Ginkon och fjärilen

Min senast lästa bok är Strong Opinions av Vladimir Nabokov. Boken består av intervjuer som författaren och fjärilsexperten Nabokov gav på 1960-och 1970-talet. Han säger ett par gånger i boken att finns bara två enastående nöjen för en människa: att läsa och skriva och att jaga fjärilar. Nabokov gjorde båda sakerna så länge han levde.

Författaren nämner på ett ställe att ginkoträdets blad liknar en fjäril och återger en dikt om detta:

The ginko leaf, in golden hue, when shed,
a muscat grape,
is an old-fashoned butterfly, ill-spread,
in shape.

Nabokov skriver att dikten, hämtad ur hans bok Pale Fire, är skriven av John Shade "den störste av påhittade poeter". Själv håller jag på Adam Dalgliesh, poet och poliskommissarie i P D James böcker. Mest för att jag inte är bekant med någon annan påhittad poet.

Skydda dina träd i vinter

Jag har sett att du har ett gingkoträd, sa en kvinna i butiken till mig i går. Det visade sig att hon själv hade haft två 15 år gamla gingkoträd ute på sitt ställe i skärgården men de hade ödelagts under den förra snörika vintern. Av råttor, sa kvinnan, men jag gissar att hon menade sorkar. De hade ätit rent all bark nedtill på träden. Man förstår den besvikelse hon kände när träden dog.

Nu ville kvinnan varna mig. Och jag vill i min tur varna alla andra. För att skydda sin gingko -- och sina äppelträdsstammar -- mot sorkar är det bra att sätta ett finmaskigt nät runt stammen nedtill. Det ska helst gå en bit ned i marken och det åstadkommer vi förstås inte så lätt nu i december. Men det är alltid klokt att trampa hårt runt alla hotade stammar för att hindra sorkar från att smyga under snön.

Att alla trädgårdsägare har satt upp hönsnät mot harar och rådjur runt yngre fruktträd tar jag för givet.

Den vänliga kvinnan sa att hon kommer från Japan. Där blir gingkoträden enormt stora. Där finns alléer av gingkoträd. Det vore roligt att åka dit och titta.

Gingko vid Monk´s House

Jag satte ett gingkoträd för tre år sedan. Nu frågar jag mig om det står för nära gatan. Fast kanske är växtkraften inte lika stark här som i Sussex. Det gingkoträd som jag fann vid Monk´s House var högt och tjockstammigt, mätte uppskattningsvis en dryg meter runtom nedtill. Visste inte att det trädet kunde bli så stort.

På National Portrait Gallery såg jag senare ett porträtt av Iris Murdoch. Till vänster i bilden en kvist av gingko biloba. Man undrar varför. Detta var Goethes favoritträd. Kanske var det också Murdochs älsklingsträd.