Babyklappe på Mengstrasse

Andra dagen i Lübeck, när jag gick nedför Mengstrasse, läste jag skylten BABYKLAPPE på en vägg och stelnade. Bitte nur im Ernstfall öffnen, stod det på en rostfri lucka. Öppna bara i yttersta nödfall.

Förtvivlade mödrar utan möjlighet att ta hand om sin nyfödda kan öppna luckan och lägga in barnet. Jag kunde läsa att det var organisationen Agape-Haus -- Ein Haus des Lebens -- som ansvarade för luckan. Förmodligen gör Agape-Haus allt som går för att ge de spädbarn som lämnas in ett så bra liv som möjligt, men nog ville man att föräldrarna istället kunde få stöd som tillät dem att behålla sitt barn.

I Sverige träder myndigheterna in och kan eller vill inte föräldrarna behålla barnet lämnas det för adoption. Finns Babyklappe i alla tyska städer och kan inte utsatta föräldrar få annan hjälp?

En vecka i Lübeck

Kaffe med chokladglaserad marsipantårta på Niedeggers Marzipan-Salon

Holstentor, den medeltida stadsporten med de lutande tornen

Sköna strandsoffor att njuta kaffe i står lite varstans

Nu stryker jag Hansestadt Lübeck från listan på platser jag vill besöka innan det är för sent. Efter att länge ha velat resa till staden där romanen Buddenbrooks av Thomas Mann utspelar sig har jag nu varit där och kommit hem nöjd med min vecka. Bodde på hotell vid Moislinger Allé med 20 minuters promenad in till Alte Stadt (Lübecks kärna) och här är några spridda intryck:

Lübeck är koltrastarnas stad. Överallt såg jag koltrastar som sjöng högre än här hemma. Kanske är det bara koltrastarna med de högsta och mest välljudande tonerna som hittar en partner? Här måste man sjunga högt för att överrösta bilarna.

Flädern blommade. Inte fläderbuskar som hemma utan höga fläderträd.

Många cyklister körde med ljuset på under dagtid. Det är smart, de syntes bättre. Däremot var det inte alla som bar hjälm.

Jag som trodde att Sverige var världsbäst på rullatorer tar tillbaka allt. Här såg jag många gamla som gick med rullator.

På bussar och i butiker hördes Loreen sjunga Euphoria.

Eftersom jag inte varit i Tyskland på decennier väntade jag mig frukost bestående av två skivor vitt bröd med sylt. Fel, fel, fel. Hotellet serverade en frukost som överträffade allt. Bäst var roll-mopsarna, hoprullade, inlagda filéer av småsill.

I Lübeck ska du äta marsipan, hade man sagt. Det var jag inte främmande för. Fick veta att till minne av hungersnöden 1407 började man baka små bröd som fick heta Marcesius-Brötchen eller Marcus pani och därefter Marzipan; marsipanens vagga kan ha stått i Persien där det är känt att man blandat socker och mald mandel åtminstone sedan 900-talet.

Det är okänt hur just Lübeck kom att bli marsipanens huvudstad i världen. Framåtanda och lyckad marknadsföring kanske. Niedereggers Marzipan-Salon i två våningar mitt i Alte Stadt är sedan början av 1800-talet stället för alla marsipanälskare; här finns godis, tårtor, kaffe och glass att få. Det godaste jag åt i hansastaden var ändå de chokladdoppade mandelkrokarna, Mandelhörnchen, tjockare, saftigare och läckrare än någon annanstans. Det räcker med en halv krok, mer orkar ingen.