På friseringen

Julian Barnes hade som ung ett förhållande med en äldre kvinna och minnet av den tiden dröjer sig kvar hos den gamle författaren (Barnes är 72 år). Det är alltså vad jag tror.  I hans roman Känslan av ett slut är relationen mellan en ung man och en medelålders kvinna central. Den nya boken The Only Story (har inte kommit på svenska ännu) handlar om Paul som, till hans föräldrars förfäran, 19 år gammal flyttar ihop med Susan, en 20 år äldre kvinna. Hon har inget arbete, sitter hemma och dricker, men Paul, en oförtrutet god människa, uppoffrar sig och härdar ut länge, länge.

I början av deras förhållande frågar Paul vart Susan brukar åka på sin semester.
–Det där är en typisk frissan-fråga, svarar Susan.
Det är det kanske. De som blir klippta, färgade och fönade får frågor om sitt jobb, sin semester, sitt sommarboende, sin hund och mycket annat. Och förstås den obligatoriska frågan: vart ska du nu gå? (underförstått: när du är så fin i håret, har du något roligt inplanerat?).

Många går säkert till friseringen för att dels bli snygga, dels få en trevlig pratstund. Men så är det vi andra som går dit för att vi vill sluta ögonen och regrediera till preverbalt stadium. Vi blir små, kan inte prata, vill bara bli omskötta av händer som kan hantera en sax. Så hade jag det häromdagen och det var ljuvligt.