Jag tillbringade förra veckan i London. Yes, jag var på Victoria & Albert Museum. Yes, jag var på Tate Modern och såg Gaugin-utställningen. Yes, jag var på National Portrait Gallery. And yes, jag gjorde mycket mer.
Det finns avigsidor med att åka till London ensam. Man har fullt ansvar hela tiden. Det finns ingen att skylla på när man råkar ta fel tunnelbanetåg. Men det är också lätt att komma i samtal med människor. Se lite vilsen ut och det är alltid någon som kommer fram och vill hjälpa dig.
Som den pensionerade musikälskaren jag delade lunchbord med i serveringen under kyrkan St Martin in the Fields sa: ”London är underbart. Du kan resa hit ensam men du är aldrig riktigt ensam. Det finns alltid någon att tala med.”
Den vänlige mannen tipsade mig om Blackwell, en välsorterad bokhandel i ett plan vid Charing Cross Road dit jag också gick efter lunchen. Mannens egen favoritgata var Cecil´s Court (bilden) nära St Martin in the Fields. Där bodde Mozart när han besökte London. Nu rymmer gatan ett stort antal butiker specialiserade på böcker om till exempel musik, historia, krigsväsendet, mynt med mera.
Min bordsgranne brukade själv spela musik. Trumpet och piano var hans instrument. Att bli äldre innebar en särskild sorg för honom. Hans läppar tålde inte längre att spela trumpet, hans händer hade blivit lite för stela för att kunna spela piano som förr. Nu nöjde han sig med att lyssna på musik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar