Precis som blommande gullregn alltid får mig att tänka på Kina (fast jag inte vet om gullregn växer där), så tänker jag på Nefertite och de gamla faraonerna när jag ser blommande dagliljor. Nog måste de ha älskat dagliljor.
Kanske var det hos Laura Davis jag läste om att lägga dagliljeblommor i sallad. Det är väl ingen människa som nänns äta dagliljor? Så kort tid som dagliljeblommor varar, kan man mycket väl äta upp den, hävdar N. Hon och jag delar den första utslagna orangegula blomman. Det är gott. Det är mycket gott. Smaken är söt, lite aromatisk.
Ja, jag ska plantera några dagliljor i köksträdgården och få de godaste blommor att lägga i sallad. Nefertitesallad ska jag kalla det. Och varje morgon ska jag unna mig ostsmörgås toppad med ett par gula blommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar