Metoo-rörelsen kom inte en dag för tidigt. Kvinnor på område efter område berättar om vidriga saker de utsatts för av män i maktposition. Makt som handlat om att angriparen har en chefsposition eller mer kroppsstyrka eller inflytande på något område eller en drog att hälla i det vinglas han bjuder på.
Jag hör den danske filmmannen Peter Aelbaek Jensen bli tillfrågad om det stämmer att han tagit en viss kvinna på brösten och gett henne smisk på stjärten. "Ja, det stämmer, sådan är jag", svarade dansken. Nog hör man fortsättningen fast den inte uttalas : "... och sådan har jag rätt att vara".
Män kommer i och med #metoo inte att sluta bära sig förfärligt åt mot kvinnor men i fortsättningen blir det omöjligt för chefer att inte ta kvinnors anmälningar om sextrakasserier på allvar och se till att det blir konsekvenser.
Har jag själv varit med om något svårt? Nej, jag har varit förskonad. Men jag minns från min tid som journalist den där chefredaktören som såg mig komma i korridoren och påpekade att min gylf var öppen varefter han raskt drog upp mitt blixtlås. Jag måste ha sett bestört ut för han försökte inte tafsa någon fler gång. Jag minns också den gången redaktionen skulle åka till ett pensionat på tvådagarskonferens. En manlig kollega (den fria kärlekens förespråkare, gift, med barn, nu död) kom med idén att män och kvinnor skulle dela rum och satte sig att para ihop folk. Kamraterna verkade gå med på alltihop men jag blev utvald som mannens rumskamrat och så roligt skulle han verkligen inte ha. På något sätt kom jag över ett enkelrum att stänga in mig i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar