torsdag 18 november 2010

Svampvarning


Engelsmännen har plockat svamp som aldrig förr denna höst. Oroliga britter hävdar att det plockas så mycket svamp att skogen är i fara, men jag tror att man överdriver.

En del skyller svamphysterin på medelålders matnördar med Jamie Oliver som sin guru. Andra påstår att det är östeuropeiska invandrare som har gått ut i skogen med korg och svampkniv och lockat vanliga engelsmän att göra likadant.

Systrarna Brontë plockade aldrig svamp. Det gjorde inte Samuel Johnson och P G Wodehouse heller. Gå ut i skogen och plocka svamp är fortfarande ett säreget söndagsnöje för de flesta britter.

Själv vet jag bara en engelsk dam som brukade plocka svamp och det var inte matsvamp. Gwen Raverat, som var barnbarn till Charles Darwin och gift med konstnären Jaques Raverat (uttalas räverä) och vän med Virginia Woolf (nu låter jag som Johan Hakelius) har berättat om sin barndom i Cambridge i sin fantastiska bok Så var det då – Min barndom i Cambridge. Läs den,
en underbar bok!

Faster Etty var äldsta syster till Gwen Raverats pappa. Hon var en fin dam som aldrig hade så mycket som lagat te, allt sköttes av hennes jungfrur. Men som hon ömmade för sina jungfrur. Varje höst gick faster Etty iklädd en speciell jaktkappa och handskar ut i skogen beväpnad med en korg och en vass käpp. Hennes strävan var att hitta alla stinksvamparna i skogen -- de där illaluktande vita och svarta svamparna (Phallus impudicus) som växer även i svenska skogar och liknar fallosar -- för att ta hem och bränna dem i salongsbrasan med dörren låst. För jungfrurnas sedlighets skull.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar