The New Yorker, amerikansk veckotidning av klass, har en avdelning kallad
Annals of Gastronomy som Hannah Goldfield svarar för. Svenskarna äter mer godis än något annat folk i världen, skriver hon och bekänner sin kärlek till svenskt lösgodis. Hennes lycka är stor, det har nämligen öppnats en ny svensk lösgodisaffär i New York med namnet Bon Bon on the Lower East Side (den förra som ligger i West Village, heter Sockerbit). Där handlar hon
pick-and-mix candy som vita sockerbitar, pastellfiskar, lakrits, skumbananer, gula och vita ägg och mycket mera. Sedan går hon hem, tömmer påsen och darrar av förtjusning.

Hannah Goldfields artikel, som har rubriken
How to eat candy like a Swedish person, fick mig att gå till lösgodisgondolen -- kanske hade produkterna från Dals konfektyr, Cloetta, Toms och Astra Sweets förbättrats dramatiskt under det senaste decenniet? Tappat i tillsatser, förlorat sin syntetiska smak? Blivit gourmetgodis? Men nej, de tjusigt färgade bitarna i alla slags former smakade lika hemskt som förr.
Ber att få önska alla en fin nationaldag! Med lösgodis eller utan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar