Olivia Laing är en engelsk skribent som fick den goda idén att vandra längs floden Ouse, från upprinnelsen hela vägen till havet, och berätta om vad som har tilldragit sig i trakten. Boken kom ut i år, 70 år efter att Virginia Woolf dränkte sig i Ouse; andra världskriget pågick, hon var på väg att ännu en gång förlora sin psykiska hälsa och fruktade att aldrig mer bli frisk igen. Laings bok handlar till stor del om Virginia och Leonard Woolf men tar även upp mycket annat.
Så till exempel berättas Kenneth Grahames historia. Han var banktjänstemannen som steg i graderna samtidigt som han skrev barnböcker av vilka Det susar i säven (The Wind in the Willows) har blivit en stor favorit. Jag har läst den flera gånger och det är alltid lika småtrevligt att stiga in i Vattenråttans vardagsrum och att följa med honom på äventyr tillsammans med Mullvaden och Grävlingen. Fast man oroar sig förstås hela tiden för hur det ska gå för den impulsive och svårkontrollerade Herr Padda, landsvägens skräck....
Kenneth Grahame, född 1859, hade ingen helt lycklig barndom. Hans mor dog tidigt i scharlakansfeber, hans pappa var alkoholist. Drickandet tilltog när pappan hade blivit änkling och de fyra barnen fick flytta till sin mormor. I två år bodde de med mormor i ett hus med underbar trädgård nära Thames, ett paradis för barn. Därefter blev det hårda bud: mormor sålde huset och Kenneth skickades till skolinternat. Han ville läsa vid Oxford men tvingades av en farbror som skötte hans ekonomi att 1879 börja arbeta vid Bank of England.
Om Kenneth Grahame sägs att han aldrig riktigt växte upp, han blev kvar i sin mormors fantastiska trädgård hela livet. Men han gifte sig och fick en son, Alistair. Sonen mötte olika svårigheter och tog 20 år gammal livet av sig genom att lägga sig framför ett tåg, ett hårt slag för föräldrarna. År 1932 dog Kenneth Grahame och hans kista sänktes ned i en grav vars botten hade strötts med tusentals blommande, doftande luktärter.
