Svavelpion, som slår ut med enkla gula blommor i slutet av maj, är bland det dyraste man kan köpa på plantskolan. Den kräver nämligen en evighetslång tid från frö till planta.
Först lade jag märke till ett litet okänt, grågrönt, flikigt blad. Det fick stå kvar, ogräs såg det inte ut som. Nästa vår dök det upp två grågröna blad. Efter ytterligare tre år kom den första blomman och jag fick reda på att min lilla planta var en svavelpion.
Det måste ha varit en fågel som släppt ett frö i min trädgård. Jag föreställer mig att det var en ringduva, det kom ofta ringduvor till trädgården. Hohoho, hoho hörde man ofta. En varm höstdag satt duvan där och släppte ett frö som grodde och blev till en skir, blommande planta. När jag flyttade ifrån pionen, tog jag med några svarta frön till Sigtuna. Plantan på bilden är nu sex år gammal.
Vill man vara en lycklig människa, räcker det med att påminna sig om allt nöjsamt och fint som ödet har gett. Glömma alla besvikelser och misslyckanden som kantat vägen och fokusera på det som är gott det är ett pålitligt recept för välbefinnande. När svavelpionen blommar tänker jag på hur enastående tursam jag var som hittade den rara växten i min trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar