En vacker dag

Den här skylten står utanför ett hus i Sigtuna. Funderar på att snickra mig själv en likadan skylt....

Från min trädgård – hundrova

Ett plommonträd dog för några år sedan men stammen har fått stå kvar för att hålla ett fågelbord på vintern och vara klätterträd för hundrova på sommaren.

Hundrova (Bryonia alba), känd sedan medeltiden, är en perenn ört med strävhåriga skott som klättrar med hjälp av klängen. Den blommar på sommaren och får sedan bär som först är gröna och slutligen svarta.

Hundrova användes fram till 1800-talet som medicinalväxt mot bland annat vattusot. Bären och roten är giftiga och kan ge kräkningar och diarré. I sin bok Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ från 1806 skriver Anders Jahan Retzius att hundrova kan användas för att framställa stärkelse.

Från en annan trädgård -- lila ros

Den här rosen blommar just nu i en trädgård nära en gata i Sigtuna. Otroligt vacker. Jag har inte vågat ringa på och fråga vad den heter. På bilden lyser den lite mer lila än den är i verkligheten.

Hotell för nyttodjur

På Söder i Stockholm finns ett surdegshotell; den som reser bort på semester kan lämna in sin älskade deg och vara säker på att den blir väl omskött av hotellets anställda. I höst kan du och jag bygga ett hotell för våra trädgårdsvänner, de små nyttodjuren.

Bilden visar Kirsten Jensens modell för vinterkvarter för nyttodjur som spindlar, tvestjärtar, blomflugor, nyckelpigor med mera. Tanken ska rymma 20 liter så att djuren övervintrar frostsäkert. Skär smala springor på sidan så att djuren kan ta sig in (smala springor, annars tar sig mössen in). Fyll tanken med halm och skruva på locket. Häng upp den i ditt fruktträd i höst. I vår när djuren vaknar, kommer de att söka föda i ditt träd och du blir av med bladlöss.

Vill du läsa Kirsten Jensens superintressanta rapport om nyttodjuren, gå till www.lansstyrelsen.se/vastragotaland och klicka på ”Rapporter”. Sök ”Nyttodjur i odlingen” och du kommer till rätt skrift.

Från min trädgård – vippvallmo

Detta är en växt som har oansenliga, beiga blomvippor men desto vackrare grågröna blad helt ljusa på undersidan. Vippvallmon (Macleaya cordata) kan användas som insynsskydd, den blir bred och får en imponerande höjd, över två meter.

Plantera den inte, säger en del som har prövat. Vippvallmon kan nämligen sprida sig ohejdat och vara svår att utrota. På andra håll håller den sig på plats. Jag har haft den länge och där vippvallmon står just nu håller den sig stilla.

Från min trädgård – New Dawn

Här är New Dawn som växer i mitt äppelträd av sorten Cox Orange. Den, som flera andra av mina rosor, frös ned i vintras och har inte hunnit bli så hög ännu i sommar. Jag gillar rosor i äppelträd, det ger trädet en andra blomning mitt i sommaren. Dessutom får jag, utan att ha en stor trädgård, möjlighet att plantera rosor.

Den som vill göra likadant får tänka på att hålla trädet glest med god beskärning. Vinden måste kunna löpa genom grenarna för att torka upp trädet efter ett regn, annars inbjuder det till svampsjukdomar. Det andra att tänka på är att välja en frisk ros.

Från min trädgård -- kermesbär

Om kermesbäret kan man säga samma sak som om asken, det är en kunglig växt: kommer sent och går tidigt. Fast plantan ser ut som en buske är det en ört som viker sig så fort frosten kommer och sticker upp ur jorden igen när allt annat har börjat grönska.

Det finns olika sorters kermesbär (Phytolacca americana) och den jag har blir inte mer än dryga metern hög. De vita blommorna förvandlas till lustiga bär som är gröna, rosa, vinröda och slutligen blankt blåsvarta.

Bären är lätt giftiga och har använts i medicinskt syfte. I byn Röbäck (som jag skrev om för en dryg månad sedan) upprättades 1809 ett krigssjukhus för att ta hand om sjuka soldater från finskryska kriget. Lennart Forsberg är en historiskt intresserad bybo som skrivit om detta krigssjukhus: hur många som togs om hand i Röbäck, av vilka och med vilken behandling. Sjudom var något ont som måste lämna kroppen: via kräkningar, via avföring eller via hostningar. Bland annat kermesbär gavs till de sjuka i Röbäck, visar gamla anteckningar.

Fascinerande ljudspel

I Önska i P2 kunde man i går höra verket Att fälla grova träd är förknippat med stora risker av Hanna Hartman. Man hör knakande träd, gnissel, ljud av orrar och ekorrar (tror jag), motorsåg och män som ropar. Fascinerade ljud som avbryts av tystnad då och då.

Jag blev nyfiken och gick in på YouTube. Lyssnade på Plåtmås av Hanna Hartman. Tre minuter av måsskrik, slag mot plåt och ljudet av människor som äter äpplen. Plus ett bildspel med samma ingredienser.

Woolfs trädgård

Trädgården är märkvärdigare än huset, om du frågar mig, sa damen som tog betalt vid entrén till Virginia Woolfs sommarställe Monk´s House. Den stora trädgården uppdelad i flera rum anlades och sköttes av Leonard Woolf med hjälp av två trädgårdsmästare. Nu i oktober var den vissnande, jag skulle gärna se den igen när vårlökarna blommar. Det är vackrast här när dagliljorna blommar, sa damen i entrén.

Sump till komposten

Besökte biografen Victoria på Götgatan i går. Drack en god cappuccino i biografens foajé och fick ett kilo äkta eko-kaffesump med mig hem. Jag tar redan vara på min dagliga sump. Nu fick jag ett extra tillskott av svart materia som jag ska strö på komposten.

Varje kväll tar caféets personal hand om dagens sump, packar den i ursprungspåsarna som märks Gratis växtnäring, lägger dem i en korg och ställer fram till gästerna. Strålande idé.

Blommande skönhet

Bilden som jag tog häromdagen visar en Lewisia som vi fick som present i somras. Den har blommat så här fint sedan dess. Har klippt av vissnade blomstjälkar och hoppas kunna sätta frö till våren. Har förstått att frön varje gång ger Lewisia med nya, spännande färger.

Besök i Vadstena

Det märkvärdiga med Vadstena är inte läget vid Vättern med badmöjligheter längs hela stranden för stadens invånare, att staden har ett rådhus från 1400-talet (landets äldsta) eller att här finns Bjälbopalatset som gavs den heliga Birgitta 1346 så att hon kunde öppna sitt kloster i staden.

Det märkvärdiga med Vadstena är att man kan odla sallad på friland. På friland! Där finns nämligen inga rödbruna spanska skogssniglar. Hos vännerna Julia och Sune växer gröna och röda salladsorter på rad. Deras väninna i Orust odlar sallad i amplar hängande från träden.

Vete sjutton om ampelodling skulle hjälpa mig. Våra mördarsniglar i Sigtuna klättrar uppför murar, de kan säkert också klättra i träd om det finns något att hämta. Små vackra snäckor ser jag ständigt uppe i äppelträden, de skulle nog också gilla sallad.

Sallad (jag vet att många stavar sallat) odlar jag i en balkonglåda. Sådde en ny omgång förra veckan. Då var det fortfarande hett och salladsfrön gror ej vid temperaturer över +20 C, stod det på påsen. Fröpåsen var två år gammal. Ändå gick det bra. Snart har vi trevlig krusig sparrissallad att skörda.

I det stora Cox Orangeträdet har Sune satt in 19 olika äppelsorter.

Gunga på en blomma

Med tjänster och gentjänster skapar vi ett trivsamt samhälle för oss själva och våra medmänniskor. Vi vattnar vår bortresta grannes trädgård, han eller hon hjälper oss vid ett annat tillfälle.

Min granne har en fin rabatt av kraftiga mattramsplantor. Det satt en liten gräshoppa på en planta häromkvällen. Vattenstrålarna kom blomman att svaja fram och tillbaka men hoppan satt kvar. Jag tycker också om att gunga.

Kruka för tapetserarbin

Till vänster en stor blomkruka med ett litet äppelträd, närmare bestämt en god, okänd sort från Ragvaldsbo (nedlagd bondgård i Sigtuna) som G har ympat på en grundstam (A2). Men krukan som står på vårt verandaräcke är också något mer. Den är ett lägenhetshotell. Rymmer faktiskt hela fyra lägenheter. Två tapetserarbin bor i norr och i söder upptill i krukan. I bottenvåningen har två andra tapetserarbin inrett åt sig på motsatta sidor.

Åtminstone tror jag att det är olika bin som jag ser flyga in upptill (och borra ned sig i krukjorden på två ställen) och som flyger in nedtill från två håll. Men vad vet jag om tapetserarbin. Får medge att jag aldrig har sett mer än ett bi åt gången och att jag inte kan skilja ett tapetserarbi från ett annat. Tänker på Kinsey som forskade på gallsteklar innan han började studera människors sexualitet. Han sa att när man kan något om gallsteklar, upptäcker man att det inte finns två som är riktigt lika.

Läser att det finns 17 arter av tapetserarbin i landet. De kan vara mycket specialiserade. En sort väljer till exempel enbart rosenblad. Våra bin använder blad av björkspirea. Bilden blev oskarp men den visar hur biet släpar ett blad mellan sina ben för att ta in det i boet och inreda en barnkammare. I varje barnkammare lägger biet ett ägg och lite pollen som mat till den larv som kläcks ur ägget så småningom.

Prinsens knappar

Detta, kära Daniel och Victoria, är en bedårande fylld ranunkel som skulle passa bra i trädgården vid Haga slott. Jag kan intyga att den är lättskött och snabbt brer ut sig som en vacker marktäckare. Vid Linnés Hammarby, där den också finns, kallas den Prinsens knappar.

Bekämpa skadliga tidningsrecept

Det var trevligt att ha namnsdag i lördags. Folk flaggade överallt, det måste ha varit för oss 1 500 i landet som heter Görel. I huvudstaden firade man också något annat, vad det nu kan ha varit.

Skämt åsido, så roligt det var att se parets lycka. Vi var många som fällde en tår. Jag har en uppgift att föreslå prins Daniel som är intresserad av bättre folkhälsa: Snälla, gå i bräschen för att bekämpa skadliga tidningsrecept. Nyss publicerade till exempel Svenska Dagbladet en bilaga med sommarmat. Där ingick ett recept på toscakaka hämtat ur en bok av konditorn Therese Baalack.

Kakan innehåller 400 g smör plus 1 dl vispgrädde, 6 ägg, 400 g mandelmassa och 5 dl nötter. Ger 12 bitar, stod det i receptet. Varje bit ger alltså 33 g smör plus fett från ägg, vispgrädde, mandelmassa och nötter. Säg att det landar på 40 g fett per bit.

Jag följde receptet. Denna toscakaka är oätlig. Den dryper av fett. Jag sverkade och kastade kakan i soptunnan.

Görels blomskola: Bilden visar robinia. Här i Sigtuna finns flera stora träd av robinia, även kallad pseudoakacia. Just nu blommar de. Spana i hörnet Stora Gatan/Borgmästarvägen och på Klockbacken vid Prästgatan.

Frukostätarna

Trädgårdsmänniskan har inte en lugn stund. När som helst kan något hända som kräver ett raskt ingripande. Ett helt träd kan bli avlövat medan du äter ditt morgonmål och läser tidningen. Jag har inte för vana att överdriva och jag gör det inte nu heller.

I går morse överraskade jag en bataljon livliga ljusgröna larver i färd med att kaläta mitt lilla Härnevi-träd. En dusch med pyretrum tog kål på frukostätarna. Det kan tyckas hårt, men det var inte jag som började och Härnevi är en underbar äppelsort. Därtill hade jag köpt trädet av uppdragaren själv, Ernst Pettersson i Härnevi, och det måste försvaras, med varje medel.

Skickade en bild till min guru i växtskyddsfrågor Maj-Lis Petersson, känd från radions Odla med P1. Hon svarade att detta rörde sig om larver av en bladstekel. Vilken sorts bladstekel ska jag få svar på senare.

Tänker på Henry David Thoreaus jämförelse mellan människa och larver i boken Skogsliv vid Walden. Han skriver där att det är ett allmänt känt faktum att nästan alla fullt utvecklade insekter äter långt mindre än på larvstadiet. Thoreau skriver: "Storätaren är en människa på larvstadiet; det finns hela folk på det stadiet, folk utan flykt och fantasi; deras stora bukar förråda dem".

Kaprifol som marktäckare

Min kaprifolbacke har alltså slagit ut. När vi köpte huset, hade jag ingen aning om att här kunde finnas något så fint. Men en del av tomten är naturtomt och gränsar mot en skog. Där låg några taniga revor och gjorde inget väsen alls.

G och jag fällde buskar och sly som vi samlade vid skogskanten. Det blev en försvarlig rishög. När den multnade och blev gödning för kaprifolen började den att växa, bre ut sig och blomma. Kan meddela att kaprifol är en fantastisk marktäckare: den växer ymnigt, täcker marken totalt (gräset har ingen chans) och sprider sin delikata doft på kvällen.

Dela en daglilja

Precis som blommande gullregn alltid får mig att tänka på Kina (fast jag inte vet om gullregn växer där), så tänker jag på Nefertite och de gamla faraonerna när jag ser blommande dagliljor. Nog måste de ha älskat dagliljor.

Kanske var det hos Laura Davis jag läste om att lägga dagliljeblommor i sallad. Det är väl ingen människa som nänns äta dagliljor? Så kort tid som dagliljeblommor varar, kan man mycket väl äta upp den, hävdar N. Hon och jag delar den första utslagna orangegula blomman. Det är gott. Det är mycket gott. Smaken är söt, lite aromatisk.

Ja, jag ska plantera några dagliljor i köksträdgården och få de godaste blommor att lägga i sallad. Nefertitesallad ska jag kalla det. Och varje morgon ska jag unna mig ostsmörgås toppad med ett par gula blommor.

Svavelpion i blom

Svavelpion, som slår ut med enkla gula blommor i slutet av maj, är bland det dyraste man kan köpa på plantskolan. Den kräver nämligen en evighetslång tid från frö till planta.

Först lade jag märke till ett litet okänt, grågrönt, flikigt blad. Det fick stå kvar, ogräs såg det inte ut som. Nästa vår dök det upp två grågröna blad. Efter ytterligare tre år kom den första blomman och jag fick reda på att min lilla planta var en svavelpion.

Det måste ha varit en fågel som släppt ett frö i min trädgård. Jag föreställer mig att det var en ringduva, det kom ofta ringduvor till trädgården. Hohoho, hoho hörde man ofta. En varm höstdag satt duvan där och släppte ett frö som grodde och blev till en skir, blommande planta. När jag flyttade ifrån pionen, tog jag med några svarta frön till Sigtuna. Plantan på bilden är nu sex år gammal.

Vill man vara en lycklig människa, räcker det med att påminna sig om allt nöjsamt och fint som ödet har gett. Glömma alla besvikelser och misslyckanden som kantat vägen och fokusera på det som är gott det är ett pålitligt recept för välbefinnande. När svavelpionen blommar tänker jag på hur enastående tursam jag var som hittade den rara växten i min trädgård.