Flytta aldrig, det inte roligt att flytta. Det säger S som tillsammans med hustrun säljer det gamla huset för att installera sig i en bostadsrätt.
Inte roligt är att uttrycka det milt. Vad jag förstår, så har mina vänner ett litet helvete. En husförsäljning går nämligen inte längre till så som när jag sålde mitt hus för sju år sedan för att flytta till Sigtuna. Då kom mäklaren för att ta några bilder, det bestämdes datum för visning och så var det inte mer med det.
Nu ska huset stajlas. Och det handlar inte om att möblera om lite lätt, köpa fräscha kuddar till soffan och ställa in levande blommor. Nej, det mesta ska bort. Vännernas hus som var så vackert och trivsamt inrett ser i dag ut som ett kliniskt laboratorium: inga mattor, inga tavlor, inga gröna växter. Bara hälften av möblerna är kvar, resten står i ett möbelförråd några mil bort. Alternativet, sa mäklaren, är att ställa in möblerna i en pickup och åka runt medan visningen pågår.
Jag gissar att huset ser större ut när det är tommare. Men det ser också förfärande kalt ut. Vännerna otrivs i ett hus som de inte känner sig hemma i. Där ska de bo tre månader till.
Dessutom ska allt som inte är tiptop åtgärdas. Ett duschrum med fuktskador ska nu snabbt repareras, växter vid husgrunden grävas upp med mera. Det gagnar mäklaren som kan sätta ett högre pris. Förr berättade man för köparen om fuktskadan, som förstås drog ned priset på huset, men det är ju för att man inte längre orkar med husets underhåll som man säljer och överlämnar alla nödvändiga åtgärder till köparen som då har chans att välja det kakel som han eller hon vill ha.
G och jag har bestämt oss. När vi säljer huset en dag, kommer vi att vägra stajling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar