God jul!

Rosen "St Nicholas"

 "Det är en ros utsprungen" är en känd, älskad julpsalm Den ingick självfallet i det Lucia-program som STV sände nyss. Att tittaren inte fick veta att översättningen från tyska var gjord av Thekla Knös måste ses som en oförlåtlig uraktlåtelse. Thekla Knös (1815 - 1880) -- bosatt i Uppsala där hon och modern höll en salong och umgicks med litterära storheter som Atterbom -- var en rätt så framgångsrik poet som fick pris och understöd av Svenska Akademien.  Hon är faktiskt den enda kvinna som vunnit Svenska Akademiens stora pris för sin poesi och 1851 blev det en stor nyhet i pressen.

Thekla Knös

Den begåvade Thekla Knös sörjde att hon inte hade samma möjligheter till utbildning och arbete som en man. "Det känns ibland som om det låge så mycket i träda inom mig, som i mitt huvud och hjärta vore så mycket ouppodlat."

Vill man veta allt om Thekla Knös och dåtidens Uppsala kan man läsa idéhistorikern Elisabeth Manséns fina bok "Konsten att förgylla vardagen: Thekla Knös och romantikens Uppsala". För ett par år sedan kom också den lilla boken "Ljud befriad min röst" med dikter av Thekla Knös och en presentation skriven av Elisabeth Mansén. En av de skämtsamma dikterna handlar om näsan som författaren anser vara förbigången. Ögon, läppar, kinder och panna har poeterna uppmärksammat med vackra ord men inte näsan. Dikten slutar så här:

Är den ej värdigt mål för sången?
Var doft så fint den fattar opp,
Vid minsta oljud lätt den rynkas;
Jag har i denna stund  ett hopp,
Att sådan fördom snart skall ynkas.
Jag därför näsvist nu min sång
Just till den obesjungna ställer;
Må blott min egen ej bli lång
Och allmänhetens icke heller!

Önskar alla en fin jul med dofter av hyacint, gran, saffran och kanel som som får näsan att fröjdas.

Elisabeth Mansén till Akademien

Dags för De Aderton att öppna nya fönster, skriver Björn Wiman i gårdagens DN. Han föreslår inval av till exempel en kvinnlig idéhistoriker och varför inte Karin Johannisson eller Eva Österberg.

Jag röstar också på en kvinnlig idéhistoriker efter Birgitta Trotzig men har ett annat förslag: Elisabeth Mansén, professor i idéhistoria vid Stockholms universitet. Jag läste för flera år sedan hennes doktorsavhandling Konsten att förgylla vardagen. Thekla Knös och romantikens Uppsala (Nya Doxa 1993) som behandlade den litterära salongen i Uppsala under 1800-talet. Thekla Knös var den som bland annat översatte den välkända psalmen Det är en ros utsprungen till svenska. Manséns avhandling lärde mig mycket om Uppsala under 1800-talet.

Men Mansén är också expert på svenskt 1700-tal och författare till det femte bandet i Sveriges historia, 1721-1830, från Norstedts. Gustav III, Svenska Akademiens grundare, är en av hennes favoriter. Om någon skulle kunna verka för ökad mångfald inom Akademien i Gustav III:s anda så borde det vara Elisabeth Mansén.