Reportern smakade oförskräckt både stekt och kokt orm.

På en gruppresa till Kina frågade guiden om vi hade några särskilda önskemål. Jag ville äta orm. Bara två av reskamraterna -- de modigaste -- följde med till en restaurang där vi pekade ut en orm som halshöggs, tömdes på blod, styckades i bitar och kokades med grönsaker till soppa. Det var gott. Orm är överraskande rik på små, tunna ben som jag kunde visa upp dagen efter för tvivlande i ressällskapet.

I teveprogrammet uppgavs att ormblodet kokades med ris. När jag åt orm i Shanghai tappades blodet i ett glas och blandades med sprit. Sedan gick glaset runt mellan oss vid bordet. Säkert en mycket hälsosam drink.

torsdag 25 november 2010

Viktigt att behålla bettet

Såg ett par domherrar i plommonträdet i går. Jag blir alltid en smula lycklig av att se det där vackert röda, runda fågelbröstet. Hoppas att de kommer tillbaka.

I söndags skrev Dagens Nyheter att tänderna är människans morrhår. Samspelet mellan tänder och hjärna är mer komplicerat än vad vi tidigare visste. Att tugga på något utlöser en mängd reaktioner i hjärnan.

Försök med råttor visar att finfördelad mat ger sämre inlärning än fastare mat som måste tuggas. Att tugga tuggummi förbättrade inlärningsförmågan hos försökspersoner jämfört med kontroller som inte tuggade tuggummi.

Jag tänker att förlusten av egna tänder kan bidra till depression hos gamla människor som tvingas använda lösgom. Måste vara viktigt att aldrig slappna av med tandborsten morgon och kväll. Men när experten i gårdagens artikel säger att man ska lägga hela två centimeter tandkräm på borsten frågar jag mig om det finns en koppling till tandkrämsindustrin, jag tar kanske hälften, det skummar alldeles tillräckligt i munnen och jag har inte haft ett hål på flera år.

Jag tuggar flourtuggummi efter varje måltid och efter avslutad tandborstning (ett råd jag fick från en professor i kariologi för några år sedan). Flour stärker tänderna. Vad som inte stod i DN:s artikel var att en läkare tidigare i år har rapporterat ett samband mellan tuggummi och rynkor. Kvinnor som ofta tuggar tuggummi har mer rynkor, har han funnit. Eftersom jag är alldeles tillräckligt rynkig, tar jag det lugnare nu. Det blir ett tuggummi istället för två.

onsdag 24 november 2010

Ränderna

När Ränderna kom ut i mars i år sparade jag allt som skrevs om boken och författaren Magnus Florin i DN och SvD. Jag lovade mig själv att läsa boken. Först nu har det blivit av.

Ränderna är en tunn, annorlunda bok på 100 sidor som man gärna läser flera gånger. Sorgen är randig, kan barnet säga för det orkar inte vara ledset hela tiden. Ränderna handlar mycket om sorg men här och där bryter författarens lekfullhet igenom.

Huvudpersonen är Magnus Florin själv. Han möter två vägviserskor, en kvinnlig konstnär kallad M (hon identifieras i en tidningsartikel som Maria Miesenberger) vars bilder han fångas av och skriver texter till och S, en psykoterapeut som arbetar med barn på ett institut. Både S och institutet finns på riktigt men namnges inte. Under besök hos S får författaren insikt i den lekterapi som institutet använder och som han kanske själv genomgick, då när han var sex år.

Magnus Florins mor tog sitt liv när han var liten. Av boken förstår man att hon gjorde som Virginia Woolf, hon gick ut i vattnet. Magnus Florin har en livslång upptagenhet av ränder. Han säger i en intervju att så fort han kommer in i ett rum, noterar han alla ränder. Den upptagenheten, tror han, går tillbaka på att han som barn brukade stå vid en träbrygga och se efter drunknade som skulle komma flytande. Vågorna bildade ränder i vattnet.

tisdag 23 november 2010

Pappaweekend


Skämtteckning i The New Yorker:
En fisk med ett jättestim efter sig säger till en mötande fisk: ”Det är min tur att ha barnen den här helgen.”

Grattis till Augustpriset

Grattis till Augustpristagarna Yvonne Hirdman, Sigrid Combüchen och Jenny Jägerfelt. Kanske tog det skruv när Stefan Eklund förra året påpekade att fördelningen manliga och kvinnliga pristagare sedan 1989 var samma för Augustpriset för bästa skönlitterära bok som för Nobelpriset i litteratur: 15 män och 6 kvinnor. En märklig fördelning som är svår att förklara.

Stefan Eklund återger i sin artikel (SvD 24 november 2009) ett uttalande från Anders Cullhed, ordförande i förra årets skönlitterära jury: ”Jag tror att utfallet vad gäller vinnarna beror på vanlig genusblindhet, att man av gammal tradition förknippar högklassig litteratur med litteratur som skrivs av män. ”

Kanske har Augustprisjuryn under året fått utbildning i modernt genustänkande. Måtte nu bara Svenska Akademiens medlemmar få del av samma utbildning.

måndag 22 november 2010

Fullkornstips 2


Finns det ett fullkornsalternativ, så vill kroppen ha det. För sin hälsas skull. Köpte dinkelmannagryn fullkorn (8 g fiber för per 100 gram). Använde Vår Kokboks recept på mannagrynspudding (receptet på förpackningen är mindre bra) och fick en god efterrätt.

Till puddingen en saftsås på hemlagad jordgubbssaft och sagogryn. Blanda 6 dl lagom stark jordgubbssaft med 2 matskedar sagogryn. Koka tills grynen är genomskinliga (8-10 minuter).

Varför ska man besvära sig med att leta sagogryn (de jag fick tag i är danska) och koka saftsås? Därför att såsen ser rolig ut, som röd fiskrom i rött hav. Och för att det känns lustigt i munnen.

Bilden visar en lekskulptur i Fatbursparken i Stockholm.

fredag 19 november 2010

Press på rätt livsstil


Hälsa är en bra sak. Alla vill vara friska. Man känner sig lätt och rörlig, slipper äta medicin, slipper gå på täta besök till vårdcentralen. En del, som Haruki Murakami, hittar själva till en hälsosam livsstil. Andra kan behöva hjälp på vägen. Hjälp att sluta röka, gå ned i vikt, börja motionera, bli av med ett missbruk (av socker, cola, alkohol eller narkotika).

Precis som folk med husvagnar tycker om att bo tillsammans i stora läger, så tycker folk med en sund livsstil om att bo i grupp. Det måste vara tanken bakom Norra Djurgårdsstaden i Stockholm. Där ska nyinflyttade gå i skola för att lära sig leva miljösmart och matsmart och hälsosamt. Jag vet inte om man måste skriva under en förbindelse, men invånarna förväntas motionera och sköta sig och leva grönt och resa kollektivt.

Jag är med på allt och kan tänka mig att leva sunt bland sunda grannar. Men så tillkommer ett krav på att vara social. Boende i Norra Djurgårdsstaden ska umgås i särskilda samlingslokaler. Inget fel på fester och middagar men jag vet hur det skulle gå för mig som är en kvällstrött typ, jag skulle få godkänt på alla områden utom i social gemenskap.

Bilden på två sångsvanar tog jag i närheten av Boxholm för en månad sedan. G lär mig att sångsvanar har rak hals, knölsvanar har krokig hals.

torsdag 18 november 2010

Svampvarning


Engelsmännen har plockat svamp som aldrig förr denna höst. Oroliga britter hävdar att det plockas så mycket svamp att skogen är i fara, men jag tror att man överdriver.

En del skyller svamphysterin på medelålders matnördar med Jamie Oliver som sin guru. Andra påstår att det är östeuropeiska invandrare som har gått ut i skogen med korg och svampkniv och lockat vanliga engelsmän att göra likadant.

Systrarna Brontë plockade aldrig svamp. Det gjorde inte Samuel Johnson och P G Wodehouse heller. Gå ut i skogen och plocka svamp är fortfarande ett säreget söndagsnöje för de flesta britter.

Själv vet jag bara en engelsk dam som brukade plocka svamp och det var inte matsvamp. Gwen Raverat, som var barnbarn till Charles Darwin och gift med konstnären Jaques Raverat (uttalas räverä) och vän med Virginia Woolf (nu låter jag som Johan Hakelius) har berättat om sin barndom i Cambridge i sin fantastiska bok Så var det då – Min barndom i Cambridge. Läs den,
en underbar bok!

Faster Etty var äldsta syster till Gwen Raverats pappa. Hon var en fin dam som aldrig hade så mycket som lagat te, allt sköttes av hennes jungfrur. Men som hon ömmade för sina jungfrur. Varje höst gick faster Etty iklädd en speciell jaktkappa och handskar ut i skogen beväpnad med en korg och en vass käpp. Hennes strävan var att hitta alla stinksvamparna i skogen -- de där illaluktande vita och svarta svamparna (Phallus impudicus) som växer även i svenska skogar och liknar fallosar -- för att ta hem och bränna dem i salongsbrasan med dörren låst. För jungfrurnas sedlighets skull.

onsdag 17 november 2010

Börja drömma

Jag drömmer aldrig. Kan någon säga vad jag ska göra för att börja drömma? Folk som drömmer verkar ha så kul. Så löd en insändare nyss i The Daily Telegraph.

Svar nästa dag från dr Robin Hendy, Canterbury: ”Stark ost till lunch eller kvällsmat är bra om man vill drömma. När min fru och jag har ätit mycket jordgubbar, tartarsås eller hallon får vi båda två häftiga drömmar under natten.”

En kvinnlig insändarskribent bekräftar nästa dag att ost till kvällsmat är drömskapande.

Vi vänder blad

Inget att fästa sig vid, sa gumman som åkte nedför lagårdstaket. Det finns många gamla talesätt som håller på att falla i glömska. Nya talesätt får vi inte så ofta. Men nu finns ett som jag redan har hört användas två, tre gånger i olika sammanhang i radio: ”Vi vänder blad, som kungen sa.”

tisdag 16 november 2010

Att leka är nödvändigt

På en loppis förra året köpte jag en faksimilupplaga av den första i Sverige tryckta boken. Titeln är Skapelsens sedelärande samtal eller Dyalogus creaturarum moralizatus som antagligen skrevs av Maynus de Mayneriis, läkare i Milano. Faksimilupplagan utgavs 1983 tillsammans med en svensk översättning vid femhundraårsminnet av den första utgivningen i Sverige.

Boken innehåller 122 berättelser illustrerade med träsnitt. Järnörten talar med vargen, rosenträdet med rapphönan, delfinen med ålen, karbunkeln med topasen, guldet med blyet, kvinnan med myrtenträdet och så vidare. Författarens syfte är att "på ett underhållande sätt ge sedelärande undervisning till utrotande av lasterna och dygdernas befordran”.

I bokens förord inhämtar jag detta: I ett religiöst verk kallat Collationes Patrum från 1101 står att en man tog anstöt då han fann evangelisten Johannes lekande med sina lärjungar. Johannes ska då ha sagt till mannen som bar på en pilbåge att spänna den. Sedan frågade han om mannen kunde hålla den ständigt spänd. Svaret var nej, om bågen var ständigt spänd skulle den antingen brytas eller sända iväg pilen med mindre kraft. Evangelisten påpekade då att människans sinne på samma sätt kan brytas om det aldrig får ge efter på sin anspänning.

Så är det, människan behöver spänna av med skämt och lek. Annars kommer vi att brytas ned och utföra våra vardagssysslor med mindre kraft. Nöje och njutning är viktigt om vi ska känna lycka och välbefinnande.

I lördags lekte jag att jag gick på Metropolitan i New York men i själva verket befann jag mig på Gröna Ladan i Sigtuna som mottog en direktsändning av den komiska operan Don Pasquale. Tramsig intrig, visst, men Donizettis musik var fin, sångarna var otroligt duktiga och verkade ha genuint roligt på scenen. En härlig föreställning som jag tror fick alla i den fullsatta salongen att spänna av.

För att höra den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Anna Netrebko sjunga arian Quel guardi il cavaliere från första akten, en härlig aria som hon avslutar med en kullerbytta, gå till Metropolitan Opera och klicka på Don Pasquale.

måndag 15 november 2010

Tusen systrar ställde krav

I går publicerade Dagens Nyheter en artikel om Louise Waldén, kvinnohistoriker, med anledning av hennes 70-årsdag. Där nämndes att hon är aktuell genom sitt bidrag i boken Tusen systrar ställde krav. Eftersom jag nyss hade fått boken av Ingrid Sillén, som varit med i redaktionen och sedan gett ut verket på sitt förlag Migra, kunde jag genast slå upp och läsa Louise Waldéns text.

Tusen systrar ställde krav rymmer intressanta bidrag från ett fyrtiotal kvinnor som var med i kvinnorörelsen under 70-talet. Jag var tyvärr inte delaktig men det är roligt att läsa om hur medvetna, beundransvärda kvinnor som Doris Dahlin, Britt-Marie Lamm, Eva Gustafsson, Inga-Lisa Sangregorio och Ebba Witt-Brattström kämpade för kvinnors rättigheter.

För att beställa boken, se www.migra.nu

fredag 12 november 2010

Mot ett annat klimat


Vi kommer att få se många effekter av klimatförändringarna inom de närmaste decennierna, lärde jag mig av seminariet på länsstyrelsen i förrgår. Det blir varmare (0.5 – 1 grad varmare i östra Svealand). Snöperioden blir kortare. Våren kommer tidigare men eftersom jorden kommer att vara blöt är det osäkert om bonden kan utnyttja den längre växtsäsongen. Vi får torrare somrar. Höstarna blir längre och regnrikare vilket ger ökad risk för svampsjukdomar och sämre foderkvalitet. Översvämningar kan bli vanligare. Vi kommer att få mer ogräs och flera nya ogräs.

Vi får mer bekymmer med skadeinsekter också. Till exempel mer bladlöss. Nu uppträder det tre generationer bladlöss varje sommar, i framtiden kan det bli fyra och fem generationer.

Jordbruket svarar för 20 procent av de utsläpp som ger klimatförändringar. Men det går att minska de utsläppen med 20-25 procent om viljan finns. Till exempel med enkla beteendeförändringar som varsam körning (stänga av traktorn vid stillastående över en minut, inte gasa i nerförsbackar och så länge traktorn rullar av egen kraft, med mera sådant), mindre investeringar och systemskifte i jordbruket. Varför ventilera med hjälp av fläktar när det går att bygga ladugårdar med självdrag? Varför torka fodret när det går att lagra lufttätt vilket ger smakligare foder?

Vill du lära mer om klimatet i framtiden, gå till www.gradvis.se och www.smhi.se (se klimatförändring under Kunskapsbanken).

Vi som inte är jordbrukare kan vara klimatsmarta på vårt sätt, till exempel köra bil på miljövänligare sätt och äta mindre kött.

torsdag 11 november 2010

Simultankapacitet

Kvinnor, kan man höra, har en särskild förmåga att göra många saker på en gång. Jag tror inte på det. Det är nog bara så att det inte brukar krävas av män att hålla många bollar i luften. Kvinnan passar småbarn samtidigt som hon passar långkok och tvättmaskin, svarar i telefon, syr i en knapp och hjälper till med läxläsning. Medan mannen tillåts koncentrera sig på att byta till vinterdäck, rensa avloppet eller läsa tidningen.

Kanske har vissa kvinnor, och vissa män, en särskilt god simultankapacitet. I går hörde jag en kvinna föreläsa om pågående klimatförändringar. Hon hade sin bebis med sig och när barnet började gny tog hon upp det ur vagnen, la det till bröstet och ammade stående medan hon obesvärat fortsatte sin föreläsning.

Den mätta, nöjda bebisen satt sedan i sin sele på mammas bröst och log mot oss.

onsdag 10 november 2010

Läsefrukter -- Erica Jong

Erica Jong var poet innan hon började skriva prosa. Flera av hennes dikter finns samlade och översatta till svenska (av Annika och Thomas Preis) i boken Kärleksört som gavs ut av Norstedts 1976.

Ur Frukt & grönsaker vers 1:
Adjö, vinkade han och trängde in i äpplet.
Den röda sirenen,
vars vita kött mörknar
om det länge blottställs för luft,
öppnade sina fulländade kinder för honom.
Hon slöt honom inne.
Trädgården gungade i hennes mattglänsande hud.
Adjö.

Ur På planet hem av Erica Jong vers 5:
Du finns i mig. Någonstans i mitt minnes källare
finns du kvar. Frukter talade till dig
innan de talade till mig. Äpplen jämrade sig
när du skalade dem.
Mandariner tjattrade på japanska.
Du stirrade ned i ett ostron.
& sög i dig Gud.
Du var den ihålige mannen,
och lät Milton stiga in i din vänstra fot.

Ny bok av Jong

Min nya bok från biblioteket är Förföra demonen av Erica Jong. Någon har plastat in den med omslaget felvänt. När jag öppnar boken för att börja läsa kommer jag till sista sidan som är upp och ned. Förvirrande. Fast jag vet om det, fortsätter jag att öppna boken på vanligt sätt och får alltid vända den.

Förföra demonen är inte en omistlig bok. Om man inte vill veta allt om vilka män Jong har varit gift med (har gift sig fyra gånger), har haft förhållande med (till exempel Martha Stewarts man) eller hade velat ha ett förhållande med. Man får också veta mycket om dotterns kokainmissbruk och hennes eget missbruk av alkohol. En stor del av boken handlar förstås om hur det att är vara författare till Rädd att flyga som varit en klassiker sedan 1973 och totalt sålt 18 miljoner exemplar världen över. Läs om den istället för Förföra demonen.

tisdag 9 november 2010

Praktverk

”Praktverk om äpplen” skriver Forskning och Fransteg om min nya bok Svenska äpplen i oktobernumret. ”Så här i äppeltider är det en fröjd att bläddra i uppslagsverket Svenska äpplen”, fortsätter tidningen. Som också skriver ”konstnären Ingrid af Sandeberg har illustrerat varje sort med en utsökt akvarell och en tuschteckning som visar hur frukten ser ut i genomskärning.”

Fick i går ett brev från talboks- och punktskriftsbiblioteket. Svenska äpplen har blivit talbok och är därigenom tillgänglig för alla med läshandikapp. Roligt!

måndag 8 november 2010

Efterlysning


Jag är lyckligt lottad, då och då får jag roliga brev. Nu senast är det LE som berättar att han kom att dela bord med först en och sedan ytterligare en kvinna på ett museumsfik i Göteborg i lördags. Det slutade med att de tre, okända för varandra, fick ett mycket intressant samtal tillsammans. Den ena kvinnan var ingenjör, från Sigtuna. Vet du vem det är? Frågar LE som gärna vill träffa sin spännande samtalspartner igen.

Tyvärr, jag känner henne inte. Om den efterfrågade läser detta, hör av dig! Jag kan förmedla adressen till LE.

Låt nu detta bli en läxa, LE. Presentera dig nästa gång du träffar nya människor. Vi är alldeles för dåliga att presentera oss för tillfälliga bekanta i Sverige. Hur vet vi att vi vill att det ska vara en tillfällig bekant? Det kan vara Rätt Person som vi har träffat. Om vi säger vad vi heter, svarar den andra med att tala om sitt namn. Uppfattar vi inte namnet, ska vi inte dra oss för att be personen upprepa det. Det känns alltid smickrande att någon gärna vill veta ens namn.

Bilden visar en skulptur (av en bedjande munk gissar jag) i trädgården vid Monk´s House, Sussex, England.

Aniara på Stadsteatern

Såg rymdeposet Aniara på Stadsteatern i Stockholm i lördags. Publiken släpps in via scenen och det var svårt att hitta sin plats på balkongen; förmodligen ingick den kaotiska känsla man fick i föreställningen. Publiken skulle direkt vändas lite upp och ned.

Harry Martinsson började skriva Aniara 1953 och det publicerades 1956. Handlingen: Rymdskeppet (goldondern) Aniara flyger med 8 000 emigranter från Doris dalar (jorden) till Mars när den kommer ur kurs och styr mot Lyran, 26 ljusår bort från jorden. Besättning och passagerare, alla fångar på rymdskeppet, måste hantera vetskapen att ingen räddning är möjlig. Allt man har är ett liv tillsammans ombord på Aniara tills förråden tar slut.

Chefone, Aniaras befälhavare (Ingvar Hirdwall), försöker hålla hemligt hur illa ställt det är, men genomskådas av mimaroben, som har en huvudroll och spelas av Sven Ahlström.

En mäktig och tankeväckande föreställning om jordens och människans utsatthet. Kommer jorden att dö? Eller finns det fortfarande tid att rädda den? Önskar att jag hade läst texten innan. Nu var det svårt att uppfatta allt.

fredag 5 november 2010

Bunga bunga


Det var förra veckan som en uppmärksam press i England noterade och hade roligt åt att Cherie Blair köper och säljer saker på EBay. Bland annat har hon sålt sin mans signatur för 10 pund. Hur, frågade sig tidningarna, har denna högbetalda kvinna lust och tid att sitta så mycket framför datorn?

Förra veckan fick också tidningsläsarna veta att Berlusconis uppsluppna nattliga partyn med unga, lättklädda flickor kallas bunga-bunga. Berlusconi ska ha hämtat ordet från Libyens överste Khaddafi ”och hans haremsliknande afrikanska riter”.

Bilden ovan visar en skulptur från paret Woolfs trädgård vid Monk´s House, i bakgrunden ses äppelträdgården. En gång svärtade Virginia Woolf, hennes bror Adrian Stephen och fyra av deras vänner sina ansikten, tog turbaner på huvudet och klädde sig i fotsida tunikor. VW tog också på sig ett skägg. Gruppen utgav sig för att vara prinsar från Abessinien (nu Etiopien) och lyckades få en inbjudan att inspektera krigsfartyget HMS Dreadnought som låg i Weymouth, Dorset. Sällskapet mottogs med Zanzibars nationalhymn och hissad Zanzibarflagga (fartyget hade ingen abessinsk flagga).

Endast en av prinsarna (Adrian Stephen) behärskade engelska. Han översatte vad guiden på fartyget berättade och de kungliga kommenterade allt på abessinsk rotvälska (en blandning av latin och grekiska). När de ville uttrycka sin uppskattning sa prinsarna ”Bunga! Bunga!”

Detta storartade practical joke, som nådde pressen och kom att sprida ett löjets skimmer över den brittiska flottan, har gått till eftervärlden under namnet the Dreadnought hoax. Flottan ville att skämtarna skulle straffas men ingen hade gjort något brottsligt.

År 1915 lyckades HMS Dreadnought sänka en tysk ubåt. Bland lyckönskningstelegrammen fanns ett som löd: ”BUNGA BUNGA!”

Jag önskar alla en bunga bunga Allhelgonahelg!

All Hallows´ Eve


Jag åkte hem från London på efter middagen den 31 oktober, vågade inte stanna längre. Det hade stått för mycket om spöken i tidningarna inför All Hallows´ Eve samma dag. England måste vara ovanligt drabbat. Många kan berätta blodstelnande historier om hur de sett huvudlösa vålnader sitta i deras favoritstol på natten.

The Daily Telegraph gav läsarna goda råd för vad man gör om man besväras av ett spöke i huset:
• Kontrollera elkontakterna. Det blinkande ljuset kan bero på glappande kontakter.
• Det knackande ljudet behöver inte vara trummande skelettfingrar. Se om det inte hjälper att lufta elementen.
• Bränn torkade salviablad eller rökelse. Det driver iväg andar.
• Ring efter ett medium, men kolla hans eller hennes referenser först. Vad säger tidigare kunder?
• Be din kyrkoherde att skicka församlingens speciella house-cleanser (exorcist) att driva ut spöket eller, om det inte skulle finnas någon, att komma själv.

All Hallows´Eve har fått lite konkurrens av amerikanska Halloween. Här ses två försäljare i Borough Market som kan beskrivas en gigantisk Bondens marknad. Ligger nära London Bridge. Du passerar marknaden om du promenerar från London Bridge till Tate Modern.

torsdag 4 november 2010

Gingko vid Monk´s House


Jag satte ett gingkoträd för tre år sedan. Nu frågar jag mig om det står för nära gatan. Fast kanske är växtkraften inte lika stark här som i Sussex. Det gingkoträd som jag fann vid Monk´s House var högt och tjockstammigt, mätte uppskattningsvis en dryg meter runtom nedtill. Visste inte att det trädet kunde bli så stort.

På National Portrait Gallery såg jag senare ett porträtt av Iris Murdoch. Till vänster i bilden en kvist av gingko biloba. Man undrar varför. Detta var Goethes favoritträd. Kanske var det också Murdochs älsklingsträd.

Woolfs trädgård


Trädgården är märkvärdigare än huset, om du frågar mig, sa damen som tog betalt vid entrén till Virginia Woolfs sommarställe Monk´s House. Den stora trädgården uppdelad i flera rum anlades och sköttes av Leonard Woolf med hjälp av två trädgårdsmästare. Nu i oktober var den vissnande, jag skulle gärna se den igen när vårlökarna blommar. Det är vackrast här när dagliljorna blommar, sa damen i entrén.

onsdag 3 november 2010

Barnaga i England


Det var inte riktigt rätt vecka att vara i London. Skolbarnen hade höstlov och alla föräldrar hade kommit för att visa sina barn storstaden. De vanliga turistmålen hade fler besökare än vanligt och kön utanför Museum of Natural History var mycket, mycket lång.

Jag fick många tillfällen att se barn och föräldrar tillsammans. Engelska föräldrar slår sina barn. Ja, du läste rätt. Aga är en fortfarande tillåten och populär uppfostringsmetod i England. Obegripligt. Vid en busshållplats stod en kanske sju år gammal pojke med sin mamma. Han vispade till henne lite lätt på kinden. Kanske var det obehagligt, men det gjorde inte ont. En svensk mamma skulle ha reagerat med att säga ifrån: ”Jag vill inte att du gör så där.”

Den engelska mamman (prydligt klädd liksom sonen) smockade till sin son i pannan och sa: ”Ja, det där gjorde ont. Men du ska lära dig att inte slå mig.” Sedan talade hon glatt vidare med sin väninna. Pojken såg stukad ut för en stund men började inte gråta. Han var van. Tror någon att den pojken inte kommer att slå sina barn?

Bilden visar en ekorre jag mötte i en liten träddunge mitt i stenstaden (vid City Hall).

tisdag 2 november 2010

Klänningsmode


I London är det gratis inträde och muséerna öppnar redan klockan 10, varför kan vi inte ha det så i Sverige. Dessutom, i London får man ha sin lilla ryggsäck på ryggen istället för att tvingas kånka den på magen. Man får också fotografera. Överhuvudtaget känns muséerna i London mer generösa och välkomnande.

Bilden visar en engelsk klänning från 1700-talet utställd på Victoria & Albert Museum. För att komma igenom en dörr fick kvinnorna gå sidledes. Varför gjorde man kjolen så bred? Jag gissar på tre orsaker. Den breda kjolen får lilla midjan att verka ännu smalare. Kjolen kräver mycket tyg och visar att man hade råd. Precis som breda axelvaddar i en manskostym är avsedda att förhöja intrycket av styrka och potens, så skulle de breda kjolarna förstärka intrycket av brett bäcken och god kapacitet att föda arvingar.

måndag 1 november 2010

Londonvecka


Jag tillbringade förra veckan i London. Yes, jag var på Victoria & Albert Museum. Yes, jag var på Tate Modern och såg Gaugin-utställningen. Yes, jag var på National Portrait Gallery. And yes, jag gjorde mycket mer.

Det finns avigsidor med att åka till London ensam. Man har fullt ansvar hela tiden. Det finns ingen att skylla på när man råkar ta fel tunnelbanetåg. Men det är också lätt att komma i samtal med människor. Se lite vilsen ut och det är alltid någon som kommer fram och vill hjälpa dig.

Som den pensionerade musikälskaren jag delade lunchbord med i serveringen under kyrkan St Martin in the Fields sa: ”London är underbart. Du kan resa hit ensam men du är aldrig riktigt ensam. Det finns alltid någon att tala med.”

Den vänlige mannen tipsade mig om Blackwell, en välsorterad bokhandel i ett plan vid Charing Cross Road dit jag också gick efter lunchen. Mannens egen favoritgata var Cecil´s Court (bilden) nära St Martin in the Fields. Där bodde Mozart när han besökte London. Nu rymmer gatan ett stort antal butiker specialiserade på böcker om till exempel musik, historia, krigsväsendet, mynt med mera.

Min bordsgranne brukade själv spela musik. Trumpet och piano var hans instrument. Att bli äldre innebar en särskild sorg för honom. Hans läppar tålde inte längre att spela trumpet, hans händer hade blivit lite för stela för att kunna spela piano som förr. Nu nöjde han sig med att lyssna på musik.

fredag 22 oktober 2010

Åkerö till Vita Frun


I morse låg det snö på marken. Kan man ta vara på fallfrukt som varit utsatt för snö och frysgrader? Jag besökte konferensgården Krusenbergs herrgård i eftermiddag, den ligger ett par mil bort. Gick runt i den stora härliga äppelträdgården och smakade på några fallfrukter. Varken Maglemer eller Åkerö hade tagit någon skada av en natts vinterväder. Noterade för övrigt att Maglemeräpplena var mycket vackra och märkvärdigt skorvfria. Den sorten får lätt skorv längre söderut.

Mats Gustafsson på Krusenberg visade mig höstens vackraste frukt, ett stort härligt rött Åkerö. Det hade han lagt vid Vita Fruns kuvert i Vita Fruns rum. Vita Frun är herrgårdens vänligt sinnade spöke, henne månar alla om. Klart att hon ska ha det tjusigaste äpplet.

Jag skriver här nästa gång den 1 november.

Sump till komposten


Besökte biografen Victoria på Götgatan i går. Drack en god cappuccino i biografens foajé och fick ett kilo äkta eko-kaffesump med mig hem. Jag tar redan vara på min dagliga sump. Nu fick jag ett extra tillskott av svart materia som jag ska strö på komposten.

Varje kväll tar caféets personal hand om dagens sump, packar den i ursprungspåsarna som märks Gratis växtnäring, lägger dem i en korg och ställer fram till gästerna. Strålande idé.

Krig, kvinnor och gud


Min granne Beata Arnborg har inte synts till mycket de senaste två åren. Det har varit lite tomt faktiskt. Men Beata har bott månader i Göteborg för att forska i Kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitet, hon har begravt sig i klipparkivet på Sigtunastiftelsen, hon har läst texter av alla slag och hon har gjort massor med intervjuer. För att sedan skriva den första biografin om Barbro Alving, Bang. Man förstår att det har varit ett mastodontarbete men nu ligger boken klar.

Jag kan uppfattas som jävig men den 462 sidor tjocka Krig, kvinnor och gud är en synnerligen välskriven bok. Tycker mig få ett heltäckande porträtt av en högt begåvad, ärelysten, framåt skribent som vann stor berömmelse men aldrig verkar ha varit lycklig och tillfreds. Man följer Bang i medgång och motgång. Läsaren får också en intressant bild av viktiga politiska skeenden under 1900-talet, i Sverige och utomlands.

Nu har Beata tid att gå promenader med Molly Bloom igen. Fångade paret på bild i går vid lunchtid.

För övrigt har Doris Lessing födelsedag. Hon föddes denna dag år 1919.

torsdag 21 oktober 2010

Omtalad vindsvåning

Dagens Nyheters vindsvåningsreportage den 8 oktober kommer att leva kvar länge i läsarnas medvetande. Du som inte sett det: Ett ungt par har inrett en vindsvåning på 165 kvm. Där finns två takterrasser, ett loft, två bastubad, gott om exklusiva inredningsdetaljer, sex meter i takhöjd. Det fanns en bastu men när paret hittade ett outnyttjat schakt inredde de en bastu till. Man kan ju tröttna på att svettas i den första efter några sittningar.

De två ungdomarna kan vara ensidigt porträtterade i reportaget. Kanske är de medlemmar i naturskyddsföreningen, sopsorterar, arbetar som volontärer för Stadsmissionen på söndagarna och har fadderbarn i Nepal. Så kan det vara, men reportaget ger ett annat intryck. På frågan hur de bor om 10 år svarar de: I en större våning på 300 kvm där kvinnan har en egen klädkammare -- walk-in-closet heter det i reportaget -- med plats för en divan.

Det finns fördelar med 300 kvm. Man kan ha varsin klädkammare med schäslong, man kan ha ett särskilt rum för att slå in paket i (jag tycker mig minnas att Elvis Presley hade ett sådant rum) och ett annat rum bara för att borsta skor i.

Men 300 kvm har sina olägenheter också. Det blir mycket att vårda. Lycka har inte med stor våning eller överkonsumtion att göra. Det kommer också dessa två ungdomar att komma underfund om.

Public Service i radioprogrammet Godmorgon världen gjorde en kul sketch på vindsvåningen den 17 oktober. Men ännu roligare är den parodi som Svenska Dagbladet publicerade den 15 oktober (kulturdelen s 12). Upphovsmännen till serien Stockholmsnatt har tagit DN:s artikeltext närmast rakt av och lagt replikerna i munnen på ett ungt par i ett ventilationsrum under jord.

onsdag 20 oktober 2010

Mindre kött, mer hälsa


Om jag bodde i Australien skulle jag kanske vara kangatarian. Så kallas de som äter känguru men inget annat kött. Kängurun är ett vilt djur som måste leva fritt. Om den föds upp i hägn blir köttet illasmakande.

Hösten är min årstid, då kan man köpa fint lammkött och vilt samt nyskördade rotsaker och frukter. Jag, en lammviltarian, är övertygad om att det är bättre för jordens framtid och för människans hälsa om vi äter mindre kött.

Nu har forskare vid Oxford University funnit att en neddragning till tre köttmåltider i veckan kan varje år förebygga 45 000 fall av för tidig död i Storbritannien.

Vitamin B 12 kan förebygga Alzheimer, visar en sjuårig studie i Finland. Sambandet ser ut så här: 1) Aminosyran homocystein ökar risken för att drabbas av Alzheimer. 2) B 12 minskar halten av homocystein i kroppen. B 12finns i kött men även i fisk, ägg och mejeriprodukter.

tisdag 19 oktober 2010

Tre skämt


Några skämtteckningar ur The New Yorker 11 oktober 2010:

En ung flicka ser sin mamma fnissa när hon läser sin gamla dagbok. Dottern:
-- Vad var meningen med att skriva en blogg som ingen annan kunde läsa?

Två gräsmattor med staket emellan. Den vackra gräsmattan:
-- Ja, jag är grönare. Men är jag lyckligare?

Text på stor anslagstavla utanför en kyrka:
-- Följ Gud på Twitter

måndag 18 oktober 2010

Fullkornstips 1

Gick till butiken för att titta på fullkornsprodukter. Fann nakenhavre som jag hört talas om men inte provat tidigare.

Kokade 1 1/2 dl nakenhavre i 4 dl vatten med en halv tesked salt i 30 minuter (2 portioner). Serverade havren med kokt färsk brysselkål, stekt skivad lök, tikka masala currypasta (från burk) samt strimlad mozzarella att strö över tallriken. En god grön middag.

Den skalfria nakna havren (Avena nuda) härstammar från bergsområden i Kina och Mongoliet men odlas nu också i Sverige, till exempel på Gotland och i Halland. Påstås vara mer näringsrik än vanlig havre.

fredag 15 oktober 2010

Korta titlar

Jag kommer aldrig att skriva en roman, jag har inte den kompetensen. Men för den där boken som aldrig kommer att bli av har jag en väldigt bra titel -- ett enda, trestavigt ord. Skriver du kanske på en bok? Och grunnar på vad den ska heta? Varför inte välja en kort, slagkraftig titel.

Många författare har valt korta titlar, påpekar Abe Books i ett utskick och nämner till exempel A av Andy Warhol, C av Tom McCarthy, S av John Updike, V av Thomas Pynchon, W av Georges Perec och Z av Vassilis Vassilikos.

Andra korta titlar är N or M av Agatha Christie, Moo av Jane Smiley, We av Charles Lindbergh och It av Stephen King. Jag kommer inte på några svenska böcker med korta titlar men de finns säkert.

B, T och R verkar vara lediga, så passa på. Frågan är vilken boktitel man kommer ihåg bäst, R eller det 13 ord långa Jag skulle vara din hund om jag bara finge vara i din närhet (Anneli Jordahl).

torsdag 14 oktober 2010

Frukt för små fåglar


Min bukettapelhäck är tre år gammal. Gulnande blad faller ett efter ett men frukterna sitter kvar. Små, röda frukter som koltrastarna njuter av till vintern.

Sanningen om apelsinjuice 4

Nypressad juice får bara den som pressar apelsinen själv. Är Arlas God Morgon Nypressad juice verkligen nypressad? Alls icke. Den är flera dagar gammal och har en pastöriseringsprocess att tacka för sin hållbarhet. ”Ytterst varsam värmebehandling” skriver Arla på kartongen. Hur ser då den processen ut, hur många grader, i hur lång tid?

Arlas konsumenttjänst visste inget om pastöriseringen men lovar att ta reda på fakta. Fyra dagar senare får jag ett brev:

Hej! Tack för att du hörde av dig till Arla Forum! Jag har kontaktat kvalitetsansvarig för God Morgon juice och det finns inga ytterligare uppgifter än att den pastöriseras vid lite lägre temperaturer än vanlig juice. Temperaturen lämnas inte ut eftersom att detta är en viktig del i processen för juicen.

Varför ska Arla hålla inne med det här? I motsats till Arla berättade Brämhults villigt för mig hur deras värmebehandling ser ut: juicen upphettas till 72 grader under minst 20 sekunder.

Brämhults skrev då också detta till mig: ”I stort sett alla andra juicer du kan köpa i Sverige är kraftigt pastöriserade, dvs upphettade till ca 90 grader ett antal gånger. Detta förlänger hållbarheten väsentligt men tar även bort en del av vitamininnehållet samt en del av smaken”.

Arlas brist på transparens får mig att misstänka att värmebehandlingen inte är så varsam trots allt.

onsdag 13 oktober 2010

Tesalong med engelskt stuk

Gick Rörstrandsgatan häromdagen och kom att passera Classic Tea Room som jag läst om i pressen. Det passade bra att hoppa in där och dricka te. Rosenmönstrade gardiner, engelskt porslin, riktiga scones, äkta clotted cream importerad från England, lemon curd och jordgubbssylt. Jag valde en kanna med Assamte och alltsammans smakade förträffligt.

Classic Tea Room passar alla utom hundallergiker. I tesalongen huserar en söt, liten, vit jycke. Det är oväntat, men ser hemtrevligt ut.

tisdag 12 oktober 2010

Rosor i äppelträd


Ännu har jag inte plockat ner mina Gul Richard (det lilla som blev) och mina Cox Orange. Rosen på bilden är Schneewittchen (klättervarianten) som fortfarande blommar.

Flyttbesvär

Flytta aldrig, det inte roligt att flytta. Det säger S som tillsammans med hustrun säljer det gamla huset för att installera sig i en bostadsrätt.

Inte roligt är att uttrycka det milt. Vad jag förstår, så har mina vänner ett litet helvete. En husförsäljning går nämligen inte längre till så som när jag sålde mitt hus för sju år sedan för att flytta till Sigtuna. Då kom mäklaren för att ta några bilder, det bestämdes datum för visning och så var det inte mer med det.

Nu ska huset stajlas. Och det handlar inte om att möblera om lite lätt, köpa fräscha kuddar till soffan och ställa in levande blommor. Nej, det mesta ska bort. Vännernas hus som var så vackert och trivsamt inrett ser i dag ut som ett kliniskt laboratorium: inga mattor, inga tavlor, inga gröna växter. Bara hälften av möblerna är kvar, resten står i ett möbelförråd några mil bort. Alternativet, sa mäklaren, är att ställa in möblerna i en pickup och åka runt medan visningen pågår.

Jag gissar att huset ser större ut när det är tommare. Men det ser också förfärande kalt ut. Vännerna otrivs i ett hus som de inte känner sig hemma i. Där ska de bo tre månader till.

Dessutom ska allt som inte är tiptop åtgärdas. Ett duschrum med fuktskador ska nu snabbt repareras, växter vid husgrunden grävas upp med mera. Det gagnar mäklaren som kan sätta ett högre pris. Förr berättade man för köparen om fuktskadan, som förstås drog ned priset på huset, men det är ju för att man inte längre orkar med husets underhåll som man säljer och överlämnar alla nödvändiga åtgärder till köparen som då har chans att välja det kakel som han eller hon vill ha.

G och jag har bestämt oss. När vi säljer huset en dag, kommer vi att vägra stajling.

måndag 11 oktober 2010

Blommande skönhet

Bilden som jag tog häromdagen visar en Lewisia som vi fick som present i somras. Den har blommat så här fint sedan dess. Har klippt av vissnade blomstjälkar och hoppas kunna sätta frö till våren. Har förstått att frön varje gång ger Lewisia med nya, spännande färger.

Årstafruns dagbok


Torsdag förra veckan var min turdag. På Sigtunastiftelsens bibliotek fanns till salu gamla böcker utrangerade från olika bibliotek i kommunen, bland dem något som jag länge önskat mig: Årstadagboken i tre band av Märta Helena Reenstierna. Hon, som kallades Årstafrun, skrev dagbok mellan 1793 och 1839. Märta Helena berättar om sin familj, om livet på gården, om tilldragelser i huvudstaden och i ute i världen.

De tre banden som gavs ut 1946 innehåller bara ett urval av dagboksanteckningarna men det är ändå värdefull läsning, särskilt som utgåvan är illustrerad och försedd med förklaringar till många för oss främmande begrepp.

Kristina Ekero Eriksson har nyss gett ut boken ”Årstafruns dolda dagböcker” med ambitionen att skriva ”Märta Helena Reenstiernas sanna historia”. Den boken ska jag önska mig i julklapp.

Här är några dagboksutdrag skrivna den 11 oktober:

11 October 1793
förmiddagen skref jag till mor och eftermiddagen for till stan samt kom hem klock.1/2 till 7. Uti stan betalte jag för Galonerne till Hans Abrams jacka 5 RDr 10 ß. Efven hemtog och betalte jag min stora nya Röda tafts Paraplui som för ställning och uppsättning kostade 12 plåtar. Jag hemtog ock en svart spänd taftshatt som i arbetslön kostade en plåt.

11 October 1798
Thorsdag. Solsken, blåst, rägn ombytte. Efter vanligheten var min första tour ned i träbyggningen till mina Påfogelungar och de 2ne turkiska kycklingarne, som jag där hade, men min bestörtning kan ej beskrifvas, när jag fann den vackraste Kycklingen ligga mördad af råttor, med hufvudet neddragit uti ett hål vid tröskeln och den vackra svartskinande kroppen innanföre. Denna Hönskycklinge hade en ganska stor snöviter tofs och var eljest svart. Han var kläckt den andra september, således endast 5 ½ vecka eller 39 dygn gammal och vägde utom hufvudet 22 lod.
Såväl min man, Son och jag som efven pigorna voro ganska ledsna hela dagen öfver denna olyckshändelse, emedan ingen af oss någonsin sett en så skön kyckling. Jag gjorde ej eller något gagn hela dagen. Om aftonen skref jag till min Bror.

11 October 1800
Lördag och Böndag. Väderleken ömsom rägn och upphålls. Ingenting mindre helgdagslikt i dag ty vi voro occuperade med hvarjehanda små sysslor. Jag intog och putsade ett Pomeransträd, spritade Sockerärtor och läste i Lundbergs trägårds Praxis, medan Herrrarne i trädgården och annorstädes hade eftermiddagen att syssla. Lyckligtvis kom ej eller någon främmande hit. För öfrigt var efven allt trist och nog oro

11 October 1814
Tisdag. Trädgårdsmästarens Hustru hemtog för 32 ß skorpor – jag kom ej att lägga bort dem genast, emedan jag stöpte, och då jag om aftonen räknade dem, saknades för 4 ß -- hvilka Huspigan Lovisa stulit, då hon bäddade min säng.

11 October 1821
Thorsdag. Skönt väder. Pigorna tvättade och voro efven till sjön ned klädren. Efermiddagen drack jag Caffée på Liljeholmen och tog fru Rubenson med mig till Rosendal, hvarest nu byggdes en våning till på ett hus, hvilken Konungen önskar, om möjeligt är, få färdig vid denna månads slut, men hvilket för mig synes alldeles omöjeligt. Vi mötte vår Nådige Kung på Blaisieholmen, som lika mildt som alltid aftog sin hatt och hälsade -- Han hade 4 par hvita Hästar för Vagnen -- Hade klifvit öfver spånet, stenar och skräp i alla rum och under ställningar framträngt, så att Dess hatt fullit ned i skräpet. Hvarje gång han där ser på arbetet, får hvarje Arbetare en RD öfver den accorderade dagspenningen.

11 October 1827
Thorsdag. 7 Kungl: Portraiter af gips uppsattes i förmaket, de där i många år legat uti mina gömmor nästan förglömde.

11 October 1831
Tisdag. Grönberg var efter egit nådigt välbehag och sålde kålrötter, Äpplen, hvitkål, Pourio, blomkål och en melon, och jag fick därföre (för allt) 5 RD rgds.

11 October 1835
Söndag. Kl:9 for Mamsell med unga bruden till kyrkan i min Calleche och Brudgummen i Sällskap med för detta Jungfru Johanna i en Chajse – vid hemkomsten var hos ägta paret sällskap af brudens Syster och Svåger. Grosshandlaren Leufstedt var här medan Mamsell var till kyrkan. Han Gissade om denna dagens Hemkomst öh! gladeliga fest. Maja Greta satt och lagde en tröja -- Gud låte henne ej blifva så giftsjuk som dess döfva Syster Brita Stina och andra onämnde. Trädgårdsmästare Lindgren och jag samtalade om lyckliga ägtenskap och våra blomväxter ---. Till aftonen var här blott Kornsgryns Sötgröt och kall refbensstek ----

lördag 9 oktober 2010

Äppelmarknad på Grönsöö

Idag klockan 13 kommer jag att hålla ett föredrag och tala om min nya pomologi Svenska äpplen på Grönsöö slott i samband med äppelmarknaden som pågår under helgen. Välkomna!

fredag 8 oktober 2010

Till styvmoderns lov

Besökte Sigtunastiftelsens bibliotek på eftermiddagen igår -- hade fått för mig att jag måste låna och läsa Driver dagg, faller regn av Margit Söderholm – och där hade man redan fem minuter över ett lagt ut tio romaner av Mario Vargas Llosa på disken. Två hade gått iväg men jag la beslag på Till styvmoderns lov.

Jag läste boken (min första bekantskap med nobelpristagaren) på drygt två timmar och kan berätta att de cirka 160 sidorna är uppbyggda kring sex kända tavlor som återges i slutet av verket. Boken är också uppbyggd kring Don Roberto, hans tonårige son Alfonso och hans vackra hustru Lucrecia.

Don Roberto är chef för ett försäkringsbolag på dagarna men resten av tiden ägnar han sig åt sin kropp och åt älskog med Lucrecia. Hans största intresse, efter erotiskt måleri, är att hålla kroppen ren. ”Badrummet var hans helgedom, tvättstället var offeraltaret och han själv var prästen som varje natt firade mässan som renade och frälste honom till livet”. Läsaren får detaljerade beskrivningar av hur Don Roberto rengör sina fötter, sina öron och sin näsa. Hela fem sidor ägnas åt bajsande.

Lucrecias väninnor har varnat henne för att styvsonen kan bli ett hinder för lycka i äktenskapet men det står snart klart att Alfonso avgudar sin styvmor. De två inleder ett förhållande som han avslöjar för fadern varpå denne kör ut Lucrecia.

På bokens baksida får man veta att Till styvmoderns lov är en sann njutning för alla historieberättandets narkomaner. En väldigt rolig bok, säger Per-Olof Enquist i DN i dag. Men jag blir beklämd av historien om den naiva, oförståndiga Lucrecia och den falske, förslagne styvsonen. Peter Englund har beskrivit Vargas Llosa som ”en pessimist som man blir upplyft av att läsa och som gör världen mer gripbar.” Det gäller inte för Till styvmoderns lov. Får lov att läsa något mer av Vargas Llosa som kan väga upp denna gubbsjuka bok.