Lyckligare i Gnesta

Hanna Hellquist har nu avslutat sin teveserie om lyckan. Hon har tagit upp många bra saker i programmet som till exempel att det är bra för välbefinnandet/lyckan att göra något för andra människor, att försonas med sin ovän, att visa tacksamhet mot den som gjort viktiga saker för oss. En grupp människor i Gnesta har gjort just sådant under seriens gång och höjt sitt lyckoindex en grad (enligt enkätsvar före och efter) vilket gör Hanna Hellquist stolt.

Vad jag inte förstår är att hon i det avslutande programmet uttalar sig föraktfullt om tidningar med artiklar om hur man kan höja sitt välbefinnande och känna mer lycka. Varför är det bra att göra en åtta veckor lång teveserie om lycka (med intervjuer av våra vanligaste kändisar) men dåligt att publicera en tidningsartikel i samma ämne?

Blev programledaren själv lyckligare under de åtta veckorna? Vi vet inte. En tittare hade skickat Hanna Hellquist sitt recept för lyckan: Någonting att göra, någon att älska och något att se fram emot. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Gott Nytt År!

Många människor tycker om att gå barfota, tevemysaren Ernst Kirschsteiger till exempel. Kanske beror det på att fötterna fångar upp jordbakterier som kommer hjärnan att producera måbra-ämnet serotoin (se tidigare inlägg)?

På julafton publicerade Dagens Nyheter en stor artikel av Dan Karlholm, professor i konstvetenskap. Den som vill vara i tiden, visar sin välpedikyrerade fot utan beklädnad. Det var professorns budskap och han angav bland annat Börje Salming och Maria Abrahamsson som exempel. Båda har låtit sig fotograferas med nakna fötter.

Känner du för att gå barfota under det nya året? Så gör det då, ta av dig skorna. Fakta att stödja dig på när du möter frågor om det hälsosamma/farliga/obekväma i att gå barfota, hittar du på barefooters.org

Songs from the Swedish badlands

Det var överbokat i går kväll på Brunnsgatan 4 och uppmaningen till publiken ”sitt så nära varandra som möjligt på sofforna utan att det blir pinsamt” åtlyddes. Vi tryckte ihop oss och fick lyssna till en makalös föreställning med Lennart Jähkel, sångare, och Niko Röhlcke och Hannu Kiviaho, musiker. En annan musiker, Benny Andersson, satt i publiken.

Kristina Lugn var också där -- piffigt utstyrd som flygvärdinna -- och gjorde då och då ett inhopp på scenen. Det var hennes makalösa sånger på engelska och svenska (tonsatta av Röhlcke) vi fick lyssna till, sånger på en gång humoristiska och sorgsna. Jag är övertygad om att många av dem kommer att bli klassiker. Önskar att jag hade kunnat ta texterna med mig hem men tröstar mig med att de kommer på cd efter jul.

Kultur måste vi ha för att känna lycka och välbefinnande. Detta var kultur på hög nivå. Man är glad när man går hem från Brunnsgatan 4. Glad för att det finns så begåvade musiker. Glad för att Lennart Jähkel sjunger så bra. Glad för att Kristina Lugn finns.

Meta och må bättre

Anna Waxin på Sveaskog säger i tidningen att sportfiske borde klassas som en avdragsgill friskvårdsförmån. Sveaskog är Sveriges största upplåtare av fiskevatten och har stor erfarenhet av att hur nyttigt det är att människan att fiska, menar Anna Waxin som hoppas att skatteverket ska låta tala med sig.

Klart att det är nyttigt att sitta på en brygga och meta. Kroppen får friskt syre till alla celler. Själen får tid för kontemplation. Stresskänslan lägger sig och vi får ro att njuta lite, kanske tänka tillbaka på en lycklig stund.

Man kan promenera till ett fiskevatten och titta på ett flöte en kväll. Eller gå i skogen. Eller ta en lång cykeltur med en vän. Huvudsaken är att man kommer ut i friska luften, rör på sig och får ett roligt avbrott i vardagen. Det är friskvård som gör oss lite lyckligare.

Turandot på Gröna Ladan

I lördags var jag på Metropolitan Opera. När den via satellit kom till Gröna Ladan i lilla Sigtuna. Den här biografen bjuder sköna breda röda sammetsfåtöljer och jag är viss om att operabesökarna i New York inte kan sitta bekvämare.

Det var Gröna Ladans tredje Met-föreställning och jag hade nåtts av oroande rapporter om att operapubliken i Sigtuna går in för att klä upp sig. Det hade förekommit långa klänningar. Och tiaror! Har trovärdiga människor berättat för mig. Jag klädde mig i chanelfärger: svart byxdräkt, vit jumper. Fick duga. Till min lättnad såg jag inga tiaror så det var kanske en skröna ändå.

Kvällens opera var Turandot av Puccini. Handlingen tilldrar sig i Kina och kan summeras så här: Calaf blir besatt av den iskalla, manshatande prinsessan Turandot. Han måste, som alla friare före honom, gissa Turandots tre gåtor och kommer, som tjogtals friare före honom, att halshuggas om han svarar fel. Den vetskapen -- och varningarna från ministrarna Ping, Pong och Pang -- dämpar inte hans besatthet.

Calaf är själv en grym människa. Han begär av den vackra tjänarinnan Liu, som älskar honom, att hon ska följa hans avsatte gamle far i hans eländiga exil medan han själv riskerar sitt liv för Turandot. När Calaf gissat rätt på gåtorna vägrar Turandot att ha med honom att göra. Fast det ordnar sig. Han behöver bara kyssa henne, så väcks kärleken. Liu tar livet av sig.

Fantastiska sångröster, underbar scenografi, otroligt tjusiga kinesiska sidendräkter. En lycka att ha fått vara med om den här föreställningen. Det är friskvård för själen att unna sig något utöver det vanliga ibland.

Lyckan och livspusslet

Anna Laestadius Larsson skriver i sin krönika i Svenska Dagbladet i dag att hon har löst sitt livspussel. Hon gifte sig nämligen med rätt man. En jämställd man som sköter sin del av hushållsarbetet, gör inspirerade långkok och har middagen klar när makan och dottern kommer hem från träningen.

Tänk om alla svenska män, precis som som Annas man, kunde förstå vad de har att vinna med att börja städa huset och laga mat. De får en lyckligare kvinna att leva med, de blir mer älskade och de får självklart mer härligt sex.

Anna slutar krönikan med att citera sin man: Om folk bara struntade i att vara så förbannat lyckade kanske de skulle ha tid över att bli lyckliga.

Intervju

Hade besök av en ung kvinnlig journalist i går. Det bästa med en intervju är att jag träffar en trevlig person som är intresserad av det aktuella ämnet -- i det här fallet glädje och vardagslycka -- och har tänkt egna tankar som jag kan lära något av.

Just den här journalisten hade en uppiggningsmetod som jag gärna för vidare. Hon plockar fram sin kamera och tar bilder av det som är positivt att minnas: möte med vänner, festligt dukat bord, god mat, roliga utflykter och annat. Hennes kamera rymmer ett stort arkiv.

När man känner sig en smula deppig, som alla kan göra någon gång, tar man fram sin kamera och tittar på bilder. De får oss att komma ihåg glada ögonblick och vi mår bättre.

Måste man vara lycklig?

Läste en mini-intervju med Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland, i DN i går. På frågan ”Var du populär som tioåring?” svarar han att han var lite av enstöring som barn och att hans bästa vän var stadsbiblioteket.

Jag hade också biblioteket som min bästa vän när jag var barn. Mina tankar när jag gick in i den heliga lokalen var ”Tänk att någon har köpt in alla dessa böcker för min skull. Och tänk att jag får låna vilken bok jag vill, så underbart!” Så känns det fortfarande när jag kommer in i ett bibliotek -- där finns så mycket vetande och så många spännande berättelser och alltsammans står till mitt förfogande. Det är en fantastisk sak vi får för skattepengarna. Jag får alltid en lyckokänsla i biblioteket.

I går kväll höll jag föredrag under rubriken Tankar om glädje och vardagslycka, vad vi kan lära av den positiva psykologin på Stadsbiblioteket i Stockholm. Det var roligt att stå där mitt bland alla volymerna och träffa en intresserad publik – både män och kvinnor, både unga och gamla -- som ställde frågor och ville diskutera.

Måste man vara lycklig? Frågade en ung kvinna i publiken. Hon tyckte att det inte får bli så att människor ska känna att de måste till varje pris vara lyckliga, det kan bli ytterligare en svår stressfaktor. Jag menar inte heller att man ska jaga lyckan på det viset.

Säkert vill alla känna livstillfredsställelse och det räcker bra att sträva ditåt. Skulle vi möta ett ögonblick av stor lycka på vägen får vi ta emot det med tacksamhet. Lycka, sa en medelålders kvinna i publiken, kan vara en vacker solnedgång. Och en ung kvinna sa: När man har arbetat länge med något och så blir man klar, det är lycka.

Viktiga intressen

Ett bra sätt att mota livsleda och bli lite lyckligare är att skaffa sig roliga intressen. Jag är glad att jag kom att intressera mig för pomologi för två decennier sedan. Det har gett mig vänner och bekanta. Och det har lett mig till miljöer som jag aldrig hade kommit till annars, både slott och torp.

Som igår. Då var jag ombedd att besöka Sundsta som är en fastighet med tre hus från 1700-talet. Från början ett såpsjuderi har husen blivit ombyggda till hyreshus med fyra familjer i varje hus. Sundsta, som ligger vackert vid vattnet under Skanstullsbron i Stockholm, ägs av Stadsholmen som vill inventera den misskötta trädgården och sedan renovera den.

Det finns 16 äppelträd vid Sundsta varav flera är av sorterna Sävstaholm och Åkerö. Ett Alexanderträd hittade jag också. Men sedan fann jag två riktigt gamla, enormt stora äppelträd med goda, spännande, för mig okända sorter. Nu blir det för mig att slå i gamla pomologier och försöka identifiera dessa äpplen. Kanske stammar de från Bellmans tid......

Bilden visar Pomona, fruktens och trädgårdens gudinna i den romerska mytologin. Målad av Nicolas Fouché år 1700. Utgör omslagsbild till Pomologia Suecica, en cd om frukt som getts ut av Nordiska Genbanken. Kan beställas via hemsidan www.nordgen.org.

Vad kan man göra?

Barry Schwartz har skrivit en bok med titeln The Paradox of Choice. Han delar upp mänskligheten i maximerare och gott-nog-människor. Maximeraren lägger enorma ansträngningar på att hitta den bästa teven: han går till flera butiker, intervjuar experter, tar reda på allt som finns att veta om teve. Han gör allt för att försäkra sig om det bästa köpet. Medan gott-nog-människan kanske går hem till kompisen och tittar på hans apparat. Om den är bra, köper han en likadan.

Maximeraren köper kanske en produkt av högre kvalitet än gott-nog-människan. Men den gör honom inte lycklig. Han plågas där han sitter framför sin superperfekta teve för han tänker på hur mycket tid och arbete han har lagt ned. Och ändå kan han inte vara säker på att han fick det bästa. Borde han ha frågat ytterligare någon? Har kanske en bekant köpt något bättre? Kommer det en ny exklusiv teve nästa månad?

Den som måste ha det bästa blir aldrig nöjd. Han eller hon kommer hela tiden, på alla områden, att spana efter något annat. Medan gott-nog-människan inte lägger mycket tid på sitt köp, skaffar en fullt godtagbar produkt och är belåten.

Det bästa är fiende till det bra, lyder ett uttryck. Helt säkert är att vi blir lyckligare om vi skruvar ner våra förväntningar och nöjer oss med en bra vara. Istället för att jaga upp den allra bästa.

Pengar som ger lycka

Blir en människa lycklig av pengar? Det beror på. Den som har ont om pengar och får ett arv blir lycklig, äntligen finns det medel till mer än mat för dagen. Man kan få en guldkant på tillvaron i form av nya kläder och en liten resa till exempel.

Historien visar många rika människor som varit olyckliga, ensamma och isolerade. Men den som är rik kan också bli lycklig av pengar. Det hänger på att använda dem rätt. Det vill säga ge bort dem. Det visar forskning vid University of British Columbia. Människor som skänker pengar till andra känner en högre lyckokänsla. Inte så att man ska ge bort sin sista slant förstås, utan man ska ge av sitt överflöd.

Glädje som smittar

Det ringde en reporter från Sveriges Radio för att intervjua mig om lycka och glädje. Hur kommer det sig att jag, som inte är intresserad av fotboll, blir så glad och lycklig varje gång Zlatan har framgång på plan? Frågade han.

Mitt svar är att Zlatan har en särskild utstrålning. Man noterar hans spelglädje och smittas av den, om vi så bara ser honom på bild i tidningen. Jag brukade bli lite lycklig av att se Stefan Holm hoppa fantastiskt högt eller se Carolina Klüft vinna.

Glädje, men även dåligt humör, smittar av sig på andra. Därför har vi ett ansvar för våra medmänniskor. Om vi går ut med neddragna mungipor på morgonen kommer vårt trista utseende att sänka humöret för medpassagerarna på bussen och våra kolleger på jobbet. Men om vi försöker möta världen med ett leende kommer 1) vi själva att må bättre och 2) vår omgivning att smittas och le tillbaka mot oss.

Konsten att få vänner

Lycka är att ha vänner. Men hur får man vänner? Om man är en tillbakadragen, introvert typ? Det fins ett bra sätt: man odlar ett intresse.

Utveckla ett starkt intresse för något och du kommer att träffa likasinnade. Som blir dina självklara vänner. Själv har jag mer än 600 vänner som alla är medlemmar i Sveriges Pomologiska Sällskap. Jag ringde nyss till Kalle som bor utanför Grästorp i Västergötland och frågade om jag fick komma och titta på hans äppelträd (han har 185 sorter så det är något att titta på). Vi hade inte träffats tidigare men visst var jag välkommen. G och jag tillbringade en fin söndagseftermiddag i Kalles blommande äppelträdgård.