lördag 20 januari 2018

Mer om att stå upp

De här raderna är till Karin och alla andra kloka människor som insett att det är fördärvligt att sitta mycket och vill skaffa sig bättre vanor.

Min älskade ståpulpet i björkträ är specialbeställd från en snickarverkstad på 1980-talet. Jag skaffade pulpeten den där hösten när jag hade det besvärligt och inte kunde sitta ned mer än mycket korta stunder. Så småningom blev ryggen bättre men pulpeten är fortfarande bra att ha. De ståbord som finns att köpa i dag, och som enkelt går att höja och sänka efter behov, är förstås ett fint alternativ.

Jag växlar mellan att stå och arbeta vid pulpeten och att sitta ned vid skrivbordet intill. Att byta om är viktigt.

Vid mitt senaste besök hos sjukgymnasten fick jag rådet att lägga en kilkudde i skrivbordsstolen. Den kudden har gjort all skillnad i världen! Skulle inte kunna vara utan den. Kilkudden (köpte den på Uriform) gör att jag sitter rakare, utan att sjunka ihop.
Den svarta kilkudden, som är bredare mot stolsryggen, gör det skönare att sitta
Här är en annan bra sak: stödstrumpor. När man arbetar stående behöver man stödstrumpor. Kockar står hela dagarna och de använder stödstrumpor. Och så ska man förstås ha riktigt bra, stadiga skor med svikt i sulan.

Snögubben står alltid upp
Nu drömmer jag om ett gåband att lägga under pulpeten. En kall vinterdag med stormvindar vore det skönt att kunna lägga promenaden inomhus. Men bandet kostar mycket pengar och dessutom har jag dålig plats för det i mitt lilla arbetsrum. Lindrar rygg- och nackbesvär, stärker immunförsvaret, säger reklamen. Är det någon som har erfarenhet av gåband? Motion och arbete på samma gång, hur funkar det?

lördag 13 januari 2018

Att stå upp

Mitt nyårslöfte i år är att stå upp. Under 2018 ska jag stå upp för mina åsikter. Som den här: vi bör genast införa en kraftig sockerskatt så att godis och läsk och andra hälsoförstörande, kariesskapande produkter blir avskräckande dyra. Vad är det för mesar i regeringen som förhalar ett sådant beslut?

Jag ska också stå på mina fötter lite mer. Därför har jag möblerat om i arbetsrummet och gett mitt ståbord (pulpet) en framskjuten plats. Nu kan jag stå och skriva eller läsa, precis som Hemingway. Jag känner att den stackars kroppen, som länge varit trött på allt sittandet, jublar.

Nu ska det arbetas vid ståpulpet
Dessutom räknar jag med att bli tunnare på kuppen. Kanske kommer jag i min sparade blå klänning av franskt märke från 70-talet i slutet av året? Forskare har nämligen kommit fram till att underbenen väger kroppen när man står upp och den tyngd som benen registrerar påverkar vårt matintag. Detta är visat på råttor men, som forskare älskar att påpeka, är det ingen större skillnad på råttor och människor fysiologiskt sett. 

fredag 5 januari 2018

Samuel Pepys trakasserade kvinnor

I dag för 357 år sedan började londonbon Samuel Pepys att skriva dagbok, något han höll fast vid i nio år. Han berättar om politiska skeenden, sitt arbete, pesten som drabbar London och den svåra stadsbranden 1666. Han berättar också mycket om sitt sexualliv men uttryckte sig då försiktigtvis på en blandning av engelska, spanska, franska och latin (som forskare har lagt stor möda på att tolka). Då och då skriver han tocar her cosa vilket betyder "tog henne på könet".

De sexuella trakasserier som vi fått ta del av via metoo-rörelsen under hösten är vidriga. Samuel Pepys står inte långt efter vad gäller grova övergrepp. Han tafsade på kvinnor var han än befann sig: i ölstugan, i teaterloger, i kyrkan, överallt. Vid ett tillfälle försökte han komma under kjolen på den främmande kvinnan intill honom i kyrkbänken. Hon flyttade sig undan. Han flyttade efter och försökte igen. Nu visade kvinnan att hon hade en nål i handen och hon gjorde det tydligt att den skulle användas om Pepys tänkte framhärda. Kanske gick förutseende kvinnor på den tiden ingenstans utan en kraftig nål att försvara sig med.

Föga anade Pepys att hans dagbok skulle bevaras och bli mycket omskriven. I dag ingår dagboken i Project Gutenberg och finns tillgänglig för oss alla på nätet.

måndag 1 januari 2018

Gott Nytt År

Finns det någon färg som jag förknippar med 2017? Kanske är det färgen lila. Som jag gillar allt mer ju äldre jag blir. Möjligen gäller det många fler kvinnor. Magdalena Ribbing  -- som hon är saknad -- bär lila klädsel på de bilder som togs strax före fallolyckan som blev hennes död. Drottningen bar en enkelt skuren, vacker lila klänning på senaste Nobelfesten.

Ben Blatt har skrivit boken "Nabokov´s favorite word is mauve" som kom förra året. Ben Blatt är en statistiker som gillar att systematisera och skriva listor. Han har kommit fram till att Vladimir Nabokov i sina romaner använde ordet mauve (lila) 44 gånger oftare än det brukar förekomma i skriven amerikansk engelska (Corpus of Historical American English).  Överhuvudtaget var Nabokov (som kännetecknades av synestesi -- han såg bokstäver i färg) mycket upptagen av färger.  Långt engelskt a (som i bath) hade samma färg som väderbitet trä medan franskans a bar färgen av polerad ebenholts. Författaren använde 460 ord för färger per 100 000 ord i sina böcker
vilket är ovanligt mycket, konstaterar Blatt.

En god författare aktar sig för att använda många utropstecken men det rådet glömmer många. Ben Blatt har kommit fram till att listan på de tio böcker som har flest utropstecken toppas av Salman Rushdies bok "Midnattsbarnen": 2131 utropstecken per 100 000 ord. Därefter kommer olika böcker av James Joyce, Charles Dickens,  Sinclair Lewis, D H Lawrence och Tom Wolfe. Charles Dickens använde 1351 utropstecken per 1000 000 ord i sin bok "A Christmas Carol".

För en litteraturintresserad är boken "Nabokovs favorite word is mauve" inget annat än en guldgruva. Vilken författare utmärker sig med långa inledande meningar? Jane Austen. Hennes första mening omfattar i genomsnitt 32 ord medan motsvarande siffra för Toni Morrison är fem ord.

Må ditt nya år bli färgstarkt, innehållsrikt och glatt!